Vad ska vi göra för småföretagen?

Vad ska vi göra för småföretagen?

Det görs för lite för de mindre företagen. Eller? Jag hör nästan aldrig några nya förslag. Att staten eller kommunerna skulle skicka en ansenlig utbetalning till alla småföretagares konton är inte så realistiskt, även om det är det egentliga behovet. Även för mig. Hur ska vi komma vidare i förslagen?

Vad kan egentligen göras när kunderna från en dag till en annan är borta. När stabila företag som haft samma omsättningskurva varje vecka i 15 år helt plötsligt har noll i kassan. Många initiativ har tagits, både behjärtansvärda mänskliga sådana med att handla lokalt, men också strukturella åtgärder i skattesystemet och hur företagen kan hantera sina anställda.

Ändå handlar allt om en total efterfrågechock. Nästan ingenting är som vanligt. Går det att åtgärda sig igenom detta utan insatser som ingen trodde var görliga? Här nedan resonerar jag om vad som hittills satts in. Jag inleder med en riktigt viktig räkneövning över vad effekterna faktiskt är lokalt. Jag skriver långt och mycket. Om statens och kommunernas insatser. Om att de små företagens stora gropar handlar om att pengarna på kontot inte finns när allt ska betalas, och om att allt vände över en natt. Som i en film.

Lite lärande, lite egna tankar och en del perspektiv. Läs i omgångar. Vi börjar med en klart intressant räkneövning.

En räkneövning med besöksnäringen i en stad som mätpunkt

I Luleå omsätter besöksnäringen en bit över 1 miljard på ett år. Siffran kommer från turistekonomiska modeller och bygger på en mängd olika inflöden av information. Däremot handlar det långt ifrån bara om det de flesta förknippar med turism: hotell, aktiviteter och mat. Det är en mängd parametrar som finns i dessa omsättningssiffror, men de visar vilken betydelse det har för ett lokalt näringsliv när människor besöker oss. Det spelar ingen roll om de är från Nederländerna och åker skridskor i februari, om de är norrbottningars kombinerade helg med shopping, teater och hockey eller om de är här på en affärsresa under veckorna. Alla äro de per definition turister. Turism definieras enklast med ”förflyttad konsumtion”. Min sambo och jag har stuga på underbara Seskarö i Haparanda skärgård, per definition är vi förenklat turister var och varannan helg året om – och heltid på sommaren.

Luleå som exempel, jag ska dessutom räkna lågt och avgränsa mig till just affärsresenärer. En vanlig veckodag i Luleå är flera hundra personer här bara på affärsresa, vi säger 300 för att räkna lågt. Jag tar heller inte med alla deltagare på konferenser som dagligen hålls på Kulturens Hus och på hotellen. Som ni vet är dessa konferenser mycket frekventa och har flera gånger i månaden enskilt hundratals deltagare.

Alla dessa 300 affärsresenärer bor på hotell. Alla äter lunch och middag ute varje dag. Många bjuder kunder eller sammanstrålar med lokala kollegor på middag, ytterligare några lunch säljs eftersom de som de besöker följer med och käkar. Nästan alla åker taxi till och från Luleå Airport eller tankar sin bil de kom hit med. Många tar en sväng i någon butik och köper något de behöver eller planerar att överraska sina barn eller partner med när de kommer hem. Detta gäller så klart speciellt besökare från andra länder. Ni kanske har noterat att om ni går och dricker en öl på Bishops eller äter middag ute en vardagkväll pratas det nästan mer andra språk runtom er än svenska. Varje dag.

Vi räknar

Säg att ett genomsnittligt hotellrum om veckorna kostar 900 kr. Ett middagskuvert på en restaurang landar i snitt på 400 kr, det äts och det blir ett glas vin eller tre. Lunchen kostar 100 kr. Varje dag spenderar då en affärsresenär 1400 kr i rena pengar. Till det ska vi lägga småsaker de köper, presenter de kanske handlar, taxin de åkte från flyget och i stan när det ska på sitt möte ute hos kund.

Det är så klart överslagsmässigt räknat. Men om vi tillåter oss den projiceringen så spenderar 300 affärsresenärer varje dag minst 420 000 kr, varje dag, och per vecka alltså utan problem ungefär 2 miljoner. Bara dessa affärsresenärer. Sen kan vi lägga till alla andra i form av de där konferensdeltagarna jag inte räknade med, personer från länet som är här över dagen på möten och åtminstone äter lunch och tankar sin bil. Lägg sedan till de vanliga privatresenärerna. Här ser ni den direkta effekten av att bara affärsresenärer slutar komma till en stad som Luleå.

