För lite över två år sedan var det OS-final. Det gick åt skogen. Caroline Seger blåste en straff ett par meter över när straffsparkarna avgjorde. Fridolina Rolfö var tveklöst OS bästa spelare. Men även då missade stjärnor straffar och allt blev inte som många trodde. I VM nu blåste amerikanskan Megan Rapinoe också sin straff ett par meter över, hon som bara missat en enda tidigare i landslagssammanhang och satt över tjugo. Ni behöver kolla min källa här, men ja ungefär så. Hon har själv tidigare sagt att Donald Trump aldrig kommer få besök av henne i Vita Huset. Han hatar henne. Så vi älskar henne. När nationalsången spelades på en match under hans tid, då knäböjde hon i stället och sjöng ingenting. Tillsammans med Mia Hamm, Abby Wambach och Alex Morgan är hon USAs största genom tiderna. Men hon sköt USA ur sitt sista VM, och troligen i hennes sista fotbollsmatch. Brutaliteten.
Jag skrev då 2021 att ”till sommaren är det EM i England och 2023 är det VM i Australien/Nya Zeeland. Blicken flackar kanske i kväll, men i morgon är den framåt. Jag tror att Seger kommer att segra”. Jag skrev också att det då varit en makalös turnering. Det är ingenting mot det här mästerskapet. Ingenting. Att toppnationer åker på pumpen ser vi alltid, men här har diskussionen innan funnits om det ändå inte går för fort med att utöka damernas VM till så många länder. Det har varit någon match som runnit i väg helt, men herregud: Jamaica, Nya Zeeland, Sydafrika, Colombia, Marocko, Filippinerna, Haiti. Haiti förlorar faktiskt bara med 0-1 mot både England och Kina. Colombia är ännu kvar i kvartsfinal och slår Tyskland! USA, Tyskland, Kina och Norge är utslagna. Norge och Kina lite på dekis sista åren, men vi ska veta att det är de två som länge burit utvecklingen. Japan knäckte vi idag där en helt ny generation spelare nu börjar blomma ut. Själv tycker jag de varit för uppsnackade efter vinster mot dåligt taktiska insatser. En väntad svensk seger. Utan Seger.
Att hela FIFA är ett monumentalt rövhål det vet vi, ursäkta uttrycket men det är bara kika på alla dokumentärer som gjorts inför herrarnas VM i Qatar senast. Det handlar om stålar, stålar, makt, stålar, makt, stålar och män som vill glänsa. Bara män. Gubbar. Som bland andra FIFAs ordförande Gianni Infantino. Han har masat sig till mästerskapet, sitter där på läktaren och låtsas se exalterad ut. Han bor säkert i hotellens finaste sviter, men inte tror jag det är lika glammigt som i oljeshejkernas land i november. Han orkade knappt le i natt när han bevittnade kvartsfinalen mellan Spanien och Nederländerna med någon slags turneringshalsduk runt halsen. Han applåderade i alla fall när publiksiffran 32 021 kom upp. Japan mot Sverige sågs av 43 217 personer. Ja, och Australien-Danmark samlade nätta 75 784. Det skakar må hända i gubbarnas knän över vad komma skall.
FIFA handlar om stålar. Men något har hänt, en del av dessa ramlar nu lyckligtvis ner även över spelare som råkar vara kvinnor. Helt galet faktiskt. Helt galet historiskt, helt otänkbart för några år sedan. Våra svenska titaner kan nu med minst en fjärdeplats säkrad, det blir ju nu faktiskt två matcher till hur det än går, casha in 1,8 miljoner kronor. Vardera! Jag har inte koll på hur stor skillnaden är mellan kvinnor och män i motsvarande tävlingar som FIFA arrangerar, men skillnaden mot tidigare mästerskap är avgrundsstor. En sak kan ni vara helt säkra på och det är att rörelsen i världen, spelarfacket och all uppmärksamhet även nu tvingat Infantinos FIFA att åtminstone tvätta håret. Speciellt välkammade är de inte än, om de någonsin kommer bli. Infantino däremot, han slipper kamma sig. Det är så klart ett resultat av rörelserna som skett över världen i att betala kvinnor och män samma för samma insats. Ofattbart att de behövs i och för sig. Vi är långt bort ännu inom idrotten, men tamejfasiken att vi närmar oss. Tänk att dessa 1,8 miljoner för en välbetald genomsnittlig allsvensk spelare idag sannolikt är ungefär 15 gånger årslönen. Jag blir så glad!
Annars har jag idag sett en väldigt vacker nötkråka där i skogen på en gren. Idag har också semestern tagit slut. En höst stundar. En väldigt oviss höst. Men framåt ska vi alla på något sätt. Kanske är det också dags för de där silvertårarna att torkas bort. Mot segrar, med eller utan Seger på planen.
Segrat har vi redan gjort på något vis.