Jag känner mig lite urlakad. En del av er kanske rycker på axlarna inför att det är val om 10 dagar. Inte jag. Jag sover dåligt och jag funderar hela tiden på vart vi är på väg och vad som händer.
För det här är på allvar.
Vi känner nog oss alla lite less på allt kampanjande vi möts av, trött på alla annonser och utspel som fyller både vårt flöde här, fyller gatorna och nyhetssändningarna. Visst, det är en tävlan mellan partierna i att bräcka varandra. Det kan vi ha synpunkter på, och jag har skrivit tidigare om just det.
Men varje dag ser jag människor jag både känner och inte känner raljera över politiker och politiken som något opålitligt, där man bara lovar saker som aldrig blir av. Till synes av reflex. Till synes utan att ha några exempel. Jag har sett politiker kallas ”lögnare” och jag tycker vi möts av ett allmänt så in i helvete trist förhållningssätt till det finaste vi har. Till de människor som tror på demokrati, som lägger ner hela sin vakna tid till vårt samhälle, människor som vill dig och mig vårt bästa. Människor som betecknar sig som moderater, socialdemokrater, liberaler, miljöpartister, vänsterpartister, centerpartister eller kristdemokrater. De allra flesta också feminister. Men inte är rasister. Eller nazister. Utan hyggliga personer som tror på vårt samhälle, på att vi ska göra saker tillsammans, som tror på att alla människor är lika mycket värda och har en plats i världen – och som alla vill få ett ännu starkare och bättre Sverige. Ett land som redan idag är en av hela jordklotets främsta på område efter område. Där vi mår bäst. Där vi lever bäst. Till och med alla ”krisområden” som lyfts fram är i världsklass, egentligen. Även om de kan bli bättre med våra egna mått. Vården, skolan, vår brottsbekämpning.
Ändå allt detta gnällande på våra politiker. Det är så förbannat sorgligt. De gör sitt bästa för dig, hela deras vakna tid. De har olika lösningar, olika ideologier och det är definitivt valrörelse när det dammas ut vallöften lika ofta som vi hunnit hälla upp en ny kopp kaffe för att ens orka lyssna. Men ändå gnället. Gnället på politiken. Gnället på det så trasiga Sverige.
Vad har du själv för lösningar på allt istället för att gnälla och tro att Sverige kantrat? Politikerna verkar ju inte kunna lösa dina funderingar. Jag utgår från att lösningen inte är Sverigedemokraterna. Han som vill släcka radions P3 och begränsa kvinnans aborträtt? Han som inte vet om han skulle välja Rysslands president Putin eller Frankrikes Macron som kompis om han var tvungen? Som statsminister?
De flesta av oss skakar på huvudet och följer clownen Trump som president i USA. Vi kan bara ännu inte fatta hur det gick till. Och så är vi på väg mot samma sak själva. Det gnälls på ”PK-media”, det gnälls på människor som inte ser ut som ”etniska” svenskar och har konstiga namn, det gnälls på människor som flytt för sitt liv från länder som ser ut som stora bombgropar, på människor som flytt för att det inte finns mat ens till deras barn, det gnälls på etablissemanget, på regeringen, på oppositionen, på allt. Vi måste väl göra ’Sweden great again’, antar jag? Det så trasiga Sverige. Där det är så obarmhärtigt synd om oss. Vi har så otroligt svårt att se oss själva utifrån. Vi har så otroligt lätt att bli protektionistiska. Om vårt, och mitt.
Ta ditt ansvar istället. Du också. Precis som alla demokratiska politiker gör som tror på vårt samhälle av idag och det vi byggt upp tillsammans, oavsett om de är moderater eller socialdemokrater.
Det här är på allvar. Du borde inte heller sova gott.
Jag ville bara säga det.
Du har så rätt i analysen Johan. Det är viktigt att människor engagerar sig politiskt för att värna den färskvara som demokrati är. Att vara förtroendevald deltidspolitiker är nog det svåraste egentligen. Samtidigt är det de personerna som befinner sig närmast medborgarna. Via dem får partierna och heltidspolitikerna veta vad människor tänker och tycker.
