För några veckor sedan skrev New York Times en lång artikel om vår del av världen, de följde i Linnés fotspår och besökte Swedish Lapland. Det var ju kul att de hittade hit.
För fem år sedan beslutade ett av världens största företag Facebook att bygga ett datacenter i Sverige. I Norrbotten. I Luleå. Deras första investering utanför USA, till en kostnad av många miljarder svenska kronor. 1000 mil från deras huvudkontor i Palo Alto, Kalifornien. I en stad som har 70000 invånare. Vid Polcirkeln. Nästan i Ryssland. Det var ju kul att de hittade till oss.
Företag i Norrbotten gör nya affärer, tar sig in på en ny marknad, knyter till sig nya stora kunder och kan utöka sin verksamhet och anställa fler. Tänk vad kul att någon hittat deras produkter från lilla Norrbotten.
Inget bara händer. Jag undrar om vi tänker på det många gånger när vi fnyser åt saker. Åt projekt, offentliga satsningar, nya påhitt och när kommuner inser att världen är större än deras kommungränser. Det ligger nästan alltid ett oerhört hårt och omfattande jobb bakom. Vi är snabba att gnälla och ha synpunkter på att det inte görs något. För vi ska ju bli fler. Fler företag. Fler jobb. Fler turister. Fler bostäder. Fler invånare.
Inget händer av sig själv.
När Luleå kommun berättade om sin närvaro i Almedalen om några veckor blev reaktionen på en del håll ungefär som den brukar. Rubrikerna innehöll ord som ”löss”, ”nazister” och ”700 000 kr”. När inget görs är det åt skogen. När något görs är det också åt skogen. Och det kostar dina skattepengar. Vardagen är inte alltid lätt för den drivne, oavsett om det är ett företag, en kommun eller någon person som faktiskt gör något.
Vad får oss att tro att vi själva inte behöver vara offensiva, proaktiva och tänka på världen som världen tänker på oss?
Det vi har i den här regionen, i oss själva, i våra naturresurser, i vårt kunnande, i vår forskning, i vår historia, i våra företag och alla anledningar att besöka oss kommer ingen att upptäcka om vi inte själva gör det. Marknadsför och säljer oss. Syns i Sverige och i världen. Tänker på vår region i ett utifrånperspektiv. Lösningen på allt är inte att gnälla på att staten minsann inte ser oss och använder vår landsända som skafferi och koloni. Vi måste själva göra. Vi måste vara offensiva. Precis som många är och försöker. Låt oss uppskatta de som agerar och gör saker.
En artikel i New York Times sker inte av sig själv. Den kommer till genom ett målinriktat byggande av platsen och varumärket Swedish Lapland och andra direkta kontakter och insatser. Företags framgångar sker när människor, entreprenörer och eldsjälar ger sig tusan på något och ibland får hjälp av andra kunniga affärsutvecklare. Facebook investerar inte i Luleå av sig själv. Många års stenhårt arbete ligger bakom där Luleås styrkor, pitch och upplägg konkurrerade ut ett fyrtiotal andra platser i Europa. Och det kostar pengar att lyckas. Men ger miljoner tillbaka i pressvärde för bara en enda artikel, nya jobb i våra egna företag och miljarder tillbaka i investeringar från internationellt kapital.
Och det ger oss vår egen stolthet när andra ser oss. Men det händer sällan av sig själv.
Bara genom att människor vill och gör saker.
Johan Sjökvist AB
Strategisk rådgivning & kommunikation, Public Affairs & PR, projektutveckling & projektledning
johansjokvist.se
1 kommentar / Lägg till din kommentar nedan