Jag ska berätta en historia. Den handlar om när vi började tänka på andra sätt än vi brukar. Den handlar om att flytta bilden av oss själva till något som världen kan förstå. Den handlar om att den mentalitet som för lite över tio år sedan togs initiativ till lever kvar, och att det finns en koppling till den investeringsboom som sker i Norrbotten.
Nyligen meddelande ägarna till Node Pole att samarbetet nu avslutas. Ägarna var Vattenfall och Skellefteå Kraft i ett minst sagt unikt samarbete mellan två starka energibolag. Jag tänkte berätta historian om The Node Pole, för den började inte där. Det vi idag inte minst ser i Boden och Luleå har klara kopplingar och orsaker till vad som grundlades för 12–13 år sedan.
Det är svårt att försöka beskriva något och samtidigt inte göra det för kladdigt när jag själv varit en del av det. Mellan september 2014 och februari 2017 var jag Head of Public Affairs och senare Utvecklingschef för The Node Pole. Här är historien om det som föregick Node Pole.
Samtidigt som presskonferensen hölls i Kulturens Hus i Luleå i oktober 2011, om Facebooks gigantiska investering med att bygga sitt första datacenter någonsin utanför USA – i Luleå av alla ställen – så lanserades The Node Pole. En paketering av en plats och ett annorlunda sätt att på riktigt göra en ansträngning för att dra nytta av att ett av världens största varumärken och bolag fattat att Luleå och norra Sverige är rätt plats för deras investering.
Project Gold hade inte läckt ut även om tecknen under de sista veckorna nog var tydliga och något tips säkert ramlat in till redaktionerna. Men under väldigt lång tid hölls företagsnamnet utanför allmänheten. Hade det inte lyckats hade Facebook, som numera heter Meta, kanske aldrig varit här. Det var logiken på den tiden. Nyheten blev sedan så global att den då var den största IT-nyheten någonsin från Sverige, säkert än idag står den sig skapligt i spridning trots nya svenska giganter som Spotify. Idag sysselsätter Meta åtminstone 250 personer i Luleå och har investerat minst 11 miljarder (läs mer här om ”Facebooks verkliga betydelse för Luleå och Norrbotten”). De använder jättemycket el, men exempelvis kommer ett framtida elektrostålverk några kilometer därifrån behöva runt tio gånger så mycket.
Den dagen lanserades The Node Pole som regionens marknads- och PR-bolag med uppdrag att ta hem fler investeringar av datacenter. Bolaget startades av kommunens dåvarande näringslivsbolag Luleå Näringsliv AB, dåvarande Norrbottens läns landsting, Luleå kommun, Bodens kommun och Piteå kommun. Självklart var det ingen idé som helt kläcktes i de norrbottniska konferensrummen utan med hjälp av skickligt PR-folk.
Hela konceptet var att inte definiera sönder vad The Node Pole var. Det var främst en plats, väl uttänkt inte helt geografiskt definierad, för till skillnad från oss människor och kommunfolk här är världen måttligt intresserade av kommungränser och hur något är finansierat. ”Norrbotten” är okänt, få har hört talas om städerna och kommunerna här och att lära dom geografin är slöseri med både tid och pengar. Den insikten borde sitta i ännu, det gör den inte. The Node Pole var istället en plats där det hände saker med datacenter. Facebook landande här. Fler kom hit, både helt nya bolag som etablerade sig och även nya stora kunder till redan befintliga datacenter. Hydro66 byggde ett datacenter i trä i Boden med hjälp av Vittjärvshus, cryptovalutor bryts och stora investeringar har gjorts, BMW blev en prestigefull kund till dåvarande Fortlax Datacenter i Piteå. Utan att säga för mycket så har det varit otroligt nära att fler av de riktigt stora aktörerna också landat i regionen. Att några av dem kom till Norden är i stora delar ett resultat av The Node Poles arbete.
Utgångspunkten var att sluta tänka offentliga former och arbetssätt, istället marknadsföra den här platsen som företag gör på extremt konkurrensutsatta marknader. Alltså att prata till marknaden på ett sätt som marknaden förstår. En lång historia kan kortas ned till att The Node Pole åtminstone för datacenter flyttade bilden av vår del av världen som ett ställe där isbjörnar nog går på gatorna till en av världens mest intressanta regioner att investera i.
Under åren tilldelades The Node Pole Datacenter Dynamics utmärkelse Data Center Evangelist of the Year 2015 och Broadgroup’s Highly Commended in Innovative Data Center Location Award 2016. The Node Pole var under flera år mer eller mindre Norden, eller Scandinavia, eller norra Europa i datacentervärlden och drev samtalet om branschens klimatavtryck och hur man kan råda bot på det. När regioner i Norden började komma ikapp och formerade sina budskap på liknande sätt, då bytte vi riktning. Mest minnesvärd är en nordisk konferens i Oslo, talare efter talare pratade om all renewable energy som de kunde uppbringa. Det hade The Node Pole också gjort fram till dess, men vi förstod att vi behövde svänga. Istället pratade vi om hur snabbt man kan vara upp och rulla från det man sätter spaden i backen, time to market helt enkelt. Den förnybara energin och alla förutsättningar hade vi redan checkat av.
