Hade satt ett utkast på en ny utläggning om vad som hänt de sista veckorna. Men jag blev som vanligt alldeles för långrandig. Istället blir det ett par många ord om allt jämrande över hur dålig ”kommunen” är.
På ett sätt förstår jag allt gapande om kommunens värdelöshet. När gör kommunen något bra? Kan det hända? Jag är så evinnerligt trött på allt gap. Alla chanser verkar tas till för att gärna rikta en riktig syrlig sving och anklagelse mot kommunen. Luleå kommun. Allt är helt möjligt säkert kommunens fel!
Rätt mycket är säkert just det. I en enormt komplicerad verksamhet och organisation är inget lätt. Det är inte riktigt så att ivern som finns att regelförenkla landet, eller åtminstone för företagen, landar på offentlig sektor. Du ska göra mer, mycket mer, för mindre pengar och med ännu mer regler. Det är vardagen för runt 7000 av Luleå kommuns anställda.
Det är möjligen enkelt att rikta ilska och vemod mot just det abstrakta med ”kommunen”. Det kan helt säkert vara deras fel. Ilskan riktas gärna från… ja precis vem som helst. Får dessutom en ledarskribent eller en oppositionspolitiker vittring på ett slagläge så kommer det smälla till.
Det arrangerades en kommunalt sponsrad festival i Södra Hamn nyligen. Förutom att man behövde råna Joakim von Anka för att ha råd att ta sig in så var det ett väldans liv i lokalpressen om en matvagn. En vagn med tillstånd att stå där hela sommaren och servera sin utsökta thaimat, men likt sitt avtal, inte kunde vara kvar på området under festivalen. Ytan är uthyrd till någon annan.
Det small snabbt ut till att matvagnen enligt lokalmedia ”portas” och ”tvingas hålla stängt hela helgen efter miss”. Artiklar med en tydlig vikt mot att kommunen felat glömde bland annat att införliva ordet ”egen” innan ”miss” i sin rubrik. Utrymme ges till kommunens representant att få berätta om att det är gnäll. Hur det egentligen låg till? Kanske kan ni gissa?
Men innan det så hann en lokaltidnings ledarskribent gå i taket. Vederbörande som för något år sedan i bildsättning illustrerade Luleå kommuns näringslivsarbete smaklöst, ledsamt och internt uppmärksammat med en napalmexplosion. Ledaren konstaterade nu om matvagnen ordagrant: ”Det är genuint otäckt att se hur Luleå kommun har behandlat en ensam småföretagare. Både i sak, att man kör bort henne utan egentlig anledning och utan att ens försöka hitta en lösning, och i form, att man är så nonchalant och otrevlig kring det hela.”
Otäckt. I sak?
På beställning rasade så klart något oppositionsparti över hur uruselt kommunens arbete är med företagen. I sociala medier drällde det dessutom så klart ett gäng inlägg.
Det är helt okej att rasa. Att kritisera. Att granska. Att ha en annan åsikt. Det är så vi ska ha det. Men var det korrekt? Hur låg det till?
Det var så klart inte kommunens fel. Mer proaktiv kommunikation kanske skulle varit gott, men: Matvagnsägaren sa till och med i en artikel någon dag senare att hen ville säga att det hade med arrangören att göra och inte kommunen. Eftersom avtalet var glasklart på att man behöver finna egna överenskommelser när ytan är uthyrd, så verkade i nästa steg arrangören inte vilja att vagnen kunde stå direkt utanför området. Det hade kommunen som jag förstår det sagt var okej, och efter ett par dagar (och säkert medias uppmärksamhet) löste det sig.
Men det var inte kommunens fel. Inte ens när man försöker sköta saker korrekt är det bra. Det är jobbigt att vara kommun.
Så länge något är förjävligt så är det säkert kommunens fel. Ni kan vara säkra på att det faktiskt är det ibland, men långt ifrån alltid. Det finns enormt mycket att jobba med i fråga om mottagande, byråkrati och känsla för företagens vardag. Men allt är faktiskt inte korrekt. Det, just det, stör mig.
Hey! Jag hade också skrivit en del om allt bröl om hur illa Luleås företagsklimat är. Jag sparar den. Tror ni jag håller med?
Och, har ledarskribenten bett om ursäkt än?