Idag är en av sifferfantasternas högtidsdagar. Tillika dödgrävarnas, facebooktyckarnas, kommentarsfältsexperternas och inte minst optimisternas. Befolkningsstatistiken presenteras nämligen. I den hittas underlag eller i alla fall argument för precis allt man vill framhäva, oavsett om man tycker, tror eller drömmer bakom tangentbordet eller i ett kommunstyrelserum.
Att kommuner ska växa i antal invånare ter sig vara medicinen för det mesta i en kommun. Att växa. Till skillnad från andra statistiktävlingar och kommunrankingar som allt från branschorganisationer, agendadrivna intresseorganisationer och kreditinstitut kommunicerar flera gånger per år så har ju faktiskt befolkningsutvecklingen en faktisk betydelse. Människor som bor i en kommun och en region lämnar efter sig både kommunalskatt, landstingsskatt och större delen av sin konsumtion. Det har också betydelse för landets skatteutjämningssystem och andra statliga ekonomiska tillskott. Kort sagt, färre människor betyder mindre stålar att driva allt inom det offentliga i kommuner och regioner. Fler människor det motsatta. Äldre människor kostar naturligt mer att ro om, yngre mindre.
Till skillnad från andra statistiktävlingar och kommunrankingar som allt från branschorganisationer, agendadrivna intresseorganisationer och kreditinstitut kommunicerar flera gånger per år så har ju faktiskt befolkningsutvecklingen en faktisk betydelse.
Befolkningsutvecklingen har alltid varit intressanta nyheter för media. Inte minst nu när omställningen i samhället kalkylerar med att fler människor kommer att behövas i våra kommuner. Kommuner har satt upp mål, eller visioner, eller vad det nu förändras till att kallas. Fler människor ska förutom att försörja företag med kompetens och arbetskraft också stå för mer skatteintäkter som möjliggör övriga investeringar i samhällsinfrastruktur, skolor, barnomsorg, äldreomsorg, fritidsanläggningar och allt sådant.
Luleås kommunfullmäktige har beslutat att målet, eller visionen, är 100 000 invånare till år 2040. Är det troligt, rimligt eller ens möjligt frågar sig människor? Behöver Luleå bli 20 000 fler? Utan att jag alls är så insatt, men i Bodens kommuns kalkyl för kommande år ligger sannolikt också en rätt omfattande befolkningsökning med för att i delar kunna finansiera de samhällsinvesteringar som nu görs och planeras.
Jag kan tycka sånt här är rätt intressant om jag ändå försöker blunda för min allergi över just siffror. Men de här siffrorna säger saker om allt från faktiskt skatteunderlag till mer filosofiska analyser kring hur platser och kommuner faktiskt får människor att komma dit och stanna, eller dra därifrån. Eller vilja sätta barn till världen på den plats man bor och verkar.
Men de här siffrorna säger saker om allt från faktiskt skatteunderlag till mer filosofiska analyser kring hur platser och kommuner faktiskt får människor att komma dit och stanna, eller dra därifrån. Eller vilja sätta barn till världen på den plats man bor och verkar.
Några perspektiv på 2024 års siffror
Jag ska ge en liten blick på de siffror som kommit idag. Både lite historiskt och några uppkast till framtida tendenser man kanske optimistiskt kan se. Vi tittar på fem kommuner i Norrbotten, de fem med störst påverkan kring all omställning nämligen Boden, Gällivare, Kiruna, Luleå och Piteå – och så Skellefteå, Umeå och Sundsvall.
Tabell över befolkningsutvecklingen från 1980, 2000 och de senaste tre åren.
Om vi håller oss vid samhällsomställningens vikt av befolkningsökning ser vi att Boden ökar sin befolkning med 106 personer på ett år från att faktiskt ha minskat mellan 2022 och 2023. Luleå växer procentuellt lika mycket som Boden. Både Kiruna och Gällivare blir färre. Piteå växer något mindre än Boden och Luleå. I bakomliggande siffrorna ser vi också att 1516 personer valde att faktiskt flytta till Boden och 4121 st till Luleå.
