If it makes you happy

Har feber som går lite upp och ner. Bitvis rätt pigg, vanligtvis efter några timmars sömn. Jag var och jobbade i går eftersom vi hade så kallad LSI, ärendeinlämning till landstingsstyrelsen. Dessutom skulle Våfflan in på service. En sak är då säker: Man är i fel bransch! Den kostade 5500 kr att lösa ut, kanske 1500 mer än jag hade trott. Service kostar ju skjortan, fan det är väl en tusenlapp för att bara öppna huven?! Fick byta lite grejs också, som jag misstänkte. I går kväll låg jag däckad och orkade nätt och jämnt se hockeyn. Men det var en ljuv syn när 3 nya pinnar bärgades nere hos kaffekokarna. Sedan lyckades jag (tyvärr) hamna i den rätt söta filmen Chasing Liberty. Har sett den 2-3 gånger förut när den gick på Canal+. En söt historia, men mest för att Mandy Moore påminner så in i helvete mycket om någon annan. Så jag borde gett fan i det.

Idag har jag sovit till 12 förutom då nån vettvilling ringde på morgonen. Dragit mig upp ur sängen. Druckit en kopp thé, kollar in termometern och insett att det är -19 ute. Vart fan lever vi?!? Åkte sedan och besiktigade bilen. Inga problem, förutom det servicen missat i går. Blinkers i vänster framskärm funkar inte… va fan, finns det ens en blinkers där? Jo tydligen. Och hur fan byter man en sådan? Troligen kräver det universitetspoäng. Kan vara därför den inte byttes i går på servicen kanske… vem vet. Nåja, efter det så åkte jag och handlade mat som jag inte har någon matlust till att äta. Nu en kopp thé till och sedan ska jag nog slänga mig i soffan. Verkar som många ska kröka i dag. Känns skönt att inte vara i den skaran.

Jag är less. Har väl slumrat en 2-3 timmar i natt eftersom jag hade tvättstugan kl 7. Bra så. Jag tog det i godan ro och fixade på. När klockan var nio hade jag satt i ytterligare maskiner och bara någon sån där känsla fick mig att kolla bokningstavlan, och kan man inte ge sig satan på att morgontiden bara är till kl 10. En timme kortare än alla andra!! Förbannat. Där rök torktumlingen.

Jag är trött och bäljar i mig kaffe. Det gör dock direkt inget. Ska sova tidigt i kväll (!!). I natt, så tidigt som möjligt, flyger jag lågt ner till mamma och Janne i Alafors strax norr om Göteborg. Ska faktiskt bli skönt. Tänker klippa de nästan 130 milen i ett svep med några pauser. Dagen här hemma ska jag därför ägna åt att tvätta klart, snabbstäda bilen och fixa med den (olja, kylarvätska, spolarvätska och sånt jox). Tror också jag ska tvätta den. Den står oftast rakt under björkar på jobbparkeringen och ser ut därefter. Ska hinna förbi Anna och fika också.

En natt helt utan sömn. En morgon med ombesiktning på bilen.
En vecka – och nästa vecka – med alldeles för lite tid till alldeles för mycket att göra.
Och alldeles för mycket tjorv i allt som ska göras. Inget kan någonsin vara enkelt.
Och jag hatar det. Allt blir alltid så komplicerat.

Jag får iallafall köra bilen.

Jag tycker om min bil. Och det är inte lilla Våfflans fel att jag är grinig. Nu är den då lagad iallafall och det kostade obskyra 5480 pistoler… MEN eftersom det är körförbud på den får inte verkstaden släcka tvåorna. Så jag måste likt förbannat till besiktningen med den och det fortsätter ha körförbud. Måttligt onöjd jag är. Men som med allt… det är mitt eget fel.

Mitt mål med kvällen var att göra så lite som möjligt. Men jag tror nästan man måste ta en gravöl, åtminstone för att göra tvättsorteringen roligare inför tvättstugan i morgon.

Det är helt livsfarligt att lägga sig ned framför TVn efter att man ätit på kvällarna. Poff! Och man är borta. Blev 1½ timme eller så i kväll. Ska bli spännande att se hur natten går. Har efter jobbet tillbringat ett timme hos Stefan med revisionen av Röda Korsets papper 2008. Ordning och reda. Annars har dagen mest bestått av att jag haft ont i huvudet, att jag svurit åt biljäveln (nu har fläkten frusit också, eller nått) och att jag fått alldeles för lite gjort. Efter Röda Kors-revisionen så tog jag tag i att göra en plåt varma mackor. Fint nu har man mat i kväll och i morgon också.

Jag borde sova. Men jag kan inte.

Och framförallt vill jag inte. Jag har jobbat till 22 i kväll, och inte jobbat hemma utan varit på möte till 22. I detta nu är det runt 6 timmar till allt börjar igen.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag trivs med mitt jobb. Veckorna går sjukt fort och det är väl ett gott tecken. Men tidvis känns det som att det skulle vara så jävla skönt med ett jobb där man inte behöver leverera hela tiden och ständigt vara på tå till max.

Förlåt. Jag är i en större svacka än vanligt just nu. Jag fullkomligt avskyr vintern och mörkret. Jag är spyless på fotbollen innan den ens börjat för denna säsong. Bilen är pajj och måste på rep. Fast det struntar jag i, jag kör ändå. Jag är alldeles för dålig på att höra av mig till mina vänner. Jag har ingen energi att vara social. Tyvärr.

Det här med tomhet. Det är just det. Inga visioner. Inga mål i livet. Inget man bryr sig att sträva mot. Ingen större lust till något. Man har fullt upp ändå. Tom på känslor och ganska likgiltig. Fullkomligt ointressant givetvis.

Det enda jag vet är att om jag någonsin får en dotter. Så ska hon heta Liv.