Nej, Norrland klarar sig inte själv. Kan vi inte ägna oss åt viktigare saker än att med några månaders mellanrum vältra oss i någon utopisk dröm om att vara rika som oljeshejker. Det stormar i världen. Det stormar för att vi delar in oss själva och våra medmänniskor i vi och dom. Att vi ritar gränser både på kartan och i våra huvuden. Världen behöver inte fler gränser, vi behöver färre.
Missnöjet med hur norra Sverige behandlas av staten är någorlunda konstant. Hur våra naturresurser transporteras bort och ger klirr i kassan hos sittande regering i Rosenbad och inte hos oss här uppe. Det är ju vi som föder Sverige. Ibland kallar vi oss själva för avkrok, koloni och skafferi. Vi får inget tillbaka. Eller, det verkar vara kontant kick-back som är kravet. Arbetstillfällen och tillväxt både hos våra ibland till sägo utsugande statliga intressen och floran av underleverantörer brukar tas för given. Det är väl ändå så att vi knappt skulle finnas här utan det som varit och ännu är.
Det går i vågor. Med några månaders mellanrum blossar den stora tanken upp om ett självständigt Norrland. Tänk om vi skulle få ha kvar alla stålar från våra naturresurser. Norrland skulle vara rikt, vi skulle få bestämma själv och det hade varit härligt att få se alla stockholmare och sörlänningar äntligen förstå hur betydelsefulla vi är. Eller ”våra” naturresurser, det är väl Sveriges. Sverige heter det land vi bor i och sträcker sig från Treriksröset i norr, till ön Kataja i Haparanda skärgård i öster, till Smygehuk i söder och Stora Drammen i väster.
Principiellt håller jag med om det mesta. Tro inget annat. Men jag tror inte en sekund på att något självständigt Norrland skulle vara lösningen. Jag fick en fråga från en av våra större tidningar i landet att skriva en debatt om just detta senast svallvågen gick. Något jag tackade rakt nej till eftersom jag tycker det är en rätt ovärdig debatt som bygger på protektionism och polarisering. Det tycker jag fortfarande. Ändå skriver jag nu. Inget bekymrar mig så mycket som hur vi människor vill dela på oss.
Jag tycker också att det är otroligt sorgligt hur utbredd okunskapen är om vår landsända. Att det känns som att vi ska strida i motvind och konstant behöva argumentera över varför någon överhuvudtaget ska bo utanför tullarna. Ett så välutvecklat land som Sverige måste absolut hitta sätt som gör att alla delar av landet lever, och där det utvinns resurser också återinvesteras på kloka sätt. Det kan vi inte säga om hur det ser ut idag, och hur det sett ut historiskt. Men det tärande perspektivet vi ger övriga landet har inte visat sig framgångsrikt. Kort sagt. Det är inget nytt. Redan 1958 inledde Folke Thunborg den alldeles fantastiska skildringen ”Norrbotten. Ett bildverk.” med orden ”Längst i norr hör man ofta landsändans eget folk beklaga hur lite »sörlänningarna» vet om våra 105.000 kvadratkilometer, om vad vår historia förmedlat av oförgängliga traditioner och kontinuitet i vår andliga och materiella odling, om landskapets topografi, om vårt klimat, om våra näringsfång, om våra bekymmer och om vår framtidstro.” (Erik Liljeroth, Hans Beskow & Folke Thunborg).
De få gånger jag orkat fundera över detta har jag roat mig med att dyka lite i vad olika förespråkare för ett självständigt Norrland annars gett uttryck för. Det är lätt att hitta både motstånd till en sammanhållen storregion i hela Norrland och skrattande åt att Storbritannien väljer att lämna den Europeiska unionen. Jag förstår inte hur resonemangen går ihop. Man vill bli självständig, men ojar sig över korkade britter. Man vill bli ett starkt Norrland, men vill att Norrbotten ska vara för sig själv.
