LEDARKRÖNIKA: Att utveckla svensk pojk- och herrhockey är en prioriterad fråga!

LEDARKRÖNIKA: Att utveckla svensk pojk- och herrhockey är en prioriterad fråga!

Om svensk ishockeys norm var kvinnor. Detta är en travesti på en krönika skriven av Svenska Ishockeyförbundets Generalsekreterare i februari 2019.
__

Frågan om utvecklingen av pojk- och herrishockeyn är inte ny. Vi har försökt och vi har satsat på olika sätt. Men vi måste vara ärliga och titta oss själva i spegeln och fråga oss varför vi inte tagit större kliv fram till idag.

I höstas skrev jag i en krönika om vårt arbete för att utveckla herr- och pojkishockeyn. Som ni kanske kommer ihåg samlade vi personer med särskild erfarenhet och expertis kring just herr- och pojkishockeyn. Under hösten 2018 har vi inom SIF:s kansli tagit vid det arbete som gjordes av expertgruppen och utifrån deras arbete formulerat en plan med åtgärder som vi åtgärder som vi ser kan behövas framöver.

Vi måste bli bättre!

Frågan om utvecklingen av pojk- och herrishockeyn är inte ny. Vi har försökt och vi har satsat på olika sätt. Men vi måste vara ärliga och titta oss själva i spegeln och fråga oss varför vi inte tagit större kliv fram till idag. Rent sportsligt har vi inte lyckats upprepa OS-guldet från 2006. Herrkronorna har bara tagit medalj på sju av de senaste nio världsmästerskapen, varav tre guld. Svensk Ishockey vill och kräver mer.

Den yngre generationen kommer starkt!

Däremot har vårt landslag på ungdomssidan, U18-Herr och U20-Herr, tagit tio medaljer på alla turneringar under samma tio år. Det betyder att vi har några intressanta årskullar av killar som har vunnit och som vi ska växla upp i Herrkronorna. För oss är framgångar inte bara mätta i guldmedaljer. Vår vision är att bli Sveriges mest engagerande idrott. Det betyder att vi måste arbeta för att skapa engagemang hos ännu fler. Hur vi lyckas med det är ett av de viktigaste måtten på vår framgång. Men vad kommer att göra skillnad när det gäller just pojk- och herrishockeyn? Vilka insatser kommer att göra skillnad på sikt så att vi både kan arbeta för att skapa sportsliga resultat samtidigt som vi också bygger pojk- och herrishockeyn på längre sikt utifrån en större bottenplatta av spelare och intresse?

Vi ska bli fler!

Volymen i antal spelare är helt avgörande för att herr- och pojkishockeyn ska utvecklas. Vi måste lyckas behålla fler ännu längre. Förutsättningarna finns. Vi har under senare år tillsammans inom svensk ishockey lyckats rekrytera fler unga pojkar än på många år. Vi har på riktigt, och möjligen för första gången, en volym på unga pojkar som vi kan bygga vidare på. Det gäller att vi gör det smart så att merparten av alla dessa pojkar väljer att stanna kvar inom ishockeyn också när de blir äldre. Därför är också ett av sju löften [1] som strategiarbetet fokuserar på också löftet om att alla lag med ungdomsverksamhet ska ha pojklag som kan träna och spela tillsammans.

Förändra kulturen

En annan avgörande framgångsfaktor på både kort- och lång sikt är att förändra kulturen inom ishockeyn. Vi behöver på riktigt ta steg för att visa i ord och handling att satsning på herr- och pojkishockeyn är en av de viktigare frågorna framöver. Även övriga löften är per definition inkluderande med både pojk- och flickishockeyn. Men kultur är inget man bara skriver och så blir det så. Det är ett beteende och förhållningssätt som hela tiden måste genomsyra verksamheten och göras på allvar. Då byggs en sund kultur.

Sikta mot månen!

