Från en del låter det som att världen håller på att gå under. Politiker håller på att leka med vår egendom ”Norrbotten” och ska ta med sig vårt fina län och bunta ihop det med alla andra län i norra Sverige. Och så ska det heta Norrlands län. Det är ju helt sjukt. Och långt blir det till besluten. Och alla landsting är konkursmässiga, vad är det för nytta att lägga ihop dem?! För att inte tala om alla sjukhus som kommer att läggas ned.
Jag är rätt fascinerad över den våg av klagosång som väller över en av de mest utredda frågor i modern tid. Sveriges organisation. De flesta myndigheter av alla de slag har gjort sin hemläxa utan att behöva ta hänsyn till känslor och höftdragna argument. De har unisont kommit fram till att den gamla skolans länsindelningar är just skitgammal, omodern och ineffektiv. Sakområden behöver samordnas och finnas i samma kläder.
Själv har jag läst Indelningskommitténs delbetänkande, så klart. Har du? Av gemene tyckare tror jag du är i en ganska liten skara om du faktiskt har det. För mig är det rätt obegripligt hur man blankt kan säga nej till en förändring till Norrlands län samtidigt som man gnäller om alla orättvisor mot Norrland, länen här och hur misshandlade vi är av staten. Känslorna som förändringar skaver upp förstår jag och har stor respekt för. Men tillsammans är man alltid starkare. Det verkar de flesta tycka om allt annat. Jag har så extremt svårt att förstå att det är så svårt att känna det även om Norrland. Jag är väl känslokall. Men jag har iallafall läst delbetänkandet. Och är helt övertygad.
Det är rätt paradoxalt att vi generellt i Sverige, jo vi norrlänningar också, skrattat och hånat Storbritannien som röstat sig ut ur EU för att de som röstat inte fattat eller satt sig in i frågan, och mest kände. Samtidigt som vi själva på något sätt fått en nyfödelse i att vi minsann borde bilda republik på riktigt och bryta ur Norrland från Sverige. Något så bakvänt, och jag är oerhört fascinerad över hur våra känslor och så här har det alltid varit och så ska det förbli leder oss till vår egen insikt. Men vi bör se oss själva i spegeln i denna fråga. Och se oss själva utifrån, och i något större än vad vi själva är.
Jag ger er nedan länkar till Indelningskommitténs delbetänkande. Det är en fin och lättläst läsning. Ödmjuk inför utmaningarna, men tydlig med vad som behövs. Den inleds så här:
Dagens länsindelning är i de flesta fall flera hundra år gammal. Redan år 1957 pekade Riksdagens revisorer på att länen inte längre framstod som naturligt avgränsade administrativa enheter och allt sedan dess har utredning efter utredning pekat på att den nuvarande länsindelningen har spelat ut sin roll och att en reformering av den regionala samhällsorganisationen är angelägen.
Läs delbetänkandet här:
Indelningskommittén: SOU 2016:48 Regional indelning – tre nya län
Fler länkar:
”Regionfrågan gör sig bäst i fågelperspektiv” – Tord Andersson
Oksanen om regionfrågan: Ha modet att välja rätt väg eftersom alternativet är så mycket sämre
”Kamp mot orättvisor vardag för Norrlandslänen” – debatt av Maria Stenberg (S) i Dagens Samhälle
”Därför behöver vi storregionen” – debatt av professor emeritus Nils-Gustav Lundgren i NSD