If it makes you happy

Man har nu nåtts av rening för själen. Inte Kiruna. Men Uffe som kommer till Kiruna. Enormt bra. Inget skulle få mig att åka på någon Kirunafestival förutom Uffe.

http://www.nsd.se/noje/artikel.aspx?ArticleId=4513353

Det finns kvinnor som tror att män tror
att kvinnor står i förbund med djävulen.
Men mitt misstag är ett annat
jag har alltid trott att kvinnan står för nåt högre
för hoppet, för framtiden, för sanningen.[Omsorgsfullt lånat av Ulf Lundell - "Ett stenbord i Toscana"]

Jag har fel.

Klockan har passerat tolv och det är tydligen 14 februari idag. En märkvärdig dag. En stor dag. En viktig dag. Ja det verkar som tamejfan alla tycker det. Inte jag. Kanske är det för att man själv inte har någon att dela denna ”hjärtans dag” med eller så är det helt enkelt så att även denna uppfunna högtidsdag inte rör mig ett enda dugg i ryggen. Jag tycker det är ett enda svammel. Måste det finnas speciella dagar för att få visa att man tycker om någon och stilla sitt dåliga samvete?!

Jag har dock idag inte på något sätt visat vad jag känner. Hon vill inte.

Jag kollar i min playlist och inser att Lundells fantastiska tolkning ”Alla Hjärtans Dags Blues” av Thea Gilmores ”Heartstring Blues” har rullat 14 gånger i kväll. Så något speciellt är det kanske iallafall med Alla Hjärtans Dag.

Den sjunger sina sånger för dom skadade
och dom vräkta utan tröst
Den sätter sanningens måttstock
rakt och hårt mot ditt bröst
Och fast den slagits sönder
fler gånger än du vet
Så är den fortfarande blå och den blöder
och den behåller sin hemlighet

Så håll den hårt, håll den kort, håll den borta
Ni är tusentals därute som kommer att slås
av Alla Hjärtans Dags Blues.

Jag vill inte ha helg!! Helger ska vara lediga. Om nio timmar börjar domarkursen jag är med och håller i under hela helgen. Om det nu var nog med det. På söndag kl 17 (!!!) har vi beredning så jag måste jobba i princip direkt efter kursen slutar vid tre till säkert sju. Sen har jag en halvdag på måndag jag faktiskt inte vet nästan ett dugg om vad vi ska prata om under ett referensgruppsmöte. Får fundera i tysthet över det under helgen. Jo. Sånt här gör mig less.

Men jag tog ett beslut idag. Det låter väl mer dramatiskt än det var. Det är inte alls dramatiskt. Jag är för trött bara.

Livet är en underlig kort historia.
Man älskar kärleken, haven,
bergen, sällskapet, krogen.
Man vill göra ett avtryck.
Men varför och för vem?
Det enda jag velat här
är att hitta ett hem.

[Omsorgsfullt lånat av Ulf Lundell - "På ett Vallmofält"]

Precis. Varför och för vem? Det känns skönt på många sätt att inte ha några ambitioner mer.

Hade jag fått vad jag aldrig fick
så hade det gått som det aldrig gick.
Hade jag mött den jag aldrig mötte
och hade jag skött vad jag aldrig skötte
och hade jag känt vad jag aldrig kände
hade åtskilligt hänt som nu aldrig hände.
Ja, hade jag gått dit jag aldrig går
så hade jag stått där jag inte står.

Vad ska man blogga för om man inte har något att skriva? Jag har verkligen inte det. Inte just nu iallafall. Och inte tidigare heller ser jag när man läser igenom vad man lyckats åstadkomma hittills i denna blogintervall i livet. Har suttit senaste nätterna och läst rätt mycket från alla tidigare år. Inte är det rolig läsning. Någon gång briljant men oftast jävligt mörkt. Och det är ju rätt mörkt dessa veckor också. Men jag tycker det är skönt att skriva iallafall. Resten rör mig inte i ryggen. I det gamla hittade jag mycket gamla texter och musik jag glömt bort. Som denna.

När du öppnade dig
och drog mig in i dig
då var du sann religion
Du tyckte om kontrollen
men när du tappade den
och tvingades höra ömhetens ton
naken och sårbar i nån
förvirrad halvminut
då var du lätt att tycka om
Jag vet inte var du är nu
…
Vi börjar bli gamla
vi som är kvar…

[Omsorgsfullt lånat av Ulf Lundell - "Vi som är kvar"]

Som nämnts tidigare går veckorna sjukt fort. Det är helt plötsligt söndag igen. Har tillbringat dagen hittills i sängen till tolv, sett på skidor någon timme och ska nu koka ännu en kopp kaffe och slå upp jobbdatorn för lite fix inför i morgon.

Morgondagen är en av de mest hektiska vi har. Sådana dagar inträffar en gång i månaden, förutom i juni och juli. Vi har inlämning av ärenden till styrelsen. Som vanligt är det en hop med ärenden som ska göras klart. Dessutom så går nästan halva dagen bort i morgon. Min princip är att kalendern ska vara helt ren dessa dagar. Det funkar inte annars har erfarenheten visat. Första ville en kollega att jag skulle vara med på ett möte på morgonen. Blankt Nej var svaret. Sen satte chefen in ett enhetsmöte på förmiddagen från kl 9. Måttligt glad blev jag, svårare dock att säga att han kan glömma det. Resultatet blev tillslut båda två sakerna. Möte kl 8 och sen enhetsmöte kl 9. Där var den förmiddagen rökt. Så man lär vara kvar på jobbet en bra stund efter att Securitas gått igenom korridorerna en si så där runt sju på kvällen.

Helgen i övrigt har bestått av ingenting. Jag orkar inte vara social. Tre mindre pokerturneringar i fredags kväll gick åt helvete. Spelade oerhört dåligt när det gällde. Bara att man hinner med tre är ett bevis på att man åkt ut alldeles för tidigt.

…
Jag längtar inte längre efter att ha dej här
men jag saknar dej
Som om min själ har gått ifrån mej
för att vara hos dej
så saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig
hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är
men jag saknar dej
…
När jag tyngs ner av en börda
pressas av en sorg
som viskar i mitt öra
att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek
inte räcker till
Att jag är död för livet
att det är över och förbi
När jag inte hittar nånting
som jag finner nån glädje i
då saknar jag dej.[Omsorgsfullt lånat av Ulf Lundell - "Jag saknar dej"]