Vi är alla något tillsammans. Norrbotten är något tillsammans med övriga delar av Sverige, tillsammans med Sápmi och tillsammans med våra vänner runtom oss. Det protektionistiska och egoistiska tankesättet måste vi få bukt med. Norrland och Norrbotten bidrar enormt mycket till svensk välfärd, tillväxt och samhällsbygge. Det gör Stockholm och övriga Sverige också. På sina sätt. Siffror på export- och förädlingsvärde biter inte på mig. Jag antar att dessa mina grundläggande värderingar inte biter på andra. Så nej, jag är helt övertygad om att Norrland inte klarar sig själv. Den norrländska självständighetsidén är faktiskt bara trams.
Den norrländska självständighetsidén är faktiskt bara trams.
Jag håller mig till grundläggande värderingar i hur jag är helt övertygad om att världen och Sverige måste byggas i framtiden. Det som skapar oro i världen och i vår närhet är när vi värnar om vårt eget. När vi drar gränser, bygger murar, vill bryta oss ur, vill sortera människor och när våra idéer bygger på ”det kan vi göra själva” och inte att vi gör allt tillsammans.
Det som skapar oro i världen och i vår närhet är när vi värnar om vårt eget. När vi drar gränser, bygger murar, vill bryta oss ur, vill sortera människor och när våra idéer bygger på ”det kan vi göra själva” och inte att vi gör allt tillsammans.
Och då har jag inte ens börjat fördjupa mig i saker vi skulle behöva fixa med egna stålar och eget huvud om vi blir nationen Norrland. Vi hade behövt skapa ett statsskick, bygga upp en statlig administration, skapa ett eget folkvalt parlament, skapa ett skattesystem, skapa gränskontroller (för vi är ju inte med i EU), skapa ett eget rätts- och polisväsende och eftersom vi hade hamnat utanför EU hade vi behövt förhandla handelsavtal och tullunioner. Våra företag hade säkert blivit överlyckliga. Och vem ska vara president? För att inte tala om vilken stad som ska bli huvudstad och vart alla framtida statliga jobb ska lokaliseras? Ja, det är absolut hårt beskrivet. Men vi kanske kan bli typ ”ett Skottland”, där man är med i ett land och kan rida på allt grovjobb som gjorts under århundraden – men ändå inte vara med. Lite svenskt lagom så där. Nej. Trams som sagt.
Tänk om vi bara skulle nöja oss med att inse det uppenbara och enkla. Ensam är väldigt sällan stark. Vi kan värva Linus och Linus, Omark och Klasen, till Luleå Hockey. Dom kommer inte vinna något efterlängtat SM-guld själva. Guldet kommer vi vinna som ett lag med hårt kämpande och en skarp spelidé. Tänk om vi istället skulle koncentrera oss på att bli starka som vi är, jobba hårt för en gemensam spelidé och därigenom få en långt mycket bättre regionalpolitik i Sverige, och på riktigt tillsammans jobba för att synen på norra Sverige fortsätter sin vändning. Surret om ett självständigt Norrland bara förtar det arbetet. Norrland är starkt tillsammans, starkt där vi behöver bli hörda eftersom vi i röstetal redan nu är för små och bara kommer bli mindre. En sammanhållen region i norra Sverige som säger samma sak och utövar tryck på den statliga politiken skulle göra skillnad. Som de gjort i Skåne och Västra Götaland. Att storregionen Norrland idag är en död fråga skulle istället engagera alla självständighetsivrare.
Nästa mening i Folke Thunborgs inledning var: ”Jo, nog är man väl söderut ovetandes om mycket av detta. Men är det då så välbeställt med hemmabons kunskaper om det som ligger vid sidan om det som är hans »eget»?”
Mer att läsa i närliggande ämnen:
Vad tycker du om att Norrbotten ska försvinna? Nä, det känns inte bra. Här som är så vackert.”
Norrlands län. Vilken skräck?
Är det synd om oss här uppe?