Och döden och ensamheten har ringt och bokat bord
och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord
Och vi pratade i mörkret
jag sa ”Älskling, säg vad du vill ha
glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks”[Omsorgsfullt lånat och utdraget ur Eldkvarn - "Fulla för kärlekens skull"]
Hur lämnar man den man älskar?
Jag kommer aldrig att förstå
Det fanns en tid för länge sen
när mitt hjärta var av sten
Jag kunde lämna allt och alla
jag bara bytte roll och scen
Nu rullar tårar nerför kinden
när jag kör ut genom Södertull
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull
När man själv aldrig har förmågan att sätta ord till känslor.
Fattiga dagar, kom som brev på posten
vi älskade i sängen och stod upp när vi måste
Hand i hand nerför gator, i ett regn som bara föll
av allt vi lovade varandra, vad var det som höll
Vi hade inget när vi var unga
jag kände hungern på min tunga
Änglarna var här, dom gick genom rummen
Änglarna var här, sen var du försvunnen
Hårda ord och slag, slog som snöstormar i april
juni, juli, augusti, fingrarna räcker inte till
Se på oss nu, vad har det blivit av oss
vad spelar det för roll, var och en bär sitt kors
Det tog lång tid att förstå
det är alltid nån som måste gå
Änglarna var här, dom gick genom rummen
Änglarna var här, sen var du försvunnen
Först kom kärleken och elden
sen ett regn som vräkte ner
Änglarna var här, vi var kärlekens dårar
Änglarna var här och fyllde huset med tårar
Jag har ett hjärta fullt av minnen
och det är knappt jag orkar se
så vad gör det att det brinner och att taket faller ner
Änglarna var här, dom gick genom rummen
Änglarna var här, sen var du försvunnen.
[Omsorgsfullt lånat av Eldkvarn - "Änglarna var här"]
Ytterligare en natt utan sömn. Huvudet är för fullt av skit och ingenting. Det är bara så mycket jag aldrig hann säga. Aldrig fick fram. Aldrig hann få med på någon skiva.
Nånting måste gå sönder, för att himlen ska va’ blå.
Nånting inom oss som vi burit på.
Något ska falla, för att ett hjärta ska slå.
Något som stått så länge.
Någon som måste gå.
Nånting måste gå sönder, nånting inom mig gå isär.
Det finns inga under, ingen går hel ur det här.
Det är som med en god bok, älskling, som du och jag.
Efter det sista kapitlet vill man ha ännu en rad.
Vi är äldre nu och närmare himlens nav.
Varför är det enda man minns det som aldrig blev av.
Nånting måste gå sönder…
Här är fotstegen jag gått från famn till famn.
Här är allt som är förlorat som bär mitt namn.
Här är skammen i mitt hjärta, jag målade till dig.
Här är sången och orden som följer mig.
Nånting måste gå sönder, nånting inom mig går isär.
En del kallar det ett under, ingen går hel ur det här.
En morgon i april vid Stockholms vatten.
Törsten drog mig hit, som ett djur om natten,
solen står i väster, den brinner över sjön,
som en silvertråd i en sprucken söm.
Jag har dragit pilen ur hjärtat, jag har vaknat ur en dröm,
jag går med månen över bron, mellan vaka och sömn.
Jag är lycklig för att finnas, jag är lycklig för att gå,
låt det va’ saker omkring mig som jag aldrig ska förstå.
Vi lever i lyckliga, lyckliga, lyckliga tider…
Nånting måste hända, jag lär mig aldrig sätta punkt.
Låt det gå ännu en stund, det sägs att världen är ung.
Lämna allt bakom dig, det var inte lyckan som log.
Det var något inom dig, som aldrig får nog.
[Omsorgsfullt lånat av Eldkvarn - "Nånting måste gå sönder"]