Det finns ett växande politikerförakt som främst riktar sig mot heltidspolitiker på riks-, regional- och lokal nivå. Folk är besvikna över svikna vallöften, att enskilda politiker missbrukar förtroendet och tillskansar sig egna förmåner i strid mot regelverk, uppför sig olämpligt, vänder kappan efter opinionsvinden, inte driver frågor som är viktiga för Norrbotten utan enbart försvarar partilinjen mm. Listan kan säkert göras längre!
S och MP gick igår ut och lovade MR-röntgen i Kiruna och Kalix trots att man har varit emot det när andra partier har krävt det. Visst måste vi uppfatta det som märkligt och inte se det som annat än desperat ”valfläsk”.
Det är politikerna själva som har skapat föraktet. För att ändra på det måste dialogen med medborgarna förbättras. Skolan bör lägga mycket större vikt vid demokratifrågor i undervisningen och politiker på alla nivåer måste visa sig och delta i det viktiga och grundläggande demokratiarbetet.
Demokrati måste byggas från grunden och våra barn är dom som ska utveckla och föra det arbetet vidare.
Exakt! Jag är också orolig för demokratin.
Demokrati är ingen självklarhet och samtidigt inget enda recept för hur den skall utformas.
Väldigt bra analys Johan. Jag hoppas innerligt att jag slipper vakna till dagen vi nyvaket ställer oss frågan Vad var det som hände??
Bra insikt. Jag ska bli mer nyanserad. Och jag kommer rösta anständigt.
Jag vill bara säga att jag är väldigt glad över att du skrev av dig detta, för det gav mig ny energi och beslutsamhet. För det är ganska så jobbigt att vara fritidspolitiker idag, för jag känner att det är precis så som du beskriver. För jag har typ ont i magen av att bara kunna stå och titta på hur denhär attityden det sprider sig, både på laglig och olaglig väg (räknar in SDs anonyma publiceringar på ett flertal FB-konton här, i DN igår), att det kommer att kunna slå omkull så mkt oerhört viktiga satsningar som måste göras (mkt klimat då i mitt fall), att det är så mkt öppen aggressivitet, så att jag och mina kvinnliga kollegor helst inte vill stå ensamma i valstugan, för det är inte bara SD-supporters som kommer och bara vill bråka och är jävligt otrevliga bara för att dom kan, utan också tex andra partier (typ nåt som har mkt sjukvård i fokus). Typ att man bli utskälld för att deras barnbarn är oroliga för om dom kommer att ha mat i framtiden. En lång och kraftig karl som lutar sig över en och typ skäller. Not så nice. …Istället för att ta fram en egen d..la politik för det här. Men också att allt det här med hur det påverkar en personligt, som i mitt fall, att man är orolig för om man någonsin kommer att få ett jobb i den här stan. För många personer har redan sagt/hintat att jag ligger risigt till för jag har ”fel partibok”. Vilket gör mig så sjukt pisst! För jag har så hemskt svårt för det… att man efter alla år, och allt man gjort, och alla erfarenheter man skaffat, så oerhört snabbt bara blir reducerad till en bråkdel av det man själv känner att man är. För att man inte tycker exakt lika som andra i precis allt. Som att allt annat jag är bara upphör. Som om man helt plötsligt bara gör det här, och inte mest på kvällar och annan fritid. Och sen att så många tillskriver mig en massa värderingar utan att faktiskt fråga vad jag tycker och tror på. Och som man (i mångas ögon) i alla lägen har rätten att gnälla på, som du säger. Det som väger upp är ju alla som är genuint intresserade, tex många kvinnor som kommer och pratar tyst (som att dom inte vill att nån ska höra, och hur sjukt är det, att dom inte vågar tala högt), alla ungdomar som lyssnar och är oroliga och vill göra nåt, att man faktiskt ändå är med och bidrar, och även din blogg här. Den gav mig mer kraft och styrka. För man vill ju bara att Norrbotten ska bli ett jäkligt najs och framåtsträvande län:) Och det är så roligt också att kunna delta, även om jag hela tiden är beredd att släppa det om det inte går att förena med annat. Men jag tror som du att en av de stora utmaningarna framöver är att skapa ett bättre diskussionsklimat, mer karaktäriserat av ”samskapande”…låter klyschigt men jag skulle verkligen vilja se det. Så en stor eloge till dig för att du röt till här!:) Tack!