Val 2018: Här står vi nu. Tjafsar och försöker övertrumfa varandra. Hur ska människor kunna välja?

Val 2018: Här står vi nu. Tjafsar och försöker övertrumfa varandra. Hur ska människor kunna välja?

Året är 2018. Den 9 september ska vi avgöra vilka vi vill ska styra och leda vårt land de kommande fyra åren. Om det idag varit i mitten på nittiotalet, eller bara för 8 år sedan, hade vägvalet varit enklare. Rösta vänster, eller rösta höger. Miljöpartiet någonstans däremellan åtminstone utan jättetydlig blocktillhörighet. I mindre sakfrågor fanns även alla andra partier någon annanstans. Men idag har till och med politiken dragits med i avregleringen och valfrihetens djungel.

Valrörelsen är i allra högsta grad i gång. Debatter mellan partiledare och partiföreträdare rullar dagligen i de båda stora kanalernas nyhetssändningar, och rena partiledardebatter kommer i allt mer jämn takt. Vart tredje inlägg i flödet på sociala medier är ett sponsrat inlägg från något av partierna. Är det inte från partiorganisationen på riksnivå är det den lokala, eller enskilda politiker som en gång till delar allt som flödat förbi eller något underfundigt som lokalavdelningar snickrat ihop någonstans i Sverige.

Jag säger inte att det var bättre förr, jag tycker inte om det uttrycket. Det är idag som vi förtjänar. Alltid. Vi människor lever på denna planet. Vi utvecklar den dit den ska. Här står vi nu.

Jag säger däremot att det fan inte är lätt för vare sig unga som nu ska rösta för första gången eller för den kanske inte dagligen så politiskt intresserade – som när veckorna närmar sig valdagen måste välja i denna avreglering. Dels vet du inte riktigt vad du får för regeringsresultat när du röstar på något block. Det vi med all sannolikhet vet är att om det var kaos efter förra valet, kommer det bli minst lika stökigt igen. Oavsett om det skulle bli en övervikt för (S) med likasinnade, eller (M) med likasinnade.

För att underlätta för alla som inte är så insatta har inget av de etablerade partierna orkat hålla uppe vare sig tonen eller politiken. Vallöften kommer som laviner från alla läger. Beskyllningar av sina motståndare kommer som hagelsvärmar. Bara ett parti håller linjen. Hur ska det vara möjligt för människor utan erfarenhet från arbete i regeringskansliet, på ett departement eller på ett partikansli att veta vad som är korrekt eller vad frågan och debatten egentligen handlar om?

Hur ska det vara möjligt att välja när debatterna och politiska utspelen låter ungefär så här:

Block B: ”Det går dåligt för Sverige. Aldrig har så många varit utan arbete som nu. Regeringen har misslyckats helt med jobbfrågan.”

Block A: ”Det går bra för Sverige. Aldrig har så många haft jobb som nu. Vår politik har gett resultat.”

SD: ”Sverige håller på att rasa samman. Vi har inte råd med våra pensionärer och vården till oss svenskar. All invandring kostar för mycket.”

Block A: ”Det den förra regeringen inte gjorde får vi nu städa upp och kommer att satsa på att bygga tusen Kalles Chokladfabriker i Sverige. Det är bra för Sverige. Det är bra för pensionärerna. Det är bra för vårdpersonalen, för polisen, för brottsligheten, för segregeringen, för skolan, för betygen och för lärarlönerna. Och pensionärerna kommer få mer i plånboken.” (”förra regeringen” betyder ibland en regering som satt för fyra-fem mandatperioder sedan, svårt att veta).

Block B: ”Hur [fyll i valfritt parti] ska finansiera det har ni inte redovisat. I ert budgetförslag… …det som behöver satsas på, och som vi vill göra, är att bygga fyra tusen Majas Chokladfabriker. Det är bra för Sverige. Det är bra för pensionärerna. Det är bra för vårdpersonalen, för polisen, för brottsligheten, för segregeringen, för skolan, för betygen och för lärarlönerna. Och pensionärerna kommer få mer i plånboken.”

SD: ”Sverige håller på att rasa samman. Vi har inte råd med våra pensionärer och vården till oss svenskar. All invandring kostar för mycket.”

Block A: ”Du [valfritt partiledarnamn hos opposition] vill satsa fem miljarder kronor på Majas Chokladfabriker. Du vill ta pengar från de fattiga pensionärerna, från den underbetalda vårdpersonalen och lärarna, och inte minst från skolan. Det tycker jag är oansvarigt för svenska folket. Det [partiledarnamnet] är skamligt.”

Block B: ”Du har fel. Vi vill satsa på de fattiga pensionärerna, de underbetalda inom vården och i skolan, och inte minst på skolan. Och infrastrukturen. Att bygga tusen Kalles Chokladfabriker är oansvarigt för svenska folket. Det ni [valfritt oppositionsparti] har misslyckats med under denna mandatperiod har gjort att skolan, vården, omsorgen, polisen, tågen och vägarna håller på att rasa samman.”

Block A: ”Vi har aldrig satsat så mycket på tågen och vägarna som vi gjort sista åren, och vi kommer göra ännu större satsningar.”

Block B: ”Det är inte sant. Ni har inte…”

SD: ”Sverige håller på att rasa samman. Vi har inte råd med våra pensionärer och vården till oss svenskar. All invandring kostar för mycket.”

Block B: ”Det har aldrig varit så långa köer i vården som det blivit med den här regeringen.”

Block A: ”Köerna till vården har aldrig så korta som nu.”

SD: ”Sverige håller på att rasa samman. Vi har inte råd med våra pensionärer och vård till oss svenskar. All invandring kostar för mycket.”

Sverigedemokraterna vet alla vad jag tycker om. Men kommunikativt och strategiskt är de fan inte korkade. Medan alla andra tjafsar om vems fel saker har varit och är, vem som har rätt och hur dåliga alla andras förslag är – ägnar sig Sverigedemokraterna åt ett budskap. De har till och med hållit linjen så hårt att alla andra partier också börjar vaggas in och föra deras budskap framåt. Ja, jag vet. Sverigedemokraternas framgångar är komplext och handlar så klart inte enbart om det här. Men det är klart intressant och jag är övertygad om att det finns ett samband. Människan dras till trygghet, tydlighet och enkelhet. Kan inte andra erbjuda det går man till det tydliga.

Många må vara ointresserade av politik, men inte dumma i skallen. När allt är en dimma och tydligheten är som att försöka välja vilket elbolag som är bäst – och när ingen vet vad som faktiskt är sant i politikers argumentationer och exempel. När etablerade partier ägnar mest tid åt att tjafsa med varandra och debattera med munhuggning och övertrumfning som taktik kommer den tydligaste idén få störst genomslag. Igen.

Den 10 september kommer valstugorna monteras ned och valet är slut. Flödet på sociala medier kommer att tömmas på politiska budskap. Men det är då valstugorna borde stå kvar, när vi vet hur det gick.

Det är då vi måste prata.

Facebooktwitterredditlinkedinmail