Under Juldagen får man tänka tillbaka på tider som passerat. Det är idag många år sedan och här ska jag inte måla upp någon exakt sanning, årtalen har jag inte med mig riktigt lika väl som minnena. För vi stod där i köerna till krogarna under julledigheten. Oftast var det Björnfällan, eller Björnis och Björnfyllan som det mest kändes vid, för de lite äldre alltid NEX Hotell eller ”Nex”. Länge spelade också Kilkenny en roll, men sällan på riktigt under den riktigt stora utekvällen Juldagen. Kilkenny vet jag inte ens om det finns mer, men där på gamla Polar Hotell bytte krogen namn med jämna mellanrum – det hette Blå Ängeln ett tag, eller vi kallade det Blue Oyster Bar, men Kilkenny eller mer i vardagen ”Kilkan” hette det för de flesta där runt mitten på 90-talet.
Kallt var det alltid. Köandet på Björnis bestod den där minus 30-dagen av köande i full täckmundering med partystassen under. Ryggsäcken som medtogs och utan invändningar fick förvaras i garderoben innehöll givetvis ett antal ädla drycker. Mest öl. Ett annat år insåg vi nära vänner att vi på olika håll var tvungna att närvara på diverse familjemiddagar, i våra ögon alldeles för länge. Det var nästa lika svinkallt då, men vi kom sent. Alltså runt sju på kvällen och kön ringlade sig en bra bit bort. Medelst täckmundering och ryggsäck provianterad med starkvinsglögg i ståltermos tog vi oss sakta framåt. Några bröstvärmande klunkar mot en rad i kön. Vi tog oss en bra bit fram, nackdelen var att alla i kön behövdes glöggmutas. Det var tider.
Hemvändarkvällarna är nog ännu viktiga för många. För oss som blir äldre och alldeles för gamla har de minskat i betydelse, till helt borta. Jag funderade ett tag på att göra visitkort med min fras: ”Jo jag jobbar med X på X, och bor ännu i Luleå”, för när träffade samma vänner och bekanta igen till påsk hade ruset från julens möte ebbat ut och minnet följt med. Jag har senare år lärt mig att Annandagen ofta var storkvällen hemma i Luleå, något som även här nu mer eller mindre kammat till sig när Juldagen leder. Men då ska ni veta andelen av Gällivare och Malmbergets yngre som under många år var rent klappbakfulla på Julafton när Uppesittarkvällen på Kilkan ledde oss i bön. Det var under många år en råfest den 23 december, och då var alla okynnes hemkomna inte där. Utan då träffade man alla man ville träffa. Vännerna från förr och alla flyktigt bekanta man tycker man är nära polare med när man stöter på varandra på Drottninggatan i Tjockhult.
—