Mamma

Det var nog oftast rätt bra. Livet med dina barn – min syster och mig. Ibland stökigt. Ibland upprörande. Men oftast rätt bra.

Av allt vi hittade på genom åren vet jag inte riktigt vad du egentligen visste om. En del saker berättade du nog aldrig att du visste. Det var ändå inga stora skandaler. Jag har ljugit ibland när jag var ung. Som när jag hade fest hemma, ett par dagar senare hittade du några kvarglömda Norrlands Guld under apelsinpåsen längst ner i kylen. Vi skulle bara vara några stycken, halva stan kom. Sedan den dagen har Norrlands Guld aldrig varit något jag riktigt gillat. Ibland lyste orutinen igenom som när jag blandade ut din fina Chivas Regal. Det märkte du. Nu när du var gammal har jag också ljugit, när du frågade om jag inte tyckte du såg pigg och frisk ut.

För att kunna vara med i mormor och morfars taxirörelse hemma i Nattavaara var du nog först i byn med att skaffa körkort som ung kvinna och 18 år, taxikort när du var 21 och busskort när du var 23. Det var väldigt ovanligt på den tiden, 1958. Din mamma Thyra och pappa Wolrath. Mormor som jag avgudade, morfar som vi aldrig hann träffa. Körkortet gjorde dig också mobil och berest. Du stack tidigt. Ut, bort och i väg. Ut i Sverige, ut i Europa. Du jobbade mer där än hemma. Men du kom hem och träffade pappa. Och fick oss. Vi ställde till det för oss, som alla barn. En åkte till USA. En gjorde som många pojkar, ingen större nytta. Fotboll, tjejer, fester, drack öl. En gång sa du att vi fan inte ska tro att det är okej att dricka öl, men börjar vi med knark – ”då kommer jag jaga er överallt”. Men jag vet att du var stolt över allt annat både Ulli och jag åstadkom.

Hemma blev du trafiklärare och har lärt en stor del av länets befolkning att köra bil. Tusentals. Jag har stött på många oväntade genom åren som från det blå sagt: ”Sjöqvist!? Eva på Hennix Trafikskola i Gällivare, är det din mamma?! Hon har lärt mig köra bil. Hon var fantastisk.” Du blev utbildningsledare och tog över Hennix tillsammans med din kollega Robert och startade Gällivare Trafikskola. Du jobbade så du höll på att stryka med, förkyld och överbokad. Till slut sa kroppen upp sig med dubbelsidig lunginflammation och du fick vila på sjukhuset några dagar. Det var rätt nära redan då. Men du lyssnade på läkaren och rökte aldrig en cigarett till.

Tjejerna jag träffade kände du redan. Du hade antingen lärt dom, eller deras föräldrar och syskon att köra bil. Jag var alltid Eva Sjöquists son. Jag tyckte inte om att gå på affären och handla med dig, vi kom aldrig hem. Du kände precis alla och skulle prata med precis alla. När jag vägrade åka till sjukhuset och hälsa på pappa tvingade du mig inte. Sjukhus var dåliga saker, där låg pappa ibland och där stoppade dom in horribla saker i öronen för att få ut vaxproppar. När jag hade jätteont i magen och verkligen behövde åka in till ’lassa’ som det hette – kunde läkaren inte förstå vad som var fel. Sedan såg jag ett akvarium och böjde mig ner för att titta på fiskarna, och det small till i byxan och magontet var borta. Jag hade ätit för mycket av dina kåldolmar. Som jag älskade. Idag har jag lärt mig att göra dom själv, nästan i din klass ska jag säga. Det ska vara jävligt mycket sirap i både sås och smet. Och mandelpotatis till.