Hur var då det egentliga samarbetet inom det här samarbetet. Det var gnissligt, det var tjorvigt och det var utmanade. Kommuner med högt ställda mål och drivna människor ska på något sätt samsas och prata samma språk. Hårda ord, olika uppfattningar och andra prioriteringar växlades – det ska gudarna veta. Men, det var också drivkraften i det hela. En hop med väldigt professionella människor med stor erfarenhet, bakgrund, teknisk kunskap och nytänkande gjorde att samarbetet på slutraden var fruktsamt. Att välja ord dessa gånger är en tombola. Men själv har jag ofta beskrivit allt som ett jäkla tjafsande om än det ena än det andra, men, och verkligen med ett men, framför kund och när det var skarpt läge var alla superproffs. Pitchar satt. Kundbesöken var oftast klockrena. Vi kladdade inte med det som inte behövdes. Vi gjorde det kunden förväntade sig, eller vi gjorde lite mer än så. Vi levererade alltid svar på frågor och RFIer någon dag före utsatt deadline. Att vi tjafsade internt mellan The Node Poles samlande uppdrag och kommunernas enskilda var också garanten för att vi hela tiden vässade oss.
Inte anledningen men mycket har vi lärt oss
Arbetet med The Node Pole är inte anledningen till att det idag bubblar av investeringar i stora delar av Norrbotten, men jag är helt övertygad om att orsakerna har samband. För 15 år sedan började man träffa stora techjättar, för 12–13 år sedan vågade man paketera sig och prata till världen och företag på deras språk och med deras förväntningar. För att bli riktigt bra på något behöver man också träna väldigt mycket.
Jag tror att arbetet med The Node Pole tidigt skapade en medvetenhet om vad som kommer att krävas, både i hur man möter företag som söker platser för att etablera sig men också proaktivt säljarbete till företag som inte vet vad de behöver – efter det inte minst hur kommuner och offentlighet måste våga jobba för att faktiskt kunna möta kund. Siter, markområden, förbereddes minutiöst. En checklista togs fram för att kunna veta exakt allt om alla siter som togs till marknaden, var dom inte ”Ready-to-build” så skulle de inte visas upp. Riktigt hela vägen lyckades vi givetvis inte, men ambitionen och kravställningen var glasklar. Många siter som pitchats runtom i världen har det inte blivit något med. Men ett bra exempel är den plats där H2 Green Steel idag bygger sitt stålverk i Svartbyn utanför Bodens centralort. Den började tas fram som en unik plats med samma premisser som idag. Stora potentiella ytor och Svartbyns massiva ställverk och knutpunkt för mycket av den el som produceras i länet. Eftersom Bodens kommun och Boden Business Agency/Boden Business Park arbetat med den markytan under många år destinerat i huvudsak för annat, var startsträckan för möjligheterna med H2GS kortare. Att vara förberedd.
Inte minst har arbetet och det som gjorts parallellt och följt efter i enskilda kommuner gjort att medvetenheten om kraven och erfarenheterna av att möta internationella företag som inte förstår svenska kommuners planarbete och vem som äger vilken boll i all infrastruktur – ordentligt vässat förhållningssättet till etableringsarbete. Där har arbetet med The Node Pole, erfarenheterna och lärdomarna varit viktiga över de senaste årens arbete. I delar tror jag det är saker vi ser frukt av idag. Allt mäts mot kortsiktiga resultat, men långsiktiga lärdomar och erfarenheter skapar den riktiga nyttan på sikt.
Många människor har passerat och haft viktiga roller under dessa år. Det är alltid vanskligt att nämna personer vid namn, man glömmer ofta någon och det finns givetvis många fler. Men Anders Granberg, Anne Graf, Matz Engman, Lena Segerlund, Fredrik Kallioniemi, Erik Svensson, Håkan Nordin, Nils Lindh, Erik Lundström, Josefin Hedberg, Andreas Lundqvist, Karl Petersen, Niklas Nordström, Cen Rolfsson och Magnus Wikman. Magnus som också efter ägarbytet blev kvar och har varit säljchef på Node Pole.
Senare kom Älvsbyns kommun med och verksamheten finansierades även stort under alla år av Länsstyrelsen i Norrbotten. Denna offentliga idé behövde ta fler steg för att fortsätta kunna hålla lampan lysande globalt. Ägarna förstod det men var också tydliga med att mer finansiering inte kommer att kunna tillföras. Varumärket ”The Node Pole” hade ett värde, en kunddatabas som var vass och inte minst ett uppbyggt förtroende att både tankeleda och att ha bevisat att det man pratar om också var sant. Ett arbete inleddes för att värdera om andra finansieringsformer kunde hittas, både om man i delar kunde gå kommersiellt eller om det fanns andra sätt. Industrispåret fanns hela tiden med och det slutade 2017 med att Vattenfall och Skellefteå Kraft köpte hela verksamheten, varumärket och inkråmet. Det föregicks av en inte helt okomplicerad due diligence-process. Sannolikt en av få gånger i norr som en offentlig projektidé som blev ett bolag också sålts vidare till näringslivet.
Idag har Node Pole gjort sitt och avvecklas, märk väl att den bestämda formen inte är kvar. ”The” togs bort när ägandet förändrades. Huvudsyftet från begynnelsen gick också över till att vara ett industriinitiativ. Tiden var nog rätt för det, men själv larmade åtminstone jag för att den tidigare government funded investment agency-funktionen tappades. Ingen riktigt förstod vad jag menade, förrän ett år senare. Node Pole var heller inte längre enbart ett initiativ för denna region. Under åren med andra ägare har verksamheten gjort betydande avtryck i något annan kostym.
”Node Pole has put Sweden on the map when it comes to sustainable industrial production. The company, a collaboration between Vattenfall and Skellefteå Kraft, has generated many new establishments in Sweden in recent years. Based on these successful results, the goals for Node Pole have been achieved, and the owners therefore choose to end the Node Pole collaboration.”
Den där logotypen och symbolen med stort innehåll, med en pekande riktning norr, en form som kan liknas vid ett hus eller hem, och ord som speglar nod, knytpunkt och kommunicerande kärl har lämnat stora avtryck i mentaliteten i allt från kommunorganisationer till människor. Att det betyder saker idag är jag övertygad om.
Vänder man på symbolen ser det dessutom ut som ett hjärta.