När perspektiven är för korta. Så måste jag bara.

Jag behöver tycka ibland. Kommentera. Vända på perspektiv. Sortera. Bli förbannad. Eller bara skriva av mig. För ibland kokar jag av trötthet över trångsynthet istället för större perspektiv, navelskåderi istället för kollektivt välmående, jag istället för vi.