Tänk att det där inte ens är hela sanningen. När man försöker beskriva effekten av besökare så använder man dessutom ofta dessa siffror: En inrikes gäst som är mötes- eller konferensdeltagare spenderar i snitt minst 3500 kr per dygn med allt inräknat. En stor tvådagarskonferens med 300 deltagare lämnar alltså efter sig runt 2,1 miljoner. I Luleå kommun var det totalt 1,7 miljoner övernattningar under 2018. Gör matematiken. Läs mer här om hur det såg ut i Luleå under 2018.

Flygets betydelse

Under många år har SAS och Norwegian tillsammans i snitt haft runt 14 flygningar till och från Luleå varje dag, de flesta dagar 16 dagliga flygningar. I snitt tar ett fullproppat flygplan som dessa två använder ungefär 120 passagerare, lågt räknat. Vi säger att de tar 100 personer och går på realiteten att en stor del av flighterna till och från Luleå är fulla. Det gör att mycket snällt räknat 1000 personer varje dag reser åt varje håll. Då har jag heller inte räknat de som reser med tåg, bil eller buss. Självklart är en väldigt stor del av resenärer till Luleå Airport på väg någon annanstans. Luleå är Norrbottens viktigaste flygplats med över 1 miljon resenärer årligen. 1 miljon. Idag den 3 april säger SAS att de från och med 6 april bara kommer flyga en anslutning om dagen. Norwegian har redan ställt in all trafik i april. Utrikesdepartementet meddelade idag att de avråder från alla resor utomlands till åtminstone 15 juni. 15 juni!

Det där är helheten och bakgrunden. Verkligheten för oss alla och för företagen. Företag är de som ser till att alla vi dagligen kan göra det vi vill och behöver. Oavsett om det är att måla om hemma eller käka en hamburgare.

Varför är det här viktig information?

Det här är på inget sätt en rak förklaring, men det visar vilken enorm effekt det har när vi människor slutar röra på oss och slutar göra saker. Det får följdeffekter i många led när affärerna i samhället stannar av. Det är det vi ser nu. Nästan allt står still, för att världen står still, och vi är rätt maktlösa. Inga besöker oss, affärer uteblir eller sätts på paus. Norrbotten åker med i det tveksamma världsläget eftersom vi är en del av världen. Även om många länsmedborgare har svårt att bejaka det så länge det inte handlar om den årliga charterresan. Alla typer av företag går ner på noll. Man försöker ställa om och göra nya saker, eller göra det man gör annorlunda. Man nyttjar digital teknik och utvecklar sig, oavsett det så uteblir intäkterna. Företag klarar sig inte.

Jag är också egen företagare som konsult. Min likviditet är skitdålig. Mina intäkter helt plötsligt likaså. För två veckor sedan pausades två av mina längre uppdrag, ett stort som var på gång blev inte av, men ändå kom ett nytt bra uppdrag in. Men det är illa. Vad ska jag göra mer än att försöka ta in nya jobb?

Kan vi rädda oss? Vad är de små företagens egentliga problem?

Vad kan då rädda dessa företag som nu står helt utan intäkter? Det tydliga budskapet verkar från många vara att de åtgärder som nu finns inte räcker. Det måste till mer. Jag har verkligen försökt fundera vad det där ”mer” realistiskt skulle vara. Jag har frågat runt men de flesta är rätt blanka i den frågan. Men mer måste göras sägs det. Frågan är vad?

Generellt är företagens stora problem två till antalet: 1) intäkterna finns inte mer eller har minskat något oerhört, restauranger pratar om -90% sista veckorna, hotellen som annars har beläggning på 80–90% har nu inte ens 10% – och 2) det går att klara några veckor, kanske någon månad med detta frånfall, men de flesta företags stora utmaning är att likviditeten sinar när inga intäkter kommer in. Likviditet är för er som inte är så hemma på dessa termer företagets pengar de har direkt tillgång till och som de kan betala alla löpande kostnader med; exempelvis löner, skatter, momsinbetalningar, hyror, tjänstepensioner och sina vanliga kostnader. Företag kan i grunden var lönsamma och affärerna gå bra, men det bygger på att det trillar in pengar som planerat så att allt löpande kan betalas i tid. Tuffare månader kan kanske en checkkredit (kredit på företagets bankkonto) hjälpa till. Det avgrundsdjup som nu många står vid är att ingen vet när det kan hoppa upp till normalt igen. Idag, i går och för två veckor sedan kom det inte in några pengar alls och kunderna har tystnat. Paniken är där. För affärer. För konsulter. För de allra flesta. De som idag ändå klarar sig gott är så klart dagligvaruhandeln och ska vi gissa delar av transportsektorn.

