Så här blir premiärdagen den 19 september 2020.

Så här blir premiärdagen den 19 september 2020.

Den är den 14 september 2019.

Man vaknar på morgonen, det här är dagen. Det ligger i luften, det känns i magen. Så mycket känslor, så många minnen. Nu marscherar vi fram mot vårt Delfinen (*)

Värmning. Stämning. Vänner. Kall öl och glada människor. Solen skiner som aldrig förr i Luleå. Ja, och visst har det tänts bengaler i Luleå Hockeys färger. Till och med poliserna ler. Premiärmarschen är nästan rekordlång. Delfinen är fullsatt till sista plats. Pressläktaren bubblar, där Luleå Hockeys styrelse sitter på kortsidan under logerna myser man. Äntligen! Äntligen dags för en ny säsong. På H sjungs det. Björngapet glider ner. Spelarna glider in. Taket vibrerar. Matchen böljar. Hur det slutar är inte så viktigt, vi är i gång. Livet är åter för många.

Det är den 19 september 2020.

Frukosten intas i sedvanlig tappning med kaffe och ett par mackor. Dina sociala flöden översvämmas klubbarnas inlägg för att försöka hotta upp premiärdagen. Premiären är kanske äntligen här. Den ska spelas i alla fall. Klockan 12.00 släpper Katarina Timglas pucken i mittcirkeln i Delfinen. Man hör tydligt pucken slå i isen och klubborna kämpa om det där första övertaget. Introt sparades in, varför köra det liksom bara för Johan Håkansson, Mimmi Åkerlund och Anton Olofsson högt upp på pressläktaren. Håkansson har redan innan matchen skrivit krönikan om hur menlös ishockey är utan publik, onödig rent utav. I två timmar är det bara skridskoskären som hörs. På H har LuleåFans hängt upp några banderoller, men tejpen, sprayen och tyget kan inte sjunga. Luleå Hockey/MSSK vinner mot Djurgården med 6-0. Michela Cava gör tre mål, Emma två och Wilma Sjölund dammar in det sista. Ingen jublar ens. På läktarna är det tomt och tyst. Lena Sundkvist på speakerposition försöker liva upp känslan, men inte ens Lena lyckas. Det är inte kul. Mike Helber tyckte Wilmas mål var snyggt i alla fall.

Du hade kunnat bege dig till Allstar nu och dricka en kall bägare, sjunga upp stämbanden och prata om vem som har vitaste jeansen hemma i skåpet. Prata om hur fasiken det ska gå utan Lassi och att pengarna inte räckte till Komarek. Du hade kunnat fira 6-0 vinsten som damerna inledde dagen med. Du hade kunnat få se hela deras lag snabbt byta om och ställa sig i premiärmarschen, med flaggor och stolthet. Tillsammans med alla fans, alla barn, alla föräldrar och alla Luleå Hockey-älskare från när och fjärran.

Men Allstar är stängt. De har öppnat, men idag är det stängt. Man får ändå inte ta in så många människor så att det är säkert, så varför ha öppet. Det kommer kanske bara bli problem. Men Cmore har bokat femton hotellrum i Luleå, det krävs många för att göra TV. Lena Sundkvist försöker även nu att elda upp stämningen där hon står bredvid Arto Blomsten på speakerposition. ”Gud så spännande det kommer bli med premiär, äntligen!!”, säger Lena. Arto mumlar något på stockholmska om Klasen och Bulan. Robert Hedlund har haft gott om tid att fixa kaffe åt dom.

Introt är lika inställt som premiärmarschen. Varför marschera till något som inte finns. Kylarna står tomma. Popcornen inte ens inköpta, hamburgarna får vänta hos grossisten, souvenirbutiken har knappt sålt en pryl. Tobias Björk släpper pucken. Över två timmars malande av Arto Blomsten, är det någon som tittar på TV ens? I hallen är det skridskoskären och en och annan smekning i sargen som hörs. H-läktarens banderoller sjunger lika lite nu. Som SLO har Zelo lyckats smussla sig in och står med armarna i kors långt ner till vänster på H. Hedlund visslar åt honom att gå därifrån så han inte syns i bild i alla fall.

Luleå Hockey vinner programenligt med enkla 4-0. Jesper Wallstedt är en mur och visar att han kommer axla arvet från Lassi på ett bra sätt. Eddie Larsson och Engsund orkade inte ens tackla, det behövdes inte. Klasen stänkte in två, varav en där målvakten var uppe på läktaren och köpte korv. Nej, just det. Det säljs ju ingen korv. Noel Gunler drar in de två andra målen och är bäst på isen, om det nu betyder någonting denna premiär. Tomas Montén missade i alla fall även den insatsen.

Premiären är avklarad. Nu kommer match efter match med lika tomma läktare, upphaussade kommentatorer, trötta studiodiskussioner och låtsas-hype. Vattentramp innan drunkning.

En premiärdag utan själ. Cmore har historiskt låga tittarsiffror trots att ingen fick gå till arenorna. Marcus Leifby och Johan Håkansson blåser ut sina krönikor. Det var helt själlöst. Rentav onödigt.
____

* Text från Baboon Show – ”För vårt Luleå”