Jag behöver tycka ibland. Kommentera. Vända på perspektiv. Sortera. Bli förbannad.
Eller bara skriva av mig.
För ibland kokar jag av trötthet över
trångsynthet istället för större perspektiv,
navelskåderi istället för kollektivt välmående,
jag istället för vi.
Jag tänker tycka här, lite mer utvecklat än på andra ställen. Efter många års grått, vemodigt, tröstlöst men viktigt bloggande plockade jag ner allt och slutade för fyra år sedan. Idag är allt raderat.
Det kommer också sannolikt handla en del om mitt stora vattenhål – Luleå Hockey.