Vad gör då vår statsledning?

Vi kikar nedan på vad staten har satt in för åtgärder, och efter det vad kommuner gjort. Ha med dig tanken om vad du tror skulle kunna vara bra, realistiska och effektiva stöd för de små företagen.

Det här är vad regeringen satt in för åtgärder hittills (per 3 april 2020). Oavsett vad man har för politisk åskådning så är det statsbudgetmässigt klart avancerade insatser. Vilka når dessa och kommer det rädda alla riktigt små?

  • Tillfälligt sänkta arbetsgivaravgifter. Föreslås gälla upp till 30 anställda och på den lön som inte överstiger 25 000 kr, och för perioden 1 mars till den 30 juni 2020.

Som jag ser det: Den skarpaste åtgärden hittills utöver korttidspermittering. Den ger en direkt effekt på företagens kostnader då stora delar av de vanliga arbetsgivaravgifterna och andra egenavgifter inte behöver betalas. De efterskänks dessutom och skjuts inte upp till senare. Det är den stora poängen.

  • Möjlighet att skjuta upp betalning av skatter och avgifter, så kallat anstånd. Det kan handla om de flesta typer av skatter och avgifter.

Syftet med dessa är att underlätta likviditetssituationen för företagen. Däremot är det som sagt bara anstånd, och skatterna ska betalas senare. För en del är det verkningsfullt, för många sannolikt en framtida fälla.

  • Möjlighet att få tillbaka betald preliminärskatt för 2019. Du kan sätta av 100% av din skattepliktiga vinst för 2019 i en periodiseringsfond.

Det här är ingen dum grej om du har ett företag som gjort vinst 2019. Det kommer strukturellt inte påverka någonting idag, men kan ha effekt på framtiden om du under 2020 går med förlust. En rimlig och bra åtgärd som ger minimala effekter på statsfinanserna. En åtgärd som kommit lite i skymundan eftersom det egentligen handlar om att kunna betala räkningarna idag.

  • Ändra din debiterade preliminärskatt

Man vill påminna företagare om möjligheten att ändra sin debiterade preliminärskatt. Skatten kan ändras upp till sex månader efter beskattningsårets utgång, med andra ord så kan man i realiteten nu när bokslutet görs se hur mycket bolagsskatt företaget ska betala för 2019 och jämföra det med hur mycket man redan betalt in (om jag fattat detta rätt) – och om man betalt in för mycket begära att få tillbaka det. Annars kommer dessa pengar först i slutet på året.

  • Korttidsarbete, kallat korttidspermittering, innebär att en anställd går ner i arbetstid och lön istället för att företaget behöver säga upp personen. Det betyder att man kan minska den anställdas arbetstid och få stöd från staten.

En kraftfull åtgärd som många ser ut att nyttja. Det slår också bra för företagen. Taket är satt till en lön på 44 000. Om vi räknar på en anställd som tjänar 44 000 och korttidspermitteras med maximala 60% så minskar företagets kostnad med ca 53%. Den anställde jobbar 40%, måste gå ner i lön med 7,5% (till 40 700 i det här fallet) och istället för en kostnad på 57 825 för företaget så betalar de nu 27 500. Staten står för runt 26 000 per månad. Syftet med permitteringarna är att så länge det är möjligt undvika att människor sägs upp och tappar sina jobb.

  • Lån och krediter har lanserats i massor. Almi, bankerna och alla möjliga har skapat olika typer av i sammanhanget förmånliga lån och krediter. Sannolikt är företagens egen bank också oftast välvilliga till att hantera nya kreditnivåer eller amorteringsfriheter. Ungefär som det brukar vara, men lite mer öppenhet än vanligt.

Är vi i hamn? Nej det är vi så klart inte. Det vi måste komma ihåg är att allt detta handlar om ett monumentalt efterfrågekaos. Produkterna och tjänsterna är efterfrågade, men inte just nu och ingen vet när. Vi sitter alla och tittar på Netflix och försöker hålla oss från att smitta mormor och farfar. Människors liv är allt som egentligen betyder något.

