Blickarna har riktats mot norr. Det är ingen överraskning och det kommer inte att sluta här. Vi kommer fortsätta driva utvecklingen. Men vi blir inga pionjärer ”nu” som jag hörde någon resonera om härom veckan. I Norrbotten har vi alltid varit pionjärer.
Utveckling är att flytta sig. Flytta sig från på det sätt man tidigare gjort, tänkt eller planerat saker – till att göra och tänka på nya sätt. Eller bara ibland använda andra ord och stå för vad vi är och kan. Det är att förflytta sig. Norrbotten har alltid varit före tiden och vår stora utmaning är att fortsätta med det, nu även bortom industriutveckling och tekniksprång. Så att fler ser och kan drivas av livet vi har utanför våra jobb och vår arbetsvardag. Det fina livet vi har. Det så många skulle vilja ha, men inte alla. Inte alla, och det är okej.
Vem ska då jobba i all den utveckling som ska ske, ropas det? Får vi bara ordning på kompetensförsörjningen och blir mer attraktiva som samhällen så löser det sig liksom? Är det verkligen förflyttning?
För att inte nu bli missuppfattad så menar jag så klart inte att en svår utmaning i att få kompetensen på plats varken är överdriven eller obefintlig, utan så klart helt riktig. Men är det grejen? Är det rätt fokus att ”vi behöver inflyttning”? Är det rätt sätt att uttrycka det på? Är det attraktivt, i sig? Kommer flyttbussarna köa söder om Jävre eller utanför Skellefteå? Använder vi inte samma modus som alltid? Bara vi blir fler så blir det bra. ”Vi har ingen kompetens och låg arbetslöshet. Men det är vackert här.”
I veckan har jag hört intervjuer och läst artiklar med genomgående utgångspunkt i att det som krävs för att flyttbussarna ska stå vid länsgränserna norröver är att vi måste skapa ”attraktiva livsmiljöer”. Är vi sedan länge oattraktiva? Är det vi har bara skräp och inget att ha? Hur mår vi egentligen här i norr med en sådan självbild? Jag tror svaret är precis tvärtom. Vi har ett fantastiskt liv och enorma livsmiljöer. Men inte för alla. Precis som livsmiljöerna skiljer sig åt i vårt eget län. Storligen. Varför detta behov av att sätta etikett på saker vi vet så lite om? Varför försöka vrida om norrbottningens bild av vad andra vill ha, som är mer attraktivt?
Varför kan vi inte bara fortsätta fokusera på att bli bäst på det vi kan? På livet. På industriutveckling. På utbildning och forskning. På fritid och på idrott. På besöksnäring. På hockey, om du får fråga mig. Det driver intresse. Det driver människor. Inte jämrande. Parallellt med det måste vi på riktigt vara proaktiva med vår samhällsutveckling. Inte bara skriva i strategidokument det vi behöver göra. Vi behöver mod och ledarskap. Vi behöver uppslutning från norrbottningen, det tror jag dessutom är det sista det är problem med.
De där attraktiva livsmiljöerna har vi nämligen pratat om länge och det står med i vartenda program, strategi och plan som offentligheten uppbringat sista 30 åren. Det har ju bevisligen gått si så där med det, åtminstone befolkningsutvecklingen, för jag antar att det var syftet. Betyder det då att Norrbotten i dag inte är attraktivt? Liksom. Som sagt, vi måste förflytta oss. Det duger inte.
Det går att förflytta sig. Men ska vi förflytta oss på riktigt behöver vi göra upp med perspektiv, ord och förhållningssätt vi haft så länge vi kan minnas.
Det går att förflytta sig. Men ska vi förflytta oss på riktigt behöver vi göra upp med perspektiv, ord och förhållningssätt vi haft så länge vi kan minnas.
Utveckling är svårt. Det utmanar individer, oss själva och alla till vardags satta strukturer i hur saker fungerar runtom oss. Ibland handlar det om affärskulturer, ibland om normer i branscher och i offentliga korridorer, bland yrkeskollegor och ibland om hur saker alltid gjorts, finansierats eller prioriterats. Det som alltid varit och som vi alltid tänkt är svårt att bryta upp. Att bryta ny mark är minst sagt utmanande. Ibland för utmanande. Men när någon brutit marken, blommat ut och fått en ny normsatt position har vi förflyttat oss. Utvecklat oss.
Det är precis det Norrbotten ska göra nu.
—
Läs andra texter på ämnet:
Norrbotten har alltid varit före sin tid.
Det Norrbotten berättade åt världen redan 2014.
Facebooks verkliga betydelse för Luleå och Norrbotten.