”Det började som en skakning på nedre däck” sjöng väl Mikael Wiehe om Titanic. Det har faktiskt skakat rätt länge i denna fråga. Väldigt mycket män på scener, i paneldebatter, som föreläsare – speciellt när det handlar om bullriga saker. Vi är många som ror för att det är så. Inga enskilda människor. Inga enskilda organisationer. Kollektivt är vi för dåliga, även om en del är duktiga på att göra läxan. Men vi har nu pratat om och lyft detta i så många år. Så många år. Mycket har blivit bättre, men ändå trillar vi hela tiden dit. Som exempelvis Timbro som på självaste Internationella kvinnodagen hade bjudit in till ett lunchseminarium om skatter. Alltså inte speciellt bullriga saker alls. Men det var bara män som verkade kunna något om den frågan. Det blir symboliskt. Och det blir dåligt.
Jag har på olika sätt och i olika roller jobbat i den offentliga eller semi-offentliga utvecklingsbranschen sedan jag var 19 år, hela mitt arbetsliv alltså. Där finns massor med bra människor som gör väldigt mycket bra saker. Jag gör själv misstag och tycker många gånger att jämställdhetsperspektiven i projekt och andra sammanhang är lite väl krystade. Vi gör speciella jämställdhetsprojekt och formaliserar frågan på längden och tvären. Ibland är vi mer intresserade av jämställdhetsperspektivet än av vad projektet eller verksamheten faktiskt levererade.
Därför blir mitt perspektiv på just vår otroliga oförmåga att göra det enklaste rätt så omfattande. Och jag blir ledsen. Det är inte alltid lätt. Men vi måste anstränga oss. Att ha en jämn könsfördelning bland de personer som delar med sig av sin kompetens vid konferenser och event är det allra enklaste. Gör vi inte läxan kommer vi bli synade direkt. På ett av mina tidigare jobb undrade jag internt varför planeringen för en seminarieserie vi gjorde hade något i stil med 11 kvinnor och 2 män som var tänkta att prata. Ingen hade som riktigt tänkt på det. Men det motsatta är jag helt övertygad om att det blivit liv i luckan tidigt.
”Det är väl ändå kompetens som är viktigast, och inte kön!?” har jag hört massor av gånger. Då och nu. I ord och i text. Det är fullkomligt korrekt. Men jag brukar lite lätt fråga vederbörande om de ändå inte tycker att, om alla har ungefär samma kompetens i sakfrågan det ändå inte är bättre med en jämnare könsfördelning bland de som får uttrycka sig och visa sin kompetens?
”Det finns inga kvinnor med den kompetensen som kan prata”.
Fel. Du har inte letat nog mycket.
”Kvinnor vill inte alltid ställa upp, jag har frågat många”.
Då får du leta vidare.
”Den här branschen är väldigt mansdominerad”.
Ja. Just därför behöver du bidra till att lyfta kvinnor. Eller män i en kvinnodominerad bransch.
Så vi var några som tröttnade. På några timmar satte vi ihop något som efter många år inte lyckats landa, och tro mig – det har pratats om det förut. Det är inget mer med det. Men det visar väl kanske att Göra är att föredra framför Tänka och Tycka.
experts.inswedishlapland.com föddes. Vi bidrog alla med olika saker för att få ihop det, själv har jag mest korrekturläst och bidragit med lite namn. På några timmar var vi uppe i 300 namn. Experter som ”inte finns” i många sammanhang. I skrivande stund är det runt 550 st i listan, Västerbotten har hakat på och det har fyllts på med många namn som inte bara hänger runt Storgatan i Luleå.
Det har blivit bra med uppmärksamhet:
Sveriges Radio Norrbotten:
NSD och Norrbottens Kuriren har skrivit en artikel. Den är tyvärr inlåst bakom deras betalvägg så jag ids inte länka, mycket beklagligt och sorgligt för ett sådant här ideellt projekt. De Gillar ju också Norrbotten. Åtminstone Kuriren skrev även i pappersupplagan.
SVT Norrbotten gjorde inslag
Idag måndag 13 mars har listan delats närmare 1400 gånger på Facebook och LinkedIn. Det finns så klart mycket man kan göra för att utveckla detta. Främst kanske arbeta igenom listan så att den är sökbar och baseras på exempelvis kompetenser och inte på vad man är eller gör på vilket ställe. Förhoppningsvis kommer det kunna gå att hitta ett sätt att utveckla och kontinuerligt underhålla.
Initiativtagare till projektet
Anne Graf, Josefin Hedberg, Inger Edlund Pedersen, Lars Huring, Johan Sjökvist, Ella Jonsson & Andreas Lind.
Stort tack till alla som varit inblandade, som hjälper till att fylla på listan, som tipsar om nya namn och som hjälper till att sprida länken!