Mer samarbete är ingen schweizisk armékniv.

Mer samarbete är ingen schweizisk armékniv.

Det finns alltid universallösningar på något som inte anses fungera. Rätt ofta hör man det slängas med dessa lösningar. Sannolikt eftersom det ofta antingen är för svårt, för jobbigt eller för utmanande att lyfta kärnan till varför något inte fungerar. I stort och smått. Det finns åtminstone två ständiga huvudnycklar till hur så gott som allt ska kunna bli bättre. Det brukar bara krävas lite attitydförändring och att vi samarbetar mer. Ja, och att vi får inflyttning då – men det lämnar jag denna gång.

Tillåt mig säga att jag inte tror på det.

Alltså, det är så klart alltid bra att människor, företag och organisationer samarbetar. Gärna ännu mer. Alltså, det är så klart alltid värt att människor, företag och organisationer behöver värdera om saker och fundera på sina ageranden och ja attityder. Gärna ännu oftare. Men jag är trött på att det ska slängas med dessa rätt tomma uttryck. Ibland faktiskt också rätt insiktslöst. Vi lurar bara oss själva.

Brist på samarbete kan man alltid skylla på i alla lägen. Bara folk samarbetar mer eller bättre kommer allt att blomma, solen skina ännu mer, snön gnistra, affärerna blomstra, tillväxten peaka och flyttbussarna som passerar in i länet söder om Jävre köra i långa karavaner. Norrbotten kommer att explodera av liv och business. Jag gled in på Norrbotten, det var faktiskt inte riktigt meningen. Men när vi då ändå är där skulle jag vilja säga att om det är något vi generellt är duktiga på – är det just att samarbeta.

Utmaningen är snarare att inget går att cementera. Organisationer och företag drivs av människor. Människor kommer och människor går, men för sällan arvet består. Och vi tyr oss lite för mycket i koncentrationen runt Luleå och kusten, och tänker inte inkludering lika ofta som vi borde. Men det gäller också från andra hållet. Luleå och kusten är viktiga för inlandet och Norrbotten. Inlandet är viktigt för Norrbotten, Luleå och kusten.

På sätt och vis förbryllar det mig hur detta samarbetsmantra ständigt återkommer. Det finns så klart goda anledningar, givetvis är de att det ändå behövs samarbetas både mer och bättre på sina håll. Absolut. Men vi skulle göra oss bättre tjänster med att först fundera på och lyfta vad man anser det vara som inte fungerar istället för att dra samarbetskortet så tidigt det går. Syns inte skogen för alla träd? Finns det faktiska problem? Är det någon som tar i dom? Är alla problem egentligen problem, eller har vi föreställt oss att de är det? Som bristen på samarbete kanske? Eller kanske bilden av att hela övriga Sverige ser ner på oss här uppe och att vi ständigt måste försöka bevisa vad vi kan och gör? Gör det något att vi tror att alla söder om Gävle ser på oss som skoteråkande bidragstagande tystlåtna lodisar? Att de inte fattar hur mycket vi skyfflar in i den svenska statskassan? Det är ju nämligen inget nytt synsätt, så har vi alltid tyckt och ojat oss över. Det har ju gått rätt hyfsat för Norrbotten ändå. Ständigt har vi också sagt att mer samarbete är en av våra största utmaningar.

För kärnan är sannolikt antingen för svår, för jobbig eller för utmanande.

Så, att samarbeta mer och att fundera på våra attityder är alltid bra. Men vår ständiga förnimmelse av att just det är den schweiziska armékniv som behövs eller gordiska knut som löser allt ställer oss bara offside. Vi är få. Vi är smarta. Vi är mer internationella än större delen av övriga landet. Vi kan samarbeta. Vi har resurser. Vi behöver inte ändra på världens av oss upplevda attityder om oss. Vi är det vi är. Det har vi bevisat genom årtionden. Vi kan alltid bli ännu bättre, om vi tittar varandra i ögonen och mejslar ut vad vi verkligen behöver fixa till. Det är säkert många saker.

Inte bara samarbete.

Facebooktwitterredditlinkedinmail