Att skriva är både en drivkraft och en ventil. Mitt skrivande går i vågor och ibland kan det bli tyst under många veckor. Oavsett det så är orden i den här formen ett sidospår från allt jag gör i min konsultverksamhet. Jag försöker driva på utvecklingsfrågor, sätta saker i sina sammanhang, lyfta blicken och sortera i frågor som ibland far i väg åt konstiga håll. Ibland blir det bra, ibland kunde det blivit bättre. Ofta är det ganska långa texter vilket också är helt medvetet. I dagens ofta korthuggna resonemang vill jag alltid breda ut frågan. Jag tror vi behöver det.
Jag skriver om det jag tror på och älskar. Om Norrbotten och om Luleå, om vår samtid och framtid. Om regional utveckling och vår digitala värld. Ja, det blir en del ishockey också.
Vill du vara med och heja på, eller tycker du att mina ord är viktiga?
Sedan jag åter tog upp skrivandet sommaren 2015 har jag haft närmare 165 000 läsare av snart 100 texter. Några av texterna sticker ut och en del snurrar ännu efter några år.
Texten om vad Facebook på riktigt betyder för Luleå, Norrbotten och Sverige hittas dagligen av de som undrar hur många som egentligen jobbar där ute på Porsön. Det händer att den resulterar i telefonsamtal från journalister som vill veta mer.
Texten efter Nilla Fischers tal på Fotbollsgalan för några år sedan small till ordentligt. Ni vet en sådan där text om självklara saker, men som för många inte verkar vara självklart. Speciellt från äldre män som ivrigt basunerar att de visst ”jobbat med jämställdhet i jättemånga år”. Märkligt att det ändå ser ut som det gör, kan tänkas.
Texterna om allt konstigt som pågått i svensk ishockey och SHL, inte minst om i vilken situation som kvinnor befinner sig i när de också spelar idrott på elitnivå.
Mina tre inlägg inför valet 2018 om vad en massa partier inte anser behövs under Region Norrbottens försorg när de lovade att spara 90 miljoner på regional utveckling och kultur – för att landa i att de där 90 miljonerna helt enkelt inte finns när löftet kom om att ”kulturen är fredad”. Tror ni kulturen blev fredad? Eftersom ingen orkade räkna, räknade jag. Det blev stökigt och några hade svårt att förhålla sig. Jag valde till och med att plocka bort de tre inläggen under några dagar.
Och texten som gjorde att det plingade konstant i mailkorgen i en veckas tid, den om Zara Larsson, Jesper Parnevik, männen och Gudrun Schyman. Den har lästs nästan 113 000 gånger och haft 14 700 interaktioner på nätet.
Vill du heja?
Jag publiceras ingenstans och har inget betalt för mina ord i den här formen. Vill du vara med och heja på eller tycker du att texterna ibland ändå är viktiga? Du kan heja genom att läsa, dela, kommentera och resonera. Det är viktigast. Vill du också heja med en slant är det så klart väldigt uppskattat och betyder mycket.
Swish: 070-227 52 10
Bankgiro: 200-4703 (Johan Sjökvist AB)
Tack för att ni läser!