Jag skulle kunna skriva en lång, jättelång, uppsats om det här. Vår bild av vad andra tycker, tänker och tror om oss här uppe. Om att vi blir arga när andra säger Norrland för att det är en väldig skillnad på Kainulasjärvi och Ånge, om att vi är ett råvaruskafferi att plocka ifrån utan att betala, en avkrok och att vi är helt missförstådda – och allt sånt.
I huvudsak är jag själv i samma fåra, möjligen mer nu än för några år sedan. Möjligen i en rätt nyanserad sådan fåra. Men det är en annan diskussion, en intressant sådan.
1958 skrev Folke Thunborg, Erik Liljeroth och Erik Beskow den helt fantastiska ”Norrbotten. Ett bildverk.” Den allra första meningen var denna. Redan 1958. Den meningen skrivs ännu idag 2025 med mer moderna ord.
Det fascinerar mig. Allt vi ska lösa, allt vi ser som cementgrisar framför vår tänkta utveckling var lika mycket hinder då. Nästan när än vi går tillbaka.
Nästa mening i Folke Thunborgs inledning var förresten: