If it makes you happy

Det finns väl alltid dagar eller tillfällen när man känner att ”nä nu fan börjar allting bara om igen”. Idag är säkert ingen speciell sådan dag. Kanske är det för att det är ett nytt år och jul på något sätt är halvtid på arbetsåret, och man får en veckas andrum eller så. Men det känns ändå så idag. En konstig känsla. Den har gått igenom hela kroppen, jag har nästan mått illa ett tag. Dessutom närmar sig fotbollen och jag bara inte orkar med allt det ett år till. Jag vet inte varför man pysslar på med något som man nästan bara får skit för. Det är på många sätt ett mysterium.

Jag tänker på så mycket jag inte borde tänka på. För dagen ser jag ut som en jävla luffare och min lägenhet är stökig, ostädad och kall. Förfall är ordet.

Helg. Och jag gör ingenting. Lördagkväll. Och jag gör ännu mindre. Har inte ens varit utanför dörren sedan jag kom hem från jobbet i går. Det troliga är att jag nite går utanför den förrän jag går till jobbet på måndag. När man är en sjuklig inspirationsmänniska så blir det väl kanske så. Jag ids inte göra något om jag inte vill. Eller så är jag bara förbannat egoistisk och knäpp i skallen. Dessutom är det 6 december i morgon. En riktig skitdag.

Knäpp vecka. Jag har knappt sovit alls känns det som, 3-4 timmar per natt topp. Kroppen vill inte slappna av. Är det semester snart? Och framförallt, är det sommar snart. Det här mörkret och vintern tar livet av mig till slut.

Asocial.
Trött.
Men ändå rastlös.
Tom.
Kramsjuk.
Men framförallt asocial.

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Och hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
Du vill att jag ska falla mot något som du har gjort till ditt
Men ska jag falla ja då ska det finnas tid att falla fritt.

[Omsorgsfullt lånat av Melissa Horn - Falla fritt]

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Den här helgen har jag dock bestämt mig för att göra noll och ingenting. Det är i allafall skönt. Men samtidigt trist och tomt på något sätt. Jag vet inte ens om jag behöver det. Men ändå.

Mest tomt.

Jag saknar dig mer än någonsin.

Ännu en riktig skitdag. Dom hopar sig. Skulle få en massa gjort på kontoret idag och hade rensat kalendern för det. Det gick sisådär, milt uttryckt. I morgon ska jag visst till Furufjärden för lunch-till-lunch-möte. Jag har försökt slingra mig ur det men det verkar inte gå. Är det inte bara bra att slippa ha med någon som inte kommer att komma med något intelligent överhuvudtaget under hela tiden?? Någon som bara är energilös och utan inspiration.

Det enda lite roande i dag var Johanna Grafs blogginlägg som berör både mysteriet med allt hallå kring Fuglesang (för i helvete, han har ju varit där en gång förut!! och Windows Mobile)
http://johannagraf.blogspot.com/2009/08/et-phone-home.html

Jag har inga ord just nu. En grop. Så andra får ha ord.

Well I looked my demons in the eyes
Lay bare my chest
Said do your best
to destroy me

Will I always feel this way
so empty
so estranged?

Omsorgsfullt lånat av Ray LaMontagne – Empty

Jag har några dåliga dagar.

Det är en tid när allt är så nytt att till och med betongen är vacker
Jag står högst upp på ett berg
Och ser punkthusen sträcka sig emot Guds finger
Och det är vi som ska bo där som ska skriva den nya historien
Men ingen säger någonting
Om vad den skulle kunna handla om
Och om varför man lever

Och jag bär den inom mig
Jag bär en hel värld inom mig

Alla historier börjar nånstans
Alla har en egen sång
Och vem kan säga att han är helt fri
Från det som hänt en gång

  Omsorgsfullt lånat ur Tomas Andersson Wij – ”En hel värld inom mig”

Klockan är snart fyra och man borde sova. Men jag vill inte. Jag behöver inte. Jag kan inte. Funderar faktiskt på att ta en promenad i stan. Tysta och tomma städer är mysigt på något sätt. Har i stället slösett några filmer, lite halvt seriöst (med andra ord zappat emellan filmerna och några andra program). Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min ledighet. Kanske bara som vanligt, ingenting – är det bästa. Eller åka till mamma i Göteborg och göra – ingenting, är lika bra. Ja jag vet inte. Det kommer att sluta med att jag stannar hemma och inte gör någonting. Kul kille. Fast jag vet inte, jag har faktiskt inte lust att göra något ”kul” (vad det nu är?).

Har börjat fundera på den här bloggen och vad den gör för nytta. Ger den mig något? Jag börjar tvivla.

  Jag har förresten snöat in på James Morrison. Här hans grymma platta ”Songs For You, Truths For Me”. Där dominerar ”You make it real” och ”Once when I was little”.