Är den egna garderoben städad?

Joakim Jardenberg är alltid värd att lyssna på. Medierna kör nu på med ett rätt omfattande drev mot de onda internetjättarna Google och Facebook. Det finns alltid skäl att ifrågasätta stora strukturer och vad dessa gör för allt från demokratiutveckling till hur skyddad vår integritet är. Människan har genom tiderna visat sig vara girig och maktfullkomlig. Det visar inte minst debatten nu om analysföretaget som lyckats fiska ut mycket information om 50 miljoner användare på Facebook och bygga egna algoritmer för att vinkla och styra information och nyheter utifrån det, på kunds beställning – och det kan ha haft stor inverkan på presidentvalet i USA. Det började (om jag nu förstått det rätt) med att korkade Facebookanvändare, eller intet ont anande, välj själv – men det är ju inte bara en gång det larmats om att sluta göra personlighetstester och dela viralt skräp av precis den anledningen – installerade Facebookappar och gjorde just tester, blottade och medgav tillgång till sin egen och sina vänners information.

För demokratiutvecklingens del var och är jag själv kritisk till mediehusens betalväggar. Att intäkter måste in är helt rätt. Att vi på något sätt ska betala för tjänster vi nyttjar är också rätt. Men då det begav sig för några år sedan och betalväggarna lanserades gick perspektivet om vad mer stängda nyhetskanaler gör för demokratiutvecklingen och kanske främst för ungas inhämtning av lokal journalistik och kvalitetsjournalistik inte att prata om. Det var helt ointressant. Bombmattorna föll i veckor om ”7 kr om dagen kostar dina nyheter”.

Medierna är generellt mest sura över att internetjättarna tar deras annonsintäkter. Att de sedan står för en väldigt stor del av inlänkningen av deras egen trafik så de alls kan komma ut med sina nyheter pratar de inte så mycket om. Senaste tiden har kritiken handlat om vad internetjättarna tillåter på sina plattformar (ex Youtube), Facebooks nya algoritmer och nu blåser det snålt runt jättarnas informationsövertag och vad de gör av all information de har om oss användare.

Till saken, som Joakim här pratar om, vad gör medierna själva med all information de har om sina användare och besökare? Få berättar vad och hur de använder informationen. Används den inom mediekoncernen? Raderas den efter en tid? Kan användare själv begära ut all information de har? Kan jag som användare begränsa informationen? Finns integritetsinställningar? Jag roade mig med att plocka ut en analys på nsd.se (se bild längst ner). Besöker du nsd.se tar du emot 118 cookies, men bara 11 får du av nsd.se själv. 400 tredjepartsförfrågningar görs samt att du loggas mot 116 tredjepartsapplikationer.

Om det är mycket? Jag har ingen aning. Det kanske är fullt normalt. Men jag vet mer vad Facebook gör av mina uppgifter än vad exempelvis ett mediehus gör. Vad gäller nsd.se är detta vad jag hittar [http://www.nsd.se/cookies/] men kanske letar jag dåligt. Där konstaterar man att man kan använda sig av tredjepartscookies, alltså sådana som kommer från andra en de själva och som de samarbetar med. Jo vars, 107 av 118. Har även gjort en för Haparandabladets hbwebben.se och SVT Nyheter Norrbottens svt.se/norrbotten (som är public service-finansierad).

Varför överöses vi med cookies? Av den mycket enkla anledningen att företagen behöver veta en massa saker om oss, hur vi beter oss på webbarna och vad vi är intresserade av – för att 1) kunna rikta rätt intäktsgenererande strömmar mot oss, primärt annonser, och 2) vår användarupplevelse ska bli så bra som möjligt då den med information kan anpassas. Jag har själv ungefär noll problem med det och är kanske en av få som är mer eller mindre obrydd i vad som registreras om mig. Det är den era vi lever i och på det sätt ekonomierna kan rulla. Men alla är inte som jag. Och kanske bör företag som själva granskar börja fundera på hur det är i den egna garderoben. För transparensen och förtroendets skull om inte annat.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.