Kommunernas stödpaket

Men det stora antalet företag finns lokalt. Kommunerna har följt efter och laddat med egna stöd. Utan att räkna så kan vi gissa att så gott som alla 290 kommuner har satt in någon form av stödpaket till sina lokala företag. Genomsnittligt består de av det som ligger inom det kommunala bestämmandet. Många har infört generella anstånd med olika slags avgifter, förlängt förfallodatum på fakturor, anstånd med hyror på kommunala lokaler och börjat sega igång med hur de ska hantera möjligheten med att kunna direktupphandla varor och tjänster lokalt i ett sådant här läge. Många har gett klartecken för restauranger och caféer att så snart de kan och vill öppna sina uteserveringar är det bara att köra, en del kommuner har också sagt att de inte tänker ta ut avgifter alls för det i år. Men kanske det viktigaste, man ser till att fakturor från lokala företag betalas så fort det går och inte efter 30 dagar som annars gäller.

Dessutom har många, kanske nästan alla, infört någon form av företagsjour dit man kan ringa och få råd. Eller kanske prata av sig. De ser rätt likadana ut där man har samlat sig och skapat en väg in för sina företag som i denna tid behöver rådgivning. På något sätt är det en hygienfaktor. Vad effekten kan bli är omöjligt att säga, jag hade önskat en samtida följeutvärdering för att lära oss för framtiden.

Utöver vad kommuner redan har hittat att de kan införa är det svårt att skapa andra lokala lösningar som innefattar det företag akut behöver. Rena pengar. Därför att intäkterna och likviditeten är boven.

Från åtminstone Region Norrbottens sida har man hittills öppnat upp för att de företag som redan har beslutade investeringsstöd kan få möjlighet att styra om sina godkända kostnader till annat än det som från början var meningen. Jag tolkar det som att man kan få använda lite av pengarna till ren drift. Regionen har också uppmuntrat företag att söka konsultcheckar för att ta in extern hjälp med att exempelvis utveckla sina affärsprocesser och sin organisation. Uppgifter säger att man kan tänka sig att frångå stora delar av det sedvanliga 50% som företagsstödet kan stå för, alltså att man skulle kunna få ett större stöd än 50% av kostnaderna.

För oss som konsulter ger detta en åtminstone fin lysande lykta på håll. Vi hjälper gärna till.

Frågan lyder, vad mer kan man göra?

Kan kommunen, staten och alla andra rädda alla? Så klart inte. Jag är helt klar över att jag inte har en aning om vad mer en kommun som exempelvis Luleå kan göra. Det låter kanske präkigt. Men ändå.

Det är både väntat och naturligt att debatten landar i att staten och kommunerna måste göra mer. Men vad ska de göra? Staten kan givetvis lätta ännu mer på framtida utgifter för företagen, stora som små, men kommer det att förändra företagens morgondag?

De flesta företag drömmer nog helst om en stor inbetalning på sitt konto. Helst utan villkor och som en skänk från ovan. Det vill jag också. Kommer den att komma, nej det kommer den alldeles sannolikt inte att göra. Oavsett hur jävligt allt än blir. Vad kan en kommun och staten mer göra? Kom med konstruktiva idéer och tankar! Jag har inga riktigt realistiska. Det låter skamligt, lågt och uppgivet. Jag vill inte låta så, men ge kommunerna och alla beslutsfattare landet runt era bästa realistiska lösningar. Jag är helt övertygande om att de både är benägna att gena i lagstiftningar och regler för att världen och deras kommun ska leva vidare även efter att det här helvetet ebbat ut.

Har jag kommit fram till något i denna uppsats? Nej, ingenting. Det är en redogörelse över att det här är det mest komplicerade vi varit med om i modern tid. En del kommer att duka under. Vi kommer också att klara oss. Hur gör vi det bäst och mest realistiskt? Ditt kommunalråd och din statsminister väntar på dina konstruktiva idéer.

Jag skojar fan inte. Samtidigt leker jag kontor och killgissar när alla fantastiska människor kämpar på sjukhusen för att människor ska överleva detta, och alla som varje dag gör mammas dagar på äldreboendet så bra och friska som möjligt.

Jag skojar fan inte.

_______

Vill du heja?

Jag publiceras ingenstans och har inget betalt för mina ord i den här formen. Vill du vara med och heja på eller tycker du att texterna ibland ändå är viktiga? Du kan heja genom att läsa, dela, kommentera och resonera. Det är viktigast. Vill du också heja med en slant är det så klart väldigt uppskattat och betyder mycket.

Swish: 070-227 52 10
Bankgiro: 200-4703 (Johan Sjökvist AB)

Tack för att ni läser!