Om även näringsliv och utveckling går i karantän är vi på riktigt illa ute.

Om även näringsliv och utveckling går i karantän är vi på riktigt illa ute.

Showen är som bekant inställd. Arbetet likaså. Social distansering, karantäner, varsel, besöksförbud, droppsmitta och inställda arrangemang. Ett inställt samhälle som helt går in i stabsläge. All utveckling och stora delar av näringslivet sätts på paus. Vi ser verksamheter och projekt som nästan släcker lampan och går i dvala. Att väldigt många nu ”jobbar hemifrån” betyder så klart produktionsbortfall i stora mängder. Det tror jag vi klarar, men det är inte riktigt det som är bekymret. Utan vårt sätt att bli när alla andra blir. När människor på gatorna går saktare, saktar vi andra också ner. När affärer inte görs i samma utsträckning som för bara någon vecka sedan, gör heller inte vi det. När människor jobbar saktare, eller inte alls, gör vi andra också det. När möten ställs in, ställer vi också in våra.

Vi kommer inte göra världen en tjänst om även näringsliv och utveckling går i karantän.

Vi kommer så klart att göra världen den viktigaste tjänsten genom att följa myndigheternas direktiv och råd. Coronasmittan som vi nu ser den kommer att avta och sedan leva på jorden som vilken influensa som helst. På sikt kommer också ett vaccin. Ekonomierna kommer att återhämta sig, företag likaså. Till och med våra aktieportföljer och pensionsfonder. En del företag kommer däremot inte klara sig, väljer själva att skala ner eller helt enkelt slänga in handduken. Många små egna företagare i alla typer av branscher har det redan i går tufft. Riktigt tufft.

Det är en utmaning att skriva det här så det inte låter dumt, okänsligt och verklighetsfrånvänt. Att bekämpa virus, en världskatastrof och att hålla våra medmänniskor vid liv är så klart långt mycket viktigare än precis allt det andra jag skriver här. Men vi behöver tänka fler steg framåt än hur mycket skithuspapper vi kan inrymma i förrådet och hur många Heinz vita bönor i tomatsås vi kan behöva när apokalypsen må hända sköljer över oss.

Människan och vårt samhälles uppgång och glans kommer från att vi kan hålla mer än en sak i huvudet samtidigt. Det är det vi behöver göra nu och det kommande halvåret.

Människan och vårt samhälles uppgång och glans kommer från att vi kan hålla mer än en sak i huvudet samtidigt. Det är det vi behöver göra nu och det kommande halvåret.

Stora delar av samhället och många yrkesgrupper är hårt pressade. Vi ska alla hjälpas åt för att underlätta deras jobb eller bara hitta bra sätt att till och med handfast hjälpa till. Till och med utan att en faktura kommer. Det är medmänsklighet och det stora fina i allt det här.

Men showen måste fortsätta. Livet måste fortsätta, affärerna och utvecklingen måste ändå fortsätta. Annars biter vi oss själva i rumpan. Vi förlorar momentum, vi förlorar tro, vi förlorar jobb och vi förlorar oss själva. Redan idag känns det som att vi hamnat i ett vakuum där ingen riktigt vill dra i något. Ett vakuum som kanske håller i sig till sommaren, och sen är det just sommar och det naturliga lagstadgade julivakuumet inträder. Sen kommer hösten och kanske får vi då en ny virustopp. En ny dvala, mer karantän och kanske ställer vi in även höstens alla aktiviteter och arrangemang?

Så kan vi inte ha det. Inte då och inte nu. Förstå mig rätt, vi har det så här. Det är givetvis helt nödvändigt, men vad kan vi göra för att hålla både våra huvuden, företagskonton och allmänna utveckling igång? Hur kan vi nu nyttja människans stora plusmeny, den att kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt?

De flesta uttrycker att de kör på som vanligt så långt det är möjligt. Tillåt mig syna det. Allt, alltså nästan allt, är nu inställt fram till sommaren. Sen blir det ju sommar. I den bästa av världar är vi förhoppningsvis tillbaka i normala tag i slutet på augusti. Hur ska det gå? Alla statliga stödpaket i all ära, de är riktigt bra och offensiva, men vi måste försöka tackla de här svåra tiderna hållbart. Att sluta göra saker är inte hållbart för något eller någon. Vi ska vara försiktiga och ha enorm respekt för smittan och dess spridning. För oss själva, våra medmänniskor, våra gamla föräldrar och de som byggt vår värld. Det gör vi genom att hålla fler saker i huvudet, att fortsätta köra på så att världen är nästan densamma även i morgon, i juni, i höst och 2021. Stödpaketen löser inte det. Fortsatt aktivitet och fortsatta affärer så långt det är möjligt gör det. Där har vi alla ett ansvar för oss själva, för våra kollegor, våra konkurrenter, vår ekonomi och vår värld.

Låt oss försöka jobba med vår förmåga att hålla fler saker i huvudet och köra på. Med respekt för det vi inte vet så mycket om, med respekt för varandra och våra äldre.

Annars gör vi inte världen eller oss själva den tjänst vi behöver. Vi är nog smarta för det.

________