Den där digitaliseringen som ger så många en tom blick. Den är tvärtom er livlina.

Kommuner och regioner har betydande utmaningar. Betydande utmaningar i allt från kostnadsstruktur till kompetens. Det handlar om hur kommuners och regioners uppdrag ska genomföras nu och i den nära framtiden. Om hur medborgarnas behov ska kunna mötas på bästa och samtidigt mest kostnadseffektiva sätt. Om hur man ska prioritera. Om hur man ska dimensionera och planera. Om hur man ska klara medborgarnas behov och krav i samtidens sätt för oss att sköta våra liv på. För att inte tala om hur man ska klara ekonomin om man inte gör något.

Den digitala transformationen är en otroligt viktigt, om inte avgörande, faktor för att klara välfärden. Inte i framtiden, utan redan nu. När ordet digitalisering dyker upp får säkert en del både rysningar och en tom blick. Många gånger förknippas nog digitaliseringen med jobbig omställning, nya arbetssätt, potentiella effektiviseringar – eller ska vi säga rationaliseringar – och inte minst en tomhet i vad det kommer att betyda för just oss, och hur och vad tusan vi behöver göra.

Det är så klart inte lätt, men man måste våga och ha tydliga mål grundande i vad kunden – medborgarna – kommer att kräva. Eller kräver redan nu.

Fundera en stund, fundera på hur era barn är uppväxta och vana att kommunicera och sköta sina liv. Jag tänker ofta på den där filmsekvensen när ett barn tittar på en TV-skärm genom ett skyltfönster och efter ett tag försöker byta bild eller kanal genom att svepa sin hand över skyltfönstret. För många av oss lite äldre var vår verklighet under uppväxten telefon, brev och fax. Vi har fått lära oss det digitala, hur vi anammat det varierar helt naturligt. Men det är inte vår fostran och vår första verklighet.

Ännu är vår närmaste samhällsservice hos kommuner och regioner/landsting milt sagt inte densamma som när vi gör andra ärenden hos företag. Några kommuner har kommit långt, andra är ännu på stadiet att ”digitalisering” är att politikerna i fullmäktige kan läsa sina handlingar på en iPad. Det är heller inte det minsta konstigt att exempelvis nätdoktortjänster växer upp på Internet. Den offentliga hälso- och sjukvården har inte gjort något själv. De har inte mött kundens – medborgarens – behov. Man kan givetvis ha synpunkter på diverse ersättningssystem för detta, men uppkomsten är naturlig. Det är bara en solklar behovslucka. Hur många till sådana luckor finns det? Ett gott undantag i det offentliga Sverige är bland andra Skatteverket som nått otroligt långt och där du kan lösa så gott som allt väsentligt och återkommande via e-tjänster idag.

De som idag blir vuxna accepterar inte att sköta sina ärenden till myndigheter och kommuner på det sätt som deras mor- och farföräldrar gjorde. Jag själv är ändå en bit över 40 och undviker konsekvent allt jag inte kan lösa genom olika e-tjänster. I alla fall tills jag inte har något annat val, det är tyvärr ofta där det slutar. Jag blir rent irriterad när jag inte kan lämna in eller boka något via en e-tjänst, eller bara skriva under med Bank-id. Oftast struntar jag då i det jag tänkte göra.

Samtidigt fortsätter mycket av de gemensamma digitala utmaningarna i Sverige hanteras i stuprör istället för i hängrännor.

Samtidigt fortsätter mycket av de gemensamma digitala utmaningarna i Sverige hanteras i stuprör istället för i hängrännor. Det är en del på gång, men det går för sakta. Den viktigaste aspekten utöver att möta medborgarnas behov är den direkta kopplingen till hur man ska klara välfärdstjänsterna. Digitaliseringen kopplas och lyfts för sällan som en viktig faktor för att överhuvudtaget kunna utföra och utveckla både den offentliga servicen och de välfärdstjänster vi med våra skattekronor förväntar oss. Den får oftast avtrycket att handla om konvertering från papper till ettor och nollor och utvecklandet av just specifika e-tjänster med dess direkta konsekvenser – istället för att handla om det förhållningssätt som vi numera måste bygga våra verksamheter utifrån. Numera alltså, inte i framtiden. Redan för längesen.

I min egen hemkommun Luleå har man bett kunniga och erfarna människor titta på kommunens ekonomi och struktur med ögon utifrån. Hur kommunens ekonomiska situation ser ut och kommer att se ut om det är business as usual de kommande åren, hur struktur och planering ser ut och koppla det till hur den digitala transformationen kan hjälpa till att just kunna hantera de utmaningar man står inför. Rapporten presenterades nu den 3 december 2018 och är både en intressant och kunskapshöjande läsning. Den går att läsa i länken nedan. Gör det.

Dagens drift och utveckling av offentligheten kräver nya tag. Inte samma tag som tidigare. Nya sätt, djärva sätt, visionära sätt, välplanerade sätt och tydliga sätt. Börjar man inte planera och samtidigt göra kan det gå som på bilden ovan. Där vill ingen hamna. Ändå sitter många alldeles för stilla.

___

Läs rapporten:
http://vartlulea.se/arkiv/aktuellt/ledarskapmalochsamverkangereffekt.5.264cc79b16756691303738e.html

Här skriver också Luleå kommuns kommunalråd Niklas Nordström i Dagens Samhälle om vikten av den digitala transformationen:
https://www.dagenssamhalle.se/debatt/digital-transformation-en-odesfraga-kommunerna-25099

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.