I dagarna kommer vi se många debatt- och nyhetsartiklar på ämnet digitalisering. De kommer i och för sig hela tiden, men just i dagarna arrangeras runtom i landet temadagarna Digital@Idag om just digitalisering. Myndigheter, företag och en och annan kommun eller region kommer att berätta vad de gör på området, att de ligger i framkant och att framtiden nu knackar på dörren. De offentliga kommer också berätta om vilka fiffiga e-tjänster de nu har utvecklat, att de har med digitaliseringen i sitt strategiska arbete och att de hela tiden jobbar med frågan. Det sista uttrycket är särskilt populärt i alla möjliga sammanhang. Ni kan i och för sig vara säkra på att de faktiskt också jobbar med frågan. Det är inte det denna text handlar om. Det görs mycket, och det är bra.
Det som finns att önska är ändå att försöka lyfta samtalet till att faktiskt bli lite mer filosofiskt. Istället blir samtalet om digitalisering lätt en etablissemangsdiskussion. I det filosofiska är där drivkrafterna och motorn på riktigt kommer att finnas, inte bara i budgeteringens krassa verklighet eller i drivet att flytta analoga lösningar till att bli digitala. Det är det enklaste och det självklara. Samtalet bör handla mer om hur livet ser ut och på vilket sätt organisationer, som sedan begynnelsen vänder lika snabbt som en malmbåt, på riktigt behöver ta sig an den utveckling och den förändringstakt som jorden och världen har sedan i går.
Vi har ofantligt svårt att se oss själva i framtiden. Se våra barn i framtiden. Om vi för en sekund spolar tillbaka tiden och funderar på vad som förändrats de sista 20 åren och direkt efter det bara ger oss in och försöker ana vad som kommer att förändras de kommande 20 åren – så blir det lättare. När du då anar om framtiden, lägg bara på en tre-fyra-fem gånger snabbare takt än de sista 20 åren.
Digitalisering är för barn och unga deras samtid. För beslutsfattare och en majoritet av politikerna är det förändring. Deras samtid är de ungas urtid och har varit och gått för längesen. En 25-åring har knappt sett ett VHS-band eller en telefon som det inte går att komma åt Internet på, och skickar aldrig SMS mer. En 30-åring blir rasande när det inte går att identifiera sig med Bank-id eller sköta ärenden till myndigheter och kommuner digitalt. De flesta under 40 år har aldrig en sedel eller mynt i plånboken. De flesta runt 50-55 år har nyss börjat använda Facebook. Det började 35–40 åringarna med 2007.
Nej, det handlar inte om att människor inte vill prata mer med varandra. Eller att det behövs några mobillådor. Digitalisering handlar inte om att kunna tycka saker på Facebook istället för i rasande insändare till lokaltidningen. Det handlar inte om att jobben kan komma att bli färre när digitaliseringens kalla vind drar igenom organisationer och företag.
Digitalisering handlar om evolution. Hur vårt sätt att leva utvecklas och förändras. Det har man inget val att vara med i eller inte. Sitter man på händerna och väntar eller surar över att saker måste börja göras på andra sätt än i de ungas urtid, så är man snabbt borttappad. Oavsett om man är ett företag, en kommun, en region eller en butik på Storgatan.
Det hoppas jag samtalen om digitalisering ska handla om runtom i Sverige. Om framtiden som snart redan sprungit förbi oss. Om hur vårt sätt att arbeta, planera och organisera våra företag och offentliga förvaltningar är något vi inte kan sitta och fundera så mycket på. Inte om vad det kan få för effekter på hur många som måste sluta jobba med vad de gör nu, inte vad det får för konsekvenser i form av så kallade effektiviseringar och inte vilka fina tekniska lösningar som poppar fram. All förändring får effekter.
Utgår vi även i vårt arbete och vårt ledarskap från att företag, kommuner, regioner och myndigheter måste arbeta, organiseras och producera utifrån den framtid som redan är här och vad kunderna, brukarna, medborgarna mer eller mindre redan kräver eller förväntar sig. Då blir det lättare att leda och driva på.
Dagens förändringstakt är snabb och för huvuddelen av vår befolkning så självklar i deras privata liv att många inte förstår problemet: ”Det är ju bara att göra!”. Nej, det är så klart inte bara att göra.
Men det är bara att göra.
Digital@Idag är ett initiativ av Forum för Omställning tillsammans med DIGG (Myndigheten för Digital Förvaltning), IVA (Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien), SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och LO.