Norrbotten har alltid varit före sin tid.

Jag är en sådan som har lite svårt för diskussionen om att bara alla ser vad vi gör och har på vår fantastiska plats så skulle allt vara guld och gröna skogar. Eller skimrande norrsken och snötäckta vidder. Eller vårsol i en snögrop. Jag är en sådan som är rätt trött på att det på något sätt alltid ska vara lite synd om oss i Norrland och Norrbotten. Vi kallar oss avkrok. Vi säger åt regeringar att det får vara nog nu. Vi får ingenting tillbaka av allt vi levererar till statskassan och till Sveriges välfärd. Det där har vi sagt i alla år. En gång i månaden kommer det en debattartikel på temat. Jag vet inte om det är nyskapande även om det så klart finns en viktig diskussion i hur svensk regionalpolitik är utformad oavsett regering.

Norrbotten har alltid varit före sin tid. Vår stora utmaning är att fortsätta vara det. Det har vi hittills fixat själv, det kommer vi behöva fixa själv även i framtiden. Vi ska koncentrera oss på det och vi ska koncentrera oss på att få syre till det som idag ligger efter. Ibland behövs också staten, jag förstår det. Och alla behöver vi bli sedda. Men.

Att alltid ligga före

Den moderna mobiltelefonin föddes i Koutojärvi i Tornedalen – eller åtminstone Östen Mäkitalo, en av pionjärerna och nyckelpersonerna bakom både NMT och senare GSM. Sedan dess har forskning och utveckling av mobiltelefonin gått på högvarv med nära koppling till Luleå tekniska universitet och personer verksamma där. Östen hade en stor roll på Telias olika utvecklingsavdelningar ända till sin bortgång sommaren 2011. Östen gjorde Norrbotten till före sin tid.

Ni minns säkert Kallax Cargo, fraktflygplatsen som inte riktigt lyfte. Ni som på sommaren ligger på en strand i Norrbotten eller råkar titta upp i skyn ser ofta strimmorna efter stora flygplan som flyger över oss. Man kan tro att de är på väg till Nordnorge men är ofta istället på väg till exempelvis Los Angeles och har för någon timme sedan lyft från S:t Petersburg eller något annat ställe. Att flyga över oss är närmaste vägen för att det ska ta både minst tid och för att så klart använda så lite bränsle som möjligt. Samma idé fanns med Kallax Cargo i slutet på 90-talet. På Kallax kunde långdistansfraktplan ha ett tankningsstopp. Den kortaste vägen mellan Sydkorea eller Japan och Västeuropa med samma logik. Planen måste mellanlanda och tanka, medan de ofta kan gå mellan Luleå och långt österut på en tank. Ryska avgifter för överflygning och rysk byråkrati var en orsak till att det tyvärr inte riktigt lyfte. Men vi var före vår tid.

2009 köper Google ett pappersbruk i Hamina i södra Finland. Ska de börja trycka tidningar? Knappast, det måste vara något annat som är på gång. En ”datacentral” ska byggas för att komplettera deras tidigare centraler i Belgien och en pågående byggnation i Österrike. Folk hade gått med i Facebook och rimligen börjar det hända något på riktigt med all data som skapas i världen, inte bara på sociala nätverk. Ungefär så tänkte några personer i Luleå, det där kan inte vara en tillfällighet. Vad är det som kostar mest pengar för att driva dessa datacentraler? Ström. Ström som i allra största huvudsak i världen kommer från kolkraft. Hur mycket kolkraft har vi i Sverige, för att inte säga norra Sverige? Ingen. Vår el är förnybar från främst vattenkraft. Om datamängderna kommer att öka exponentiellt de närmaste åren måste det byggas massor av nya datacenter, energi krävs till dessa och energi i världen är både dyr och smutsig. Varför skulle inte norra Sverige kunna lösa det?

2013 tryckte Facebook på knappen så att deras nya datacenter i Luleå gick online. Det föregicks av ett massivt arbete. De ringde inte direkt på dörren och frågade om de fick bygga här. Idag byggs det ut för andra gången och snart står tre hallar klara. Det har både gett världen ett renare Internet och gett Luleå, vår region och Sverige en plats på kartan och en ny industri. Något som inte går att mäta värdet av. Jag har skrivit om det tidigare.

Norrbotten var först med att trycka ut budskapet i världen att den explosion av data som sker kommer att smutsa ner jorden om vi inte tänker till. ”Vi måste sluta använda Internet”, sa till och med en politiker. Norrbotten såg det inte som sannolikt så vi drev på och talade runt om i världen om vad som händer och vad vi kan lösa. Budskapet var redan 2010: bygg energiintensiva industrier i närheten av energikällan så blir avtrycket minst. Senare myntade någon ”flytta data, inte el”. Många lyssnade och höll med. Men steget att göra verkstad av det man som globalt bolag förstår går inte fort. Google och Facebook hade både muskler, medvetande och hjärna för att ta tag i det. Idag är det en hygienfaktor. Att bygga ett datacenter i världen, stort som litet, utan koppling till förnybar energi är nästan otänkbart. Vi är på väg åt samma håll med tillverkning av exempelvis batterier till bland annat våra elbilar. Om produktionen av batterierna är dyngsmutsig och släpper ut enorma mängder koldioxid spelar bilens låga utsläpp knappt någon roll om man tar hela livscykeln i åtanke. Det visste vi skulle komma. Det kom. Bland annat därför har Northvolt lyckats få till batterifabriken i Skellefteå. Det finns också andra områden med en liknande logik.

Framgång ligger i att hela tiden vara något före sin tid. Är du för långt före kan du däremot svälta ihjäl. Framgång ligger i att vara generös med sina kunskaper och erfarenheter men att alltid leta efter åt vilket håll man ska springa i nästa riktningsförändring. Framgång ligger i att när konkurrenterna börjar komma ikapp springa ännu fortare. Framgång ligger i att vara otroligt vältränad för att kunna springa både fort och kunna tänka samtidigt.

”Allt är möjligt, bara man bestämmer sig för att göra det” sade Östen Mäkitalo.

Det är just det.