Umeå lämnar vi som intressant jämförelsepunkt, jag ska kommentera de lite senare. Det intressanta är Skellefteå. Nu har möjligen inte åtstramningarna hos Northvolt slagit igenom helt, men detta är ändå faktiska siffror per 31 december 2024. Skellefteå växer otroligt mycket och siffran och utvecklingen för 2025 tror jag blir märket på vad som går och kan utvecklas i dessa kommuner.
Skellefteås befolkningsutveckling är ett riktmärke
Skellefteå har alltså växt med 3748 personer sedan 2022, krisåret eller krishalvåret med Northvolt växer man faktiskt ändå med 1608 personer, underliggande 4953 personer flyttade in. Skellefteå ligger en tre-fyra år före Luleå och Boden i sin expansion, Skellefteå är nu i princip lika stort som Luleå och växer alltså med strax över snittet som Luleå kommun räknat att man måste takta årligen om man ska kunna nå 100 000 till år 2040.
Skellefteå har alltså växt med 3748 personer sedan 2022, krisåret eller krishalvåret med Northvolt växer man faktiskt ändå med 1608 personer.
När jag pratar om dessa frågor, där jag gärna blänker in på just befolkningsutvecklingen, så har jag nu under några år poängterat att Skellefteås siffror är extremt intressanta att följa om trenden håller i sig, och man fortsätter växa med de antal man räknar med och som åtminstone teoretisk kan jämföras med i alla fall Luleå.
För mig är Skellefteås siffror goda tecken på att det faktiskt är möjligt att ta de steg Luleå kommun tror är möjligt, och där kommer Boden med i samma veva. Boden och Luleå är oavsett vad kommunhusen pratar om i stora delar samma marknad, samma arbetsmarknad och det är givetvis så att många av de som kommer verka hos Stegra inte kommer bosätta sig i Boden. Kanske inte i Luleå heller för den delen, men de spelar ihop.
Historiskt har stora förflyttningar skett
Det är lätt att titta på senaste åren, och i huvudsak är det ju det som spelar roll. Mycket har hänt historiskt men i tabellen ser ni befolkningsförändringarna både från 2000 och 1980. Umeå har växt med 30 000 på 24 år, Luleå med 8000, Piteå med 2000 och Boden har blivit färre. 1980 var Umeå just större än vad Luleå är idag, det är 44 år sedan. Men där vid hundratusenstrecket sker något med Umeå och cylindrarna rullar mycket av sig själv med tillväxt på runt och över 1000 per år. I siffrorna ser man också varför kommuner som Kiruna och Gällivare, med några av landets högsta medelinkomster och lägsta arbetslöshet ändå har otroligt tufft att få ihop sina verksamheter med alla krav och förväntningar som finns. Gällivare har krymt med 43% och Kiruna med 32% sedan 1980.
Där finns kanske svaret om befolkningsbehovet möts eller inte
Sammanfattningsvis är min kontenta att hålla ett öga på Skellefteås siffror, och se om det sker liknande tryck i Bodens, Luleås och kanske Gällivares siffror de kommande 2-3-4 åren. Där tror jag vi har svaret i om befolkningsbehovet kommer att mötas eller inte. Om det där riktiga hoppet i antal invånare realistiskt kommer att ske inom dessa snäva år.
Min poäng och enkla spaning sedan något år, när skeptiska ordalag oftast är de som bubblar i omställningens befolkningsbehov, är att även om städerna och kommunerna är olika och med olika förutsättningar – om Skellefteås tillväxt har visat sig vara bestående i så höga nivåer är det en klart intressant tendens att åtminstone lära sig att det inte bara är teoretiskt möjligt att växa snabbt i de antal exempelvis Luleå pratar om i sina behov. Det går.
Hos SCB kan man botanisera själv i siffrorna:
https://www.scb.se/pressmeddelande/befolkningen-okade-2024—trots-minskade-fodslar/
Läs mer i kommunernas egna nyheter om befolkningssiffrorna:
Luleå: Här
Skellefteå: Här