Det är väl där man hamnar dessa dagar, i ishockeyn. Tro mig, i skrivande stund handlar kalabaliken mest om biljetter.
För det är nu det sprakar till. Hockeyintresset. De där som inte varit på plats en enda gång och som nu när SM-final annalkas plötsligt till varje pris måste komma över plåtar. Nu hör jag till de som inte tycker att Delfinen ska byggas ut i någon större omfattning, nya loger, några hundra ytterligare sittplatser och en ny lösning för bortaklacken skulle göra gott. Efter Timrå är vår bortasektion bland de sämsta i ligan. Dessa tider skulle klubben kunna sälja 15 000 biljetter per hemmamatch, och det man gör är att klubbens medlemmar har förtur. De är runt 8000, och redan består 4000 av hallens kapacitet på 6150 redan av säkrade platser med säsongskort. Det blir inte så mycket kvar, och i dag sägs det att de två släppta hemmamatcherna sålde slut på några minuter.
Vad gäller bortamatcherna pågår en rent hätsk diskussion i LuleåFans kanaler över hur man ska komma över biljetter. Fakta är att i SHL tilldelas alltid ALLA biljetter till bortastå till bortalagets supporterklubb. Sedan släpps tillbakalämnade till försäljning. Med samma logik som moderklubben, tänker och agerar LuleåFans, medlemskap premieras. I organiserade bussresorna givetvis bara medlemmar och där ingår biljett. De som varit på säg 26 hemmamatcher, alla hemmamatcher i slutspelet och kuskat land och rike runt till ett antal bortamatcher är de som i huvudsak också kommer åka till Gävle. Men nu vaknar så klart alla möjliga. Ni ska bara se alla som köpt medlemskap i LuleåFans sista dygnet för att komma åt biljetter och bortaresa. Ett helt år har man haft på sig att stödja supporterskapet. Det är klart supportrar på håll kan vara besvikna, och många kommer nog komma åt biljetter ändå, men i mina ögon är det helt logiskt.
Vi har alltså exempel på supportrar med vanliga kneg som senaste veckan med egna pengar har: flugit till och från Göteborg för att se match 4, precis från det hunnit hem till match 5 i Delfinen i söndags, dagen efter satt sig i bilen och kört tur och retur Göteborg för match 6 i tisdags. De är mina hjältar.
Men också Julia Edbom, min tidigare kollega som blivit god vän. Julia som filmar, klipper och gör det mesta av allt rörligt innehåll till Luleå Hockeys kanaler. Alla har länge fattat att hon är en av klubbens viktigaste nyförvärv senaste åren, och i veckan har hon också uppmärksammats av Aftonbladets hockeyjournalist Tomas Ros både i en matchkrönika och i Aftonbladets hockeypodd (ca 3 min in i avsnittet). När hon i fredags hade kameran max 30 cm från en firande Isac Hedqvist visste man att det nästan peakade. Se bilden.
Senaste veckorna stod det också klart att ishockey är mer TV-program än livesport. TV4 som i praktiken styr allt med den pengahög sändningsrättigheterna ger SHL kan göra som de vill. För TV4 är deras tablå och Robinson viktigast, då får hockeymatcher snällt börja kl 20.00. SHL säger att man vill ”nå nya målgrupper” och att det är en ”en helhetsbedömning”, tramsspråk för att man inte har några bra förklaringar utan bara viker sig för stålarna. Matchstart 20.00 omöjliggör mer eller mindre barnfamiljers närvaro. Priset tas förresten nu på måndag, alltså Annandag påsk, när SM-final 2 startar 20.00, trots röd dag. Det är rent skamligt. Hockey är pengar och underhållning, och sakta vandrar vi mot sportens död.
I direktsändning från en av semifinalerna mot Frölunda himlade studion med ögonen och funderade över om det ändå kan bli historiskt dubbla guld till Frölunda för både damer och herrar. 2022 var Luleå Hockey ett stolpskott från just det. Det var bland annat mitt fel ska ni veta, jag hade nämligen redan skrivit guldtalet till Luleås Fredrik Hansson innan herrarnas match 7. Jättejinx. Jag grämer mig ännu, men hursomhelst så handlade talet just om det. Om att hockey ska kunna utövas av alla som vill och hur Luleå och vår klubb på riktigt visat att det är möjligt, och framgångsrikt.
Förresten, i år skulle något ännu mer historiskt och unikt kunnat vara möjligt i Luleå. Dubbla guld i två idrotter, om nu damerna vunnit sitt hockeyguld. Herrarna har stor chans att ta hockeyguld, damerna kommer givetvis ta basketguld och i sanningens namn är inte BC Luleå borträknade om man får allt på plats. Det hade varit unikt om något.
I tisdags blev jag nästan känslosam efter finalavancemanget: ”Jag älskar Luleå Hockey! Fy fan. Den här speciella kärleken. Till något. Till något mer. Till något annat. Den eviga.” skrev jag.
För mig är det någon känsla av sista resan. Jag har mer eller mindre bestämt mig för att efter väldigt många år så släpper jag mitt säsongskort nästa säsong.
För mig är det någon känsla av sista resan. Jag har mer eller mindre bestämt mig för att efter väldigt många år så släpper jag mitt säsongskort nästa säsong, någon känsla av nu eller aldrig ligger där. Allt på grund av anledningar, några stycken, bland annat har man flyttat förnyelsedatum under några år från midsommar, till runt 10 juni och nu till 4 maj. Går finalen till sju matcher är årets säsong inte ens färdigspelad då. Även om kön till säsongskort är lång så retar det mig. Men, det är några anledningar till.
Overtime
Utanför ishockeyn tyckte jag det i veckan var befriande när min tidigare chef Rickard Lundmark, nu koncernchef och VD för Luleå Kommunföretag AB, röt ifrån över hur vinklar och rubriker ibland väljer sida eller berättar något mellan raderna som inte riktigt är sant. Eller åtminstone saknar sammanhang. Dagens Industris rubrik löd ”Luleå hamn bromsar miljardinvesteringar” och ingressens första mening och artikelns take var ”Nervositeten kring de stora industrisatsningarna i norr ökar.”Rickard kommenterade snabbt på LinkedIn: ”Ibland kan en rubrik och undertext med ”kris” i texten vara något vilseledande. Vad vi gör är vad alla sunda företag gör, anpassar efter kundbehov och finansiell hållbarhet. Vi har en fantastisk relation med våra kunder där vi kontinuerligt tillsammans stämmer av att vi går i takt och prioriterar rätt, samtidigt som vi säkrar Luleå Hamns finansiella hållbarhet och att inte skattebetalarna och invånarna i Luleå drabbas.”
Tänk vad helhet betyder för förståelse.