Det här är en hyllning. En hyllning till det vackra. En hyllning till att vara tillsammans.
I morgon har Luleå Hockey hemmapremiär. Men det här handlar inte om det. Det här handlar om något annat. Om kärleken till vår del av Sverige. Kärleken till Luleå. Kärleken till laget. Kärleken till gemenskapen. Och kärleken till nerverna, pulsen och spänningen. Om kärleken till att vara tillsammans.
Vi har alla något som gör att vi tickar igång eller slappnar av. Som gör att vi tänker på något annat, rensar eller sorterar i huvudet, börjar brinna eller bara blir glad och fokuserad. En del ger sig ut i skogen, en del går på teater, en del springer en mil eller bara snöar in på något speciellt. Vi är många som ägnar den tiden åt hockeyn, att stötta vårt lag, spekulera i nyförvärv och att vara tillsammans runt något gemensamt.
Det flesta av oss har en annan kärlek. Vi älskar vår familj, vår partner, våra barn eller nära vänner. Kärleken till det här som tar oss i väg är något annat. Aldrig djupare. Bara något annat som inte riktigt går att beskriva. Våra respektive tycker nog ibland att prioriteringarna är tveksamma. Men de vi älskar kommer alltid först.
I morgon startar SHL-säsongen upp på riktigt. Hemmapremiären innebär en kick-off med god stämning, hockeysnack, en gigantisk premiärmarsch från Stadsparken till Delfinen och sedan en helt fullpackad ståplatsläktare. För mig är hockeyn det där som gör att huvudet laddas om, att trötthet försvinner eller jobbfunderingar tar en paus. Ett vattenhål.
LuleåFans är det vi samlas runt. Luleå Hockeys supporterförening. Maken till engagemang kärnan i det gänget lägger ner. Man häpnar. Och gemenskapen är alltid total. Alla är välkomna. Verkligen alla som håller på vårt lag. Själv känner jag egentligen väldigt få. Och det gör ingenting. Människorna i kring mig på matcherna är människor jag sällan möter i min vardag på jobbet eller i mina andra vänskapskretsar. Ändå är det vi. Det är vackert. Jag tänker på det rätt ofta. Ibland är även motståndarna välkomna, som när vår fantastiska klackledare Toyne i fjol bjöd över hela Hamburg Freezers tillresta bortaklack till Fansbaren på en kall öl i pausen.
Idag är språkbruket något helt annat än för en tid sedan. Visst skriks det en del olämpligt – även från mig själv – men jag hoppas det försvinner. Det är viktigt att vi blir rena på läktaren. Homofobiska uttryck är borta, det finns en del annat kvar att få bort. Vi hatar lite för mycket, även om det på något vis är en del av leken. Visst är vi hemmablinda och utvisningar mot Luleå är sällan korrekta. Det dricks en del öl under lördagsmatcherna, absolut. Men under de senaste säsongerna kan jag inte påminna mig om någon bråkincident eller andra riktiga dumheter. Och vi sjunger gärna med i BDA-orkesterns kampsånger [Spotify].
Supportrarna är fiender på läktaren. Det sjungs och skriks en del otrevligheter mot varandra. Det gör jag också emellanåt, jag vet. Och jag skriker åt domarna och tror jag kan alla regler, även om jag dagligen arbetar med fotbollsdomare och vet exakt hur knepigt och svårt det är. Men alla är överens om kärleken till det man brinner för. När hockeyligan SHL hittar på stollighet efter stollighet sluter sig supportrarna samman, oavsett lagfärg, med en gemensam nämnare. Kärleken. Kärleken till sporten. Kärleken till äktheten. ”SHL Hockeymördare”-kampanjen i fjol fick nästan tårarna att trilla. Det är så klart en fin gräns mellan att professionellt driva elitidrott eller en elitförening och att alltid lyssna till sina medlemmar. Men när exempelvis Luleå Hockey bytte profil för några år sedan blev det uppror. Man hade inte frågat de som skulle bära klubbmärket. Hybriden mellan en varg, björn och järv blev bara kvar en säsong. Eller som när den osedvanligt korkade idén kom att bekläda publiken i cowboyhattar när Frölunda Indians kom på besök. En idé nästan lika plump som att heta ”Indians”. Luleå Hockey är dock den förening som alltid förstått att deras publik själva har kompetens att klappa händer och inte behöver plast till hjälp – och har alltid skrattat åt försäljare som försökt kränga dessa helvetets påfund ”klappor”. Det blir liv ibland, och det diskuteras friskt under säsong. Men det handlar bara om kärleken till vårt gemensamma. Luleå Hockey är idag ett föredöme i att ha dialog med de som stöttar klubben i med och motgång.
I vårt gemensamma vattenhål – på läktaren eller i sofforna på Allstar är vi alla glada, nervösa eller besvikna tillsammans. Vi är det för kärleken till Luleå, till vår del av Sverige, till Luleå Hockey och till att vara tillsammans.
Det är vackert.
– – –
www.luleafans.se
Lyssna på BDA-orkesterns nya platta ”Vi älskar Luleå”, speciellt fantastiska ”1996” med lundellska toner.