Förklara Hooja har jag försökt med själv. Att de inte vill berätta vilka de egentligen är har inte rört mig i ryggen. Det gör det inte nu heller. Nu har de blivit outade av två rikstidningar.
Själv fastnade jag närmast för min vän Martin Wiléns ord i sitt inlägg härom dagen.
Martins inlägg: Läs här
Om jag också ”är Hooja” har jag väl tidigare berättat om:
Hooja är lika äkta som det är verkligt. Lika verkligt idag som i går.
Att media till slut skulle avslöja deras identiteter är däremot helt väntat. Jag är helt säker på att musikduon räknat med att det kommer att hända förr eller senare. Man kan be och önska om att för utomsocknes få vara hemliga, men antagligen var och varannan gällivarebo känner sedan länge väl till vilka de egentligen är. Att två män liksom helt plötsligt ber om tjänstledigt från sina jobb och aldrig ses hemma leder frågan snabbt till en lösning. Gällivare är litet. Mindre än när jag växte upp där, redan då visste vi vem alla var.
Att avslöjarna i slutändan är media utanför länet är lika väntat. För exempelvis Norr Media är det oklart om de orkat repa sig från en sådan publicering, idag tror jag de är glada över sitt vägval. De slapp vara först, men så klart har det diskuterats på alla redaktioner i norr om det är rätt att hålla undan allt från ljuset. Till slut blev det givetvis en tidigare så kallad kvällstidning, och i viss mån Svenska Dagbladet, som röjde dem.
Medialogiskt är det också just logiskt. Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Martin Schori, som alltid får klä skott för Aftonbladets publiceringar i de få sammanhang media själv granskas – läs det utmärkta ”Medierna i P1” – hans argument är i huvudsak inte så mycket att säga om. Just i sak har musikgruppen Hooja blivit en maktfaktor, vad nu det egentligen är? Jag vet faktiskt inte, det är väl i allas betraktelse, här med mediernas tolkningsföreträde. Duon lär tjäna bra med stålar och efterfrågas i allt från sommarprat och dokumentärer till ett konsertschema de sannolikt skulle kunna fylla med varenda vaken dag, allt från att fylla en stor arena till att lira på en lurken byafestival i något skogssamhälle. Det var bara en tidsfråga och medialogiskt inte mycket att säga om. Medias uppgift är att granska, rapportera och i viss mån informera. Egentligen inget annat. Vi kan muttra över medias rapportering emellanåt, jag är bra på det, men ska man landa i vad de faktiskt har för uppgift så är det enkelt.
Men perspektiven är fler är så. Norr Medias krönikör – de har slutat kalla sig NSD eller Kuriren numera – Pelle Johansson är något intressant på spåren. Precis det som skaver i mig utan att jag kunnat formulera eller säga vad jag känner. Vad handlar det här också om, förutom musik.
”Jag lånar Karlssons ord (Nils Karlsson, poddare han nämner tidigare) ytterligare en vända: Hooja, likt Springsteen, arbetar mästerligt med klichéer och färdiga tankar för att berätta berättelsen om vanligt folk som inte bor i Stockholm. Som jobbar, sliter, äter på Ikea, backar med släp och dricker mer för att drömma än att glömma.
Det är inte hela berättelsen om Norrbotten, långt därifrån, men om vi nu ska prata om makthavare och ansvar kan jag tycka att både Aftonbladet och Svenskan kan fundera en vända till på vilka historier som berättats och berättas om den här fjärdedelen av landet.
Norrbotten är samer och kväner, finnar och svenskar, vattenrallare och framtidsstål, löjrom och kor och mördare och bibliotekarier och vanligt jävla folk som inte bor i Stockholm. I någon mån är vi alla Hooja. De har inte mer makt än så. Inte mindre heller.”
Så. Det är inte helt enkelt. Men det är också det medieredaktionerna står inför varje dag. Aftonbladets publicistiska beslut gjorde att vare sig Hooja eller Bolaget kommer till deras Rockbjörnen-utdelningen. Bolaget har till och med sagt att de inte vill ha priset om de vinner. Det är där man hamnar i valen.
Här hade jag nu tänkt skriva något om att det så klart skaver för många med ett bombastiskt nedslag från obygden som Hooja, som för PO Tidholm. Men jag återvänder kanske dit senare när jag har lite mer svängrum.
https://www.svt.se/…/hooja-har-ett-ansvar-att-nyansera…
För att sammanfatta. Jag tycker det är jäkligt ledsamt att Hooja till slut ändå inte fick förbli inkognito utanför Gällivare. Att de skulle röjas var bara en tidsfråga och medielogiskt väntat. Att det inte var norrbottensmedia som var först var lika väntat – jag gissar att de bara väntat på att någon stor trigger happy kvällstidning skulle ta steget så de själva slapp.
Att Hooja är bra för norra Sverige, för allt utanför storstäderna, är jag övertygad om. På ett samlat och oexkluderande sätt ger de en bild av livet för de flesta i Sverige. Inte att alla bor i skogen, och dricker grogg, men för att livet är så mycket annat att betrakta än det vi matas med om dagarna. Inflation, räntor, semestrar, fina jobb – vad det nu är, teknikprylar, storstadsliv. Allt sådant. Men ändå att det inte är något fel på det. Det är fint och viktigt. Det gör ingen ”bild av Norrbotten” sämre. Vi har gnällt om just det där i alla tider. Är det inte ”Jägarna” det är fel på så är det ”Hooja”. Jag är så ruskigt less på det. Vi måste lyfta blicken. I alla tider vi gnällt om just det och försökt ändra på den där ”bilden av Norrbotten” har inflyttning liksom inte vänt, alls. Så man måste lyfta huvudet.
Lik förbaskat är det något i dagens samhälle som skaver djupt i mig – att människor som önskar slippa offentlighet, inte kan det. Oavsett om man tjänar stålar och råkar bli känd. Det pratar vi inte om.