Året låg framför mig. Luleås framtid började för flera hundra år sedan. En till framtid började i år, och i fjol. Arbetsåret som dragit förbi är ändå det tuffaste jag haft. Vi jobbade hårt, jag och mina närmaste kollegor Oskar och Johanna. Precis som hela kommunorganisationen. Och vi kom från ett 2022 då vi jobbade ännu mer än 2023, över tid mer än vi möjligen orkade. Jag brottades med att inte ha den där riktiga energin och inspirationen. Jag tog sedan också det tuffaste beslutet jag tagit i mitt arbetsliv.
Efter år av ständiga utvärderingar, utredningar och monumentalt tröttsamma organisationsdiskussioner om vad vi håller på med fick vi också efter midsommar klart för oss vad som väntar. Alla utvecklingsfrågor kring näringsliv och etablering ska in i förvaltning. Dagen efter meddelade jag att jag inte blir kvar. Jag tror att det är viktigt att stå på det man själv tror är vägvinnande, och inte stå i vägen för det andra tror är vägvinnande. Organisatoriskt och mentalt, historiskt och erfarenhetsmässigt, även om huvudet bråkar med en. I augusti berättade jag till mina kollegor att jag kommer sluta.
Det är det tuffaste beslut jag tagit. Att lämna det jag brinner för och inte minst det jag tycker jag är skapligt bra på. I arbetet med etableringar tror jag på precis allt vi gjorde, kanske inte så konstigt. Lika mycket som jag tror att vi inte gör allting rätt och ständigt behöver värdera arbetssätt och metoder, i samma takt som företagens behov ständigt förändras. I de här frågorna tror jag på ett sätt att jobba där man kan visa att just mellanrummet mellan kommunens service, byråkrati och rutiner – och företagens behov är grejen som kommer göra skillnad, och som har gjort skillnad och bevisat sig över lång tid. I över 20 år. En rollfördelning som kanske skaver ibland, där skavandet i sig är en faktor för att alltid utmana arbetssätt. Men det är också just ett utmanande arbetssätt.
Andra ser det på andra sätt, eller ser det på samma sätt men tycker ändå att det är en poäng att ha allt i samma linje. Det är faktiskt helt okej och jag har all respekt för att man vill förändra. Men vi skiljer oss åt just där. Så sammantaget var det rätt läge att lämna efter tre slitsamma men samtidigt väldigt fina år. Men ledsamt och rätt svårt att ladda om.
Jag lockades till etableringsuppdraget från mitt eget konsultande, nu är jag tillbaka. Vi får se vad det blir. Det har visat sig inte vara någon briljant tid för återinträde i konsultvärlden.
Nu är det här jobbåret färdigt. Nästa år blir något annat med ny energi och inspiration. Och kanske det viktigaste, Luleås framtid är fin och ljus oavsett hur man ritar linjer och organiserar. Det är världsliga och små saker i sammanhanget.
God Jul!