Jag vet känslan Irene Svenonius. Att vara bankomat är jobbigt.

Jag vet känslan Irene Svenonius. Att vara bankomat är jobbigt.

Jag vet känslan Irene Svenonius. Det här med att vara bankomat, visst är det jobbigt. Vårt Sverige, utanför tullarna alltså, är också trötta på att vara hårt arbetande skattebetalare i Sveriges, och Stockholms, Råvarubankomat. Malmen, järnet och skogen som bygger dina hus, rälsen tunnelbanan åker på, elen som gör att lampan lyser över ditt frukostbord, renköttet och Kalix löjrom du äter på finkrogen, datacentret som gör att ditt Facebookkonto funkar och inte minst majoriteten av alla dina skattebetalare som flyttat in till din region från utanför tullarna. Inte minst från det allra norraste Sverige.

I dagarna har slutbetänkandet från Kostnadsutjämningsutredningen överlämnats till regeringen. Den gjorde att finanslandstingsrådet i Stockholms läns landsting Irene Svenonius (M) gick i taket så till den milda grad att hon beskyllde staten för att använda Stockholm som bankomat för att lösa Sveriges utmaningar. De så hårt arbetande skattebetalarna i Stockholmsregionen ska inte vara de som betalar.

Detta så ledsamma polariserande. Stockholm mot Sverige. Sverige mot Stockholm. Norrland mot Stockholm. Staten mot Stockholm.

Svenonius säger sig visst förstå att andra i världen har det svårt utöver Stockholm läns landsting och sin regions kommuner. Men det ska inte vara något utjämningssystem där vi hjälper varandra och tillsammans löser vårt lands utmaningar. Staten måste betala och ta ansvar för de andra delarna av landet. Var Svenonius tror att staten får sina pengar från är oklart. Jag har i alla fall lärt mig att det främst är från skatteintäkter, bland annat från Stockholms hårt arbetande skattebetalare. Svenonius har så klart rätt i att staten måste ta större ansvar för hela landets utveckling. Det finns mycket att göra inom den regionala tillväxtpolitiken och på vilket sätt alla delar av Sverige får chans att växa. Men det är en helt annan fråga. Det är också en fråga allianspartierna förutom (C) inte traditionellt brukar tycka är så särdeles prioriterat. I sig är det en tydlig effekt av att befolkningsunderlaget relativt blir större och större i storstadsregionerna, därav också röstetalet. Att utveckla hela Sverige vinner inga val.

Hela denna fråga handlar om kostnadsutjämning – som Britta Flinkfeldt, kommunalråd i Arjeplogs kommun och ordförande i Norrbottens Kommuner i Studio P1 försökte förklara för finanslandstingsrådet. Det låter komplicerat, och det är det också. Men i grov förenkling så måste alla Sveriges 290 kommuner upprätthålla samma service till sina invånare oavsett om de heter Bjurholm och har 2 469 invånare eller Stockholm med sina 955 397 skattebetalare. I Arjeplogs kommun bor det 0,22 personer per kvadratkilometer, i Sundbyberg 5 743,38 stycken. Frågan handlar alltså om hur vi gemensamt i Sverige kan hjälpa varandra. Svenonius vill bara hjälpa stockholmarna vilket så klart hennes uppdrag. Stockholmarnas släktingar och rötter ute i landet är mindre intressant. För att då inte tala om den råvarureserv som bygger svensk och stockholmsk ekonomi.

Ideologiskt kan man så klart har synpunkter på utjämningssystem, det är helt okej. Men att på bästa debattplats och i direktsänd radio svamla om allt detta vi och dom – och beskylla Sverige för att nyttja Stockholm som bankomat är osmakligt Irene Svenonius. Stockholm växer så det knakar. Det är bra för Sverige, det är bra för Norrland och bra för allt utanför tullarna. Ska vi kunna fortsätta utveckla vårt land, och vår huvudstadsregion, måste vi växeldra och se varandra som goda ting och bejaka att vi måste hitta system som gör att även kommuner med en massiv kostnadsstruktur jämfört med kommuner i bland annat Stockholmsregionen kan fortsätta utvecklas för Sveriges bästa.

Lika svamligt som Svenonius uttryck är så klart mina ovan om vad Norrland och övriga Sverige bistår Stockholm med. Att vi gärna gör det för det gemensammas bästa råder det splittring om, nämligen en utbredd ilska över hur lite av värdet av de resurser som skeppas från Norrlandslänen som kommer oss tillbaka.

Jag tycker inte det vanliga norrländska gnället om att vara en avkrok och råvarureserv för våra liv i Sverige framåt. När vi tar på oss kläderna med att hjälpa till att utveckla Sverige och driva på utvecklingen med vad vi kan, blir vi bättre. Och Sverige blir bättre. Att då, Irene, få detta bankomattrams slängt i ansiktet i olika tappningar nu och då gör oss besvikna och ledsna. Det är lätt att leka med siffror och jämföra antal med sjuksköterskor och tunnelbanestationer som stryker på foten, men det biter inte på norrlänningar. Vi tror på något större tillsammans.

Så Irene Svenonius. Ett annat sätt att se på livet är att vi alla är Sverige och alla bidrar på sitt sätt till hela vårt land. Både Stockholm och Norrland.

 

Länkar:
https://www.svd.se/stockholmarna-ska-inte-vara-sveriges-bankomat (ligger bakom betalvägg, klickar du och inte är prenumerant blir SvD glada och du blir läsare i deras statistik – trots att du bara kan läsa ingressen)
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/09/civilminister-ardalan-shekarabi-tar-emot-kostnadsutjamningsutredningens-slutbetankande/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_Sveriges_kommuner

Mer av mig på liknande ämne:
http://johansjokvist.se/blog/tag/norrland/
http://johansjokvist.se/blog/tag/norrbotten/

Facebooktwitterredditlinkedinmail