Mattias Ekholm är 29 år. Han föddes i Borlänge i Dalarna en dag i maj 1990. Efter att ha grävt ner sig i sitt intresse och jobbat riktigt hårt fick han möjlighet att börja jobba i USA redan när han var 21 år. Det gick si så där och han flyttade hem till Sverige och jobbade ett tag till för att året senare vara tillbaka i staterna.
Senare träffade han sportjournalisten Ida Björnstad från Storuman i Västerbotten. Ida sade upp sig från sportgiganten Cmore för att flytta till USA och leva med Mattias. Hon gav upp sin vardag i studion och på idrottsarenorna. Åtminstone för tillfället gav hon helt upp sin egen karriär.
Mattias spelar ishockey om det i sammanhanget är relevant. Han är rätt jävla bra på det och har fått dra på sig den blågula tröjan i fem VM-turneringar. Idag är han en av Nashville Predators stjärnor, de två senaste säsongerna assisterande lagkapten och tjänar i runda slänger 40 miljoner kronor per år. Skapligt för en borlängepojk ute i vida världen.
Idag har Ida och Mattias bildat familj. I dagarna var de med i TV4 och berättade bland annat om sina liv, sitt engagemang i Sverige när de är hemma, sina svårigheter och om sina utmaningar att få ihop vardagen. Det möttes på många håll som något oerhört provocerande. Hur kan det vara synd om någon som tjänar sådana otroliga summor pengar och dessutom har 4-5 månaders semester varje år? De skälldes och det gormades. Det twittrades och tjurades. Som vanligt vräktes det i någon annans till synes dumhet. Allt var som vanligt. Det ska rasas.
Jag fnös lite åt det även jag. Orka sitta där och berätta om sina uppoffringar när lönekontot knappt rymmer siffrorna som ska visas, när det bara är att dra kortet för en Business Class-biljett över Atlanten eller till vilken avlägsen tropisk ö som helst. Fast med inte ens lite eftertanke, vad har det egentligen med saken att göra? Mattias och Ida är väl precis som alla andra.
Är tillgången till pengar det enda som ger oss ett gott mod, ett bra sinne och ett kärleksfullt liv med våra nära? Är människors känslor ingenting värt så länge stålar finns? Blir vi skitlyckliga och allt ter sig glimrande bara korten i plånboken också glimrar i Platinum eller Gold? Så klart inte. Men att provoceras av det har vi sannerligen tid med.
Jag tror Ida och Mattias älskar sitt barn och varandra lika mycket som ni andra älskar era och varandra. Kan vi inte bara känna att det är underbart? Kan vi inte bara vara tacksamma att de reflekterar över sina liv och sin vardag? Kan vi inte bara vara tacksamma över att de viker sitt engagemang till det de gör hemma i Sverige om somrarna? Kan vi inte bara lägga av att märka ord och saker hela tiden, backa bakåt ett ögonblick och bara se hela situationer. Kan vi inte bara tagga ner!
Jag tror Ida och Mattias älskar sitt barn och varandra lika mycket som ni andra.
Livet. Deras, på sitt sätt annorlunda många andras med ekonomin trygg och säkrad. På sitt sätt precis som alla andras. Med känslor. Med familj. Med saknad. Med tillkortakommanden. Med tjorv. Med ett dagligt pussel de 7-8 månader en av dem lever i en hockeytrunk och spelar som minst 80 matcher runtom i hela Nordamerika. Kanske över 100 om de har varit nog bra. Må hända med en satans massa pengar i lön. Må hända med en multimånadslång semester som sannolikt mest består av att försöka vila ihop kroppen samtidigt som den ska tränas stenhårt för nästa säsong. Med en respektive som gett upp sin karriär för nu. Privilegierat? Visst. Resursfyllt för att lösa praktiska saker med pengar? Absolut. Känslolöst? Inte. Löser man allt med pengar?
Mattias och Ida är som dig och mig. Med andra förutsättningar.
Ja, några av Idas gamla sportkollegor har tråkat ihop. Planenligt. En gammal stor landslagsmålvakt likaså. Troll. Tomtar. Och fullt sansade människor. Det är helt okej att tycka att det är provocerande. Jag tycker inte det.
Jag tycker det är provocerande att vi inte kan se människors inre som vi själva är. Ida och Mattias är som vi, fast de råkar ha bra med stålar. Vad spelar det för roll? Pengarna kan ju inte vara ett mått på deras känslor.
Låt människor känna så mår vi alla bättre.
Artikelbilden är en skärmdump från TV4 och Ida Björnstads Instagram.
Hej Johan, så fint och bra skrivet. Läste direkt i ett enda svep. Bra flyt, bra innehåll, meningsfullt. Vad gör du nu för tiden. Vore fint att ses och diskutera framtid och framtidsplaner:)
Kram
Gunhild