Nånting måste gå sönder.
Ytterligare en natt utan sömn. Huvudet är för fullt av skit och ingenting. Det är bara så mycket jag aldrig hann säga. Aldrig fick fram. Aldrig hann få med på någon skiva.
Nånting måste gå sönder, för att himlen ska va’ blå.
Nånting inom oss som vi burit på.
Något ska falla, för att ett hjärta ska slå.
Något som stått så länge.
Någon som måste gå.
Nånting inom oss som vi burit på.
Något ska falla, för att ett hjärta ska slå.
Något som stått så länge.
Någon som måste gå.
Nånting måste gå sönder, nånting inom mig gå isär.
Det finns inga under, ingen går hel ur det här.
Det finns inga under, ingen går hel ur det här.
Det är som med en god bok, älskling, som du och jag.
Efter det sista kapitlet vill man ha ännu en rad.
Vi är äldre nu och närmare himlens nav.
Varför är det enda man minns det som aldrig blev av.
Efter det sista kapitlet vill man ha ännu en rad.
Vi är äldre nu och närmare himlens nav.
Varför är det enda man minns det som aldrig blev av.
Nånting måste gå sönder…
Här är fotstegen jag gått från famn till famn.
Här är allt som är förlorat som bär mitt namn.
Här är skammen i mitt hjärta, jag målade till dig.
Här är sången och orden som följer mig.
Här är allt som är förlorat som bär mitt namn.
Här är skammen i mitt hjärta, jag målade till dig.
Här är sången och orden som följer mig.
Nånting måste gå sönder, nånting inom mig går isär.
En del kallar det ett under, ingen går hel ur det här.
En del kallar det ett under, ingen går hel ur det här.
En morgon i april vid Stockholms vatten.
Törsten drog mig hit, som ett djur om natten,
solen står i väster, den brinner över sjön,
som en silvertråd i en sprucken söm.
Jag har dragit pilen ur hjärtat, jag har vaknat ur en dröm,
jag går med månen över bron, mellan vaka och sömn.
Jag är lycklig för att finnas, jag är lycklig för att gå,
låt det va’ saker omkring mig som jag aldrig ska förstå.
Vi lever i lyckliga, lyckliga, lyckliga tider…
Törsten drog mig hit, som ett djur om natten,
solen står i väster, den brinner över sjön,
som en silvertråd i en sprucken söm.
Jag har dragit pilen ur hjärtat, jag har vaknat ur en dröm,
jag går med månen över bron, mellan vaka och sömn.
Jag är lycklig för att finnas, jag är lycklig för att gå,
låt det va’ saker omkring mig som jag aldrig ska förstå.
Vi lever i lyckliga, lyckliga, lyckliga tider…
Nånting måste hända, jag lär mig aldrig sätta punkt.
Låt det gå ännu en stund, det sägs att världen är ung.
Lämna allt bakom dig, det var inte lyckan som log.
Det var något inom dig, som aldrig får nog.
Låt det gå ännu en stund, det sägs att världen är ung.
Lämna allt bakom dig, det var inte lyckan som log.
Det var något inom dig, som aldrig får nog.
[Omsorgsfullt lånat av Eldkvarn - "Nånting måste gå sönder"]
