I veckan har det valts kommunalråd i Luleå. Möjligen har det inte undgått en enda norrbottning. Uppmärksamhet som ett smärre presidentval. Med all rätt, och med för stora växlar. Alla har rätt på sina sätt. Partiet muttrar över uppmärksamheten eftersom det egentligen är business as usual och gemene medborgare inte riktigt fattar hur partierna fungerar. Medborgare muttrar för att de inte riktigt ser partiernas former rimma med sin egen matematik i att utse ett nytt kommunalråd. Media gnuggar händerna. Strid och kamp. Nomineringar och mandat. Uppror och revolt. Rafflande omröstningar. Valberedningars förslag som faller. Igen.
Det finns en del att reflektera över hur det går till. Föreningsdemokrati och representantskap. Förtroende och förankring. Förankring och förtroende i partiet, i kommunorganisationen eller hos människor på gatan? Vad är uppdraget? Vilken är betydelsen av de egenskaper en politiker har? Vilka egenskaper och drivkrafter är viktigast? Kvinna eller man? Erfaren eller erfaren? Eller oerfaren?
Det helt solklara är att de personer som står till buds att väljas till en av de högsta posterna också har krut för det. Må hända olika fabrikat av krut. Annars skulle de inte vara där. Sen blir det känslor runt vad som menas med kompetens, fallenhet, förtroende, kontakter, nätverk, politisk förmåga och erfarenhet. Av 100 personer kommer det finnas 100 olika uppfattningar.
Det helt solklara är att de personer som står till buds att väljas till en av de högsta posterna också har krut för det. Må hända olika fabrikat av krut. Annars skulle de inte vara där.
Jag följde repskapet i måndags via NSDs webbsändning. Förutom lite för dåligt ljud var det rent utmärkt. Jonny Vikström och Nils Johansson som två utmärkt pålästa programledare och intervjuare. Sånt jag gladeligen skulle betala enskilt för i gammalt pay-per-view upplägg.
Lenita Ericson utsågs till ordförande i kommunstyrelsen, Fredrik Hansson till vice. Politiker kallar det helst för just det, eller för ”KSO”. Kommunalråd sägs annars utanför det politiska etablissemanget. Ungefär som vi kallar statsråd för ministrar, och ministrarna kallar sig för statsråd.
Hursomhelst. Lenita Ericson kommer att göra ett bra jobb. Kent Ögren hade om han blivit vald gjort ett bra jobb. På sina olika sätt. Vem som är kommunalråd i vår kommun är en viktig faktor, men det är inte det som kommer få vår kommun att crasha eller blomstra. Uppmärksamheten är i så motto överdriven. Politik är en stor malmbåt som rätt sakta glider framåt. Den kräver massor av människor ombord för att kunna navigera och drivas. Att tro att en person, ett kommunalråd, är den som gör allt är helt enkelt fel och okunnigt. Bilden blir ofta den eftersom medias mikrofon i 98 av 100 fall skickas till den stackare som står där längst fram. Men kommunalråden står där och leder arbetet.
Lenita Ericson kommer att göra ett bra jobb. Kent Ögren hade om han blivit vald gjort ett bra jobb. På sina olika sätt. Vem som är kommunalråd i vår kommun är en viktig faktor, men det är inte det som kommer få vår kommun att crasha eller blomstra.
Det är ett otroligt ansvar de tar på sig. Vi måste alla, oavsett politisk uppfattning, hjälpas åt så att de kan få jobba under drägliga former och betraktas som egentligen vem som helst. Förtroendevald av oss. Tycker man de gör ett dåligt arbete väljer man någon annan nästa gång. Man skickar inte hatiska mail och meddelanden på Messenger för att tro att man ska komma någonvart med det. Man beter sig. Jag skrev om det för en tid sedan. Om en uppsatt politikers inte helt osannolika vardag. Läs den gärna igen här. Det är en vardag som ministrar, kommunalråd, regionråd, Niklas Nordström levde och nu Lenita Ericson sannolikt lever. Vill vi ha det så? På riktigt.
Det jag har som behållning efter allt detta är hur intresset för politik, intresset för Luleås framtid och utveckling senaste veckorna visat sig från fina och lovande sidor. Låt det inte sina. Låt samtalen fortsätta om hur Luleå fortsätter att hålla sig starkt. Här hemma i sin egen organisation, i sitt sätt att vara och i sin utåtriktade verksamhet. Jag är inte den som går igång på att säga ”Grattis” till allt möjligt. Till folk som får nya jobb eller blir äldre. Man förtjänar det man åstadkommer. Lenita är Luleå kommuns nya kommunalråd. Det har hon förtjänat med det hon gjort och kan. Full gas!
_____
Tidigare publicerat som inlägg på Facebook den 14 december 2019.