Vi har allt i våra egna händer, men det finns inget som kommer gratis utan vi måste själva göra jobbet. Jag kan inte låta bli att jämföra med JFK:s ord från 1962 om USA:s sikte mot månen: ”Vi gör det inte för att det är lätt, utan för att det är svårt. [..] Och för att det är en utmaning vi vill anta.” I juli 1969 stod Neil Armstrong på månen. Jag ser fram emot var svensk pojk- och herrishockey står om sju år. Då har vi också åkt till månen.

Bommy Tåstedt

____

Detta är en travesti på en krönika skriven av Svenska Ishockeyförbundets Generalsekreterare den 13 februari 2019. Det enda som är utbytt är orden ”flick” och ”dam”, samt att antal medaljer i mästerskap är omräknat. På temat: om normen var damer och flickor.

Vi, ja Svenska Ishockeyförbundet, måste krönikera om frågan, vi måste belysa hur mycket vi satsar även på den underordnade könet, vi måste… Istället för att bara göra. Jag är så urförbannat less på att behöva höra olika företrädare för en av våra största idrotter, med exempelvis Svenska Ishockeyförbundets tävlingschef i spetsen, härska över kvinnor som vill ha en dräglig tillvaro och som vill belysa skillnaderna inom samma idrott – bara beroende på vad man har för kön. Det måste faktiskt få ett slut nu med allt klappande på bröstet över ”vad man gör inom damishockeyn” – ja damishockeyn – och istället göra verkstad av alla pampiga strategier och visioner. Unga elitspelande kvinnor lägger skridskorna på hyllan på löpande band, för att det inte går mer. De slutar med det de älskar av ekonomiska anledningar. Det är skamligt. Det är skamligt för svensk ishockey. Det är ett svek mot alla kvinnor som vigt sitt liv åt hockeylandet Sverige. Jag skäms som stor hockeyälskare.

Vad som händer resultatmässigt med det svenska landslaget är egentligen helt ointressant. Ta ert ansvar och riv alla pampiga strategier, skriv om dom, lägg alla ägg i samma korg och skit detsamma var sponsorpengar ramlar in från. Ställ själv krav på era sponsorer att om de vill synas så är samtliga kronor pengar för all verksamhet, alltid. I alla sammanhang. När vi behandlar all verksamhet med precis samma förutsättningar, oavsett könstillhörighet, då är vi jämställda. Jag har aldrig sagt att det en quickfix, men jag är så magiskt trött på alla bortförklaringar och surrande om hur det satsas. När kvinnor lägger av, när det ser ut som det ser ut.

Och ursäkta, ”samma förutsättningar” betyder inte att om herrar med 300 000 i månadslön inte får några traktamenten och dagersättningar eller vad det nu heter – så ska inte damer heller ha det. Med månadslöner på 3000 kr. Om ni tror att det är likabehandling så har ni faktiskt inte fattat ett enda dugg. Det är inte samma förutsättningar. Det är därför det blir sånt liv. Det är därför folk blir förbannade av att en tävlingschef kan härska ur sig så urbota dumma saker som när han häcklade finska Luleå Hockey/MSSK-spelande Ronja Savolainen i veckan. Det är skamligt. Det måste föranleda att det behöver tittas människor i ögonen och fundera på om inkråmet i utvecklingsarbetet kanske brister. Också.

Jag vill inte se en till krönika från ledande personer inom Svenska Ishockeyförbundet om hur de ska satsa på flickor och kvinnor. Har ni inte surrat klart om det snart?

Ursprungliga krönikan:
http://www.swehockey.se/Nyheter/nyheterfransvenskaishockeyforbundet/2019/Februari2019/tommyboustedtskronika/

 

Mer på detta ämne:
I världens mest jämställda land kan kvinnor ännu inte leva på sin elitidrott.
Svenska Ishockeyförbundet. SDHL. Gubbar. Och den där jämställdheten.
Jag har varit på hockey i kväll. Jag gick hem. Jag vet inte om jag går tillbaka.
Att sanning kan provocera män så fruktansvärt.
Zara Larsson. Parnevik. Männen. Och Schyman.

Facebooktwitterredditlinkedinmail