If it makes you happy » Tomas Andersson Wij

Rum fulla till brädden.

Johan — Wed, 24 Feb 2010 22:09:28 +0000

Vi har fyllt alla rum till brädden
men de ekar tomt ändå

..som Tomas Andersson Wij sjunger.

Dela:

Dåliga dagar.

Johan — Mon, 27 Jul 2009 23:49:40 +0000

Jag har några dåliga dagar.

Det är en tid när allt är så nytt att till och med betongen är vacker
Jag står högst upp på ett berg
Och ser punkthusen sträcka sig emot Guds finger
Och det är vi som ska bo där som ska skriva den nya historien
Men ingen säger någonting
Om vad den skulle kunna handla om
Och om varför man lever

Och jag bär den inom mig
Jag bär en hel värld inom mig

Alla historier börjar nånstans
Alla har en egen sång
Och vem kan säga att han är helt fri
Från det som hänt en gång

Omsorgsfullt lånat ur Tomas Andersson Wij – ”En hel värld inom mig”

Dela:

Trött på mycket.

Johan — Mon, 27 Jul 2009 13:24:39 +0000

”Det här är den sista sommaren på speed” sjunger Tomas Andersson Wij. När jag körde hem från Alafors passerade jag Wij. Undra om han har släkt därifrån. Det är väl inte otroligt.

Jag har inget att säga. Inget.
Jag är bara trött på så mycket nu.

Dela:

Nånting måste gå sönder.

Johan — Mon, 26 Jan 2009 00:13:31 +0000

Ytterligare en natt utan sömn. Huvudet är för fullt av skit och ingenting. Det är bara så mycket jag aldrig hann säga. Aldrig fick fram. Aldrig hann få med på någon skiva.

Nånting måste gå sönder, för att himlen ska va’ blå.
Nånting inom oss som vi burit på.
Något ska falla, för att ett hjärta ska slå.
Något som stått så länge.
Någon som måste gå.

Nånting måste gå sönder, nånting inom mig gå isär.
Det finns inga under, ingen går hel ur det här.

Det är som med en god bok, älskling, som du och jag.
Efter det sista kapitlet vill man ha ännu en rad.
Vi är äldre nu och närmare himlens nav.
Varför är det enda man minns det som aldrig blev av.

Nånting måste gå sönder…

Här är fotstegen jag gått från famn till famn.
Här är allt som är förlorat som bär mitt namn.
Här är skammen i mitt hjärta, jag målade till dig.
Här är sången och orden som följer mig.

Nånting måste gå sönder, nånting inom mig går isär.
En del kallar det ett under, ingen går hel ur det här.

En morgon i april vid Stockholms vatten.
Törsten drog mig hit, som ett djur om natten,
solen står i väster, den brinner över sjön,
som en silvertråd i en sprucken söm.
Jag har dragit pilen ur hjärtat, jag har vaknat ur en dröm,
jag går med månen över bron, mellan vaka och sömn.
Jag är lycklig för att finnas, jag är lycklig för att gå,
låt det va’ saker omkring mig som jag aldrig ska förstå.
Vi lever i lyckliga, lyckliga, lyckliga tider…

Nånting måste hända, jag lär mig aldrig sätta punkt.
Låt det gå ännu en stund, det sägs att världen är ung.
Lämna allt bakom dig, det var inte lyckan som log.
Det var något inom dig, som aldrig får nog.

[Omsorgsfullt lånat av Eldkvarn - "Nånting måste gå sönder"]

Dela: