Det här är konsekvenserna av en kraftig nedskärning på regional utveckling och kultur.

Det var lika väntat som sillen på midsommarafton, på julafton och till påsk. Det politiska utspelet om att det är dags att norrbottningarnas skattepengar ska sluta gå till regional utveckling och kultur, och i stället användas till hälso- och sjukvården. Eller att det åtminstone ska sparas in ordentligt på det området. Ideologiska vägval är alla fri att göra, det är helt okej. Men det är väl enkelt att slänga sig med och väl enkelt att skapa poänger på. Ibland är det självklart en relevant diskussion om vad Regionen ska blanda sig i och historiskt har blandat sig i. För att skapa lite sammanhang och konkretisera vad en ordentlig nedskärning av regional utveckling och kultur hos Region Norrbotten skulle få för konsekvenser, så är jag nu här till er tjänst. Det här är en uppsats snarare än något annat. Jag tror ändå att det finns en del perspektiv och kunskap att hämta genom att läsa allt. Sen är man fri att skapa sig sin uppfattning. Det är politik och demokrati. Jag har stor respekt för politiken, prioriteringarna och valrörelsen. Men i löften och utspel tappar vi en del perspektiv och sammanhang. Jag ska ge er sammanhanget på detta.

100 miljoner bort

Vill man skära bort i runda slängar 100 miljoner från regional utveckling och kultur så utmanar och sätter man en hel del saker på spel. Det är rätt lätt att slänga ut en nedskäringsidé, men svårare att förklara vilken framtid man ser för det som därmed är i farozonen. Alltså, om verksamheter och saker inte behövs eller ska läggas ned, om de ska arbeta med väsentligt mindre resurser eller att kanske någon annan än Regionen istället ska ta ansvar. Det sistnämnda är en trolig förklaring som kommer att dyka upp, oftast med svaret att ”marknaden” eller ”näringslivet själv” bör ta ansvar. Det är också helt okej, bara man ser konsekvenserna, har kunskap om uppkomst och syfte och inte minst hur man vill lösa behovet på annat sätt – eller kanske lägga ner.

Jag ska guida er igenom en del saker som med en kraftig nedskärning inom området ”regional utveckling, projektverksamhet, kultur och viss kollektivtrafik” sannolikt kommer att få stryka på foten, rimligen läggas ned, få kraftigt reducerade resurser eller lämpas över på andra huvudmän och finansiärer. Det sistnämnda oftast kommunerna, ty många andra alternativ finns inte att uppbringa.

Varför bildades landstingen en gång i tiden?

Låt mig återigen börja med att göra en tillbakablick på det som de flesta av oss glömt bort från samhällskunskapen i skolan. Det var inte hälso- och sjukvård som landstingen bildades 1862-63 för att pyssla med. Det är inte förrän i början på 80-talet som det ser ut ungefär som det gör idag. Landstingens viktigaste uppgifter var från början att arbeta med länens utveckling, sociala frågor och kommunikationer. Uppgifter man än i dag som folkvald regional nivå arbetar med. De nuvarande Regionerna, som landstinget på de flesta platser i landet bytt namn till, är ingen hälso- och sjukvårdskonstruktion. Regionerna är en demokratisk folkvald nivå mellan kommun och stat. Numera har även Region Norrbotten det formella regionala utvecklingsansvaret för vår region. Det finns en del obligatoriska uppgifter och en del som man själv tagit på sig. Här i en text från oktober 2016 resonerar jag om det.

Med det regionala utvecklingsansvaret tillför staten medel till Regionen. De kallas oftast ”1:1-medel” och delas senare upp för att dels gå till regionala företagsstöd och dels till regional projektverksamhet. I företagsstöden finns bland annat regionala investeringsstödet som företag kan söka för att investera i exempelvis nya viktiga maskiner eller för att satsa och bygga ut sin verksamhet i form av till exempel nya fastigheter. Med dessa 1:1-medel följer ingen större frihet i vad de kan användas till. Dessa medel är inga nya medel som Norrbotten fått, bara en överflyttning till Region Norrbotten från Länsstyrelsen. Alltså är en nedskärning på 100 miljoner, just precis en nedskärning på 100 miljoner som inga andra medel kompenserar till Norrbotten som helhet. Innan Regionen fick det regionala utvecklingsansvaret har man under många års tid jobbat med regional utveckling, kultur och kollektivtrafik och varit med och byggt upp många viktiga verksamheter för norrbottningarnas bästa. För att skapa jobb åt oss, för att fler investeringar och etableringar ska komma hit, för att företag ska växa, för att kulturen, teatern, filmen och musik ska kunna ha sin plats här. För att vi ska kunna förflytta oss på andra sätt än med bil och våra apostlahästar. Allt är i betraktarens ögon i vad som är viktigt.

För att exemplifiera med kollektivtrafiken kan man säga att när du åker länstrafikbuss och Norrtåg är nästan varenda linje i Norrbotten subventionerad med både skattemedel från din kommun och från regionen. Så har det alltid varit. Jag har inga konkreta siffror och kanske har lite fel nu, men i princip är det bara busslinjen Boden-Luleå och Piteå-Luleå som bär sina kostnader. Resten betalar du delvis med din skatt. Utan det skulle inga, eller ytterst få, bussar gå. Det kan vara bra att ha i perspektiv när man alltid tycker att bussen ska komma på alla tider, på alla platser. Större delen av kollektivtrafiken kan dock inte skäras bort då den är lagstadgad, men däremot så klart ambitionsnivån.

Projektmedel

Region Norrbotten har projektmedel som de kan bevilja till olika slags utvecklingsprojekt. Jag antar att de flesta tycker att det är jättebra med att regionen har tillgång till strukturfonder och andra EU-medel som kan hjälpa till att utveckla oss. För att komma åt EU-bidrag eller vad ni än må kalla det så behövs alltid någon form av offentlig medfinansiering, oftast med minst 50%. Det glöms ibland bort. Dessa medel kommer från Region Norrbottens projektmedel, från kommunerna, från Länsstyrelsen i Norrbotten (numera i begränsad omfattning) och från andra myndigheter, exempelvis universitet.

Dessa medel har alltid gjort nytta, men också så klart ifrågasatts. Bland annat när jag själv och mina kollegor på dåvarande regionala enheten på landstinget under slutet på 2012 fick vara på en av lokaltidningarnas framsida i nästan två veckors tid i granskande av projektmedel och det mesta vi gjorde. På längden och tvären, och jämfört med hur mycket sjukvårdsmateriel och sjuksköterskor som istället kunde finansieras med dessa pengar. Två veckor som sitter väldigt djupt. Två veckor som gjorde att jag bestämde mig för att det inte var värt att jobba i det offentligas tjänst mer.

Genom åren finns det både skitdåliga och skitbra projekt som beviljats. Inget snack om det. Men det flesta skapar utveckling och fler förutsättningar.

För industri-, trä- och verkstadsutvecklingen och fler företags möjlighet till export har bland andra IUC Norr under många år arbetat hårt. Bland de kulturella och kreativa näringarna finns många exempel som vuxit fram under åren. Viktiga projekt inom bland annat jämställdhet i näringslivet och inom energiomställningen i samhället finns nu.

Besöksnäringen växer så det knakar, det har ni läst? Och det är så klart helt sant. Region Norrbotten har med både projektmedel och verksamhetsbidrag en mycket central och viktig roll i att möjliggöra ett framgångsrikt destinationsarbete inom besöksnäringen. Ett arbete som under många års tid utvecklat och etablerat ”Swedish Lapland” på världsmarknaden och som bidrar till allt ni läser om i tidningen om att besöksnäringen växer så det knakar. Den växer av främst tre anledningar; globala resetrender, skickliga företag och människor i branschen och på destinationerna men inte minst därför att regionen och alla länets kommuner tillsammans med EU och företagen själva stoppar in väldigt mycket resurser för att vi ska synas för den globala resenären och för att utveckla produkterna och reseanledningarna till vår del av världen. Att sluta satsa eller kraftigt skära ned på den satsningen skulle med stor sannolikhet bli en katastrof för besöksnäringen.

Verksamheter och bolag

Under åren har många nödvändiga och intressant utvecklingsområden tagit steg till att permanentas och finnas kvar över tid. Viktiga och framgångsrika verksamheter som ligger i bolag är bland andra Filmpool Nord, BD Pop, Energikontor Norr, Invest in Norrbotten, Arctic Business Incubator (ABI) och Almi Företagspartner Nord. Dessa kommer sannolikt att behöva dra ner rullgardinen och släcka lampan med en nedskärning.

Nu får jag säkert på skallen, men jag tar mig friheten att tänka lite och ge några exempel – det finns så klart massor av andra:

  • Utan BD Pop hade sannolikt inte Movits! från Luleå, Magnus Ekelund/Kitok från Jokkmokk eller The Magnettes från Pajala haft de fantastiska framgångar de haft inom musiken. BD Pop drevs som projekt i många år, och blev sedan en stadigvarande verksamhet i ett bolag mellan regionen och några kommuner. Det hade inte hänt utan projektmedel eller en fortsatt satsning.
  • Utan satsningen på The Node Pole, där dåvarande landstinget, några kommuner, Luleå Näringsliv AB och Länsstyrelsen i Norrbotten gjorde en ordentlig satsning på att placera vår plats i vetskapen för världens företag som behöver nya datacenter – hade troligen inte så många fler datacenter än Facebook landat i Norrbotten. Satsningen på The Node Pole startade som ett EU-projekt med Luleå och Piteå, som resulterade i Facebooks etablering, som sedan blev marknadsbolaget North Sweden Datacenter Locations AB med varumärket The Node Pole. Idag en verksamhet regionen och kommunerna sålt till Vattenfall och Skellefteå Kraft. Det hade inte hänt utan projektmedel i olika omgångar eller en fortsatt satsning.
  • Nästan alla regioner och större städer i världen har en ”government funded investment agency” för att marknadsföra regionen eller staden för fler etableringar och investeringar. Invest in Norrbotten startade som ett EU-projekt och etablerades som ett bolag gemensamt ägt med kommuner. Det hade inte hänt utan projektmedel eller en fortsatt satsning.

Som sagt, det finns många exempel. Inget händer av sig själv.

Kulturen

Inom kulturen är Regionen huvudman och står för en stor del av finansieringen av Norrbottensmusiken, Norrbottens museum, Regionbiliotek Norrbotten och de kulturfrämjande verksamheterna som danskonsulent, hemslöjdskonsulent, konstkonsulent, Riksteatern Norrbotten, Resurscentrum för konst och Resurscentrum för litteratur. Dessutom samfinansierar man tillsammans med kommuner Norrbottensteatern, Havremagasinet, Konstmuseet i Norr och Dans i Nord. Alla dessa verksamheter är rimligen akut hotade med en nedskärning. Ska vi ha ett kulturutbud i Norrbotten?

Bara sjukvård?

Sånt här ställs många gånger emot hälso- och sjukvård. Inget är en sämre ekvation. Hälso- och sjukvården finansieras av våra skattemedel. Våra skattemedel står vi medborgare för. För att vi alls ska kunna betala någon skatt – för att bland annat kunna finansiera vår hälso- och sjukvård – behöver vi jobb och ett ställe där vi trivs. Satsningar som görs med offentliga medel ska alltid bidra till det; till fler jobb, till utveckling där du bor så du och fler kan trivas och ha ett bra liv. Oavsett om det är dina kommunala skattekronor eller landstingsskattekronor. Det finns absolut skitdåliga satsningar som både aldrig skulle blivit av eller är lika bra att lägga ner. Men att kategoriskt resonera om att alla våra skattepengar till landstinget ska gå till hälso- och sjukvård är både trångsynt, utan sammanhang, historielöst och enkla poäng. Så enkel är inte världen, inte din kommun och inte vår region.

Nu kommer förespråkare för denna nedskärning peka på att man inte vill skära ner allt, utan att vi i stort kan klara oss med de medel som staten tillför oss i de så kallade ”1:1-medlen”. Det är helt okej att ha den ingången så länge man kan beskriva hur man tänker sig hantera alla etablerade verksamheter och satsningar. Och hur man vill att den offentliga medfinansieringen ska lösas till de strukturfonder jag antar att man vill ha kvar? Det konkreta perspektivet och den analysen vill jag se. Utan regionens ”egna” regionala utvecklingsmedel, som man här pratar om att skära från, kommer väldigt mycket hamna i omedelbart ifrågasättande. 100 miljoner är runt 1/3 av alla medel. Det kommer få stora konsekvenser. Det är i mina ögon helt okej att göra sina egna prioriteringar. Men man måste ta ett ansvar för att förklara hur saker ska lösas, eller läggas ner, när resurser till satsningar och verksamheter stryps. Annars tycker jag faktiskt inte det är att ta ansvar.

Är jag sakägare?

Nu säger säkert någon att jag både är sakägare och färgad i denna diskussion. Ja, visst är jag det. Jag har själv arbetat åtta år hos Norrbottens läns landsting med regionala utvecklingsfrågor, speciellt just de regionala utvecklingsmedlen och de gemensamt ägda bolagen mellan kommunerna och dåvarande Norrbottens läns landsting. Jag är nu konsult i Johan Sjökvist AB, bland annat med uppdrag som extern verksamhetsledare för destinationsbolaget Heart of Lapland inom besöksnäringen – som till stora delar, precis som nästan alla utvecklingsverksamheter som finns i Norrbotten, är mycket beroende av projektmedel – bland annat från Region Norrbotten, men främst från EUs strukturfonder. Invest in Norrbotten har också varit en av mina uppdragsgivare. Jag har arbetat inom The Node Pole som jag nämnt här i texten, jag jobbade hårt tillsammans med många andra för att BD Pop skulle få en framtid och för att Filmpool Nord skulle kunna utveckla produktionen och även resursverksamhet till barn och unga i kommunerna. Bara för filmen så omsätter ibland produktionsbolagen halva sin budget i regionen i form av att anställa filmarbetare, bo på hotell, äta mat, hyra bilar och hantverkare. Några satsade miljoner från Filmpool Nord ger alltså oftast många fler tillbaka till norrbottniska medborgare och näringsliv. Och sen till skattekassan.

Det här kommer kanske att märkas som ett politiskt inlägg i debatten. Ja, det här är väl politik. Jag har inga som helst problem med att partier och politiker driver just politik, ideologier och prioriteringar. Det är som hela poängen med politiken och något jag faktiskt tycker saknas i detta klicksamhälle där vi letar poänger och gillande. Inte minst i valrörelser där ideologierna nästan inte alls syns mer.

Det jag med det här vill trycka på är att vara beredd på konsekvenser av politiska utspel, initiativ och beslut. Och framförallt löpa linan ut och förklara vad som inte behövs när man tänker skära kostnader. Som i det här fallet.

Skär gärna 100 miljoner på norrbottniska kultur- och tillväxtsatsningar, men visst är ni på det klara med vad det betyder?

___

Läs också:
Del 2 i denna följetong: Det här riskeras att läggas ned eller få mindre eller inga anslag från Region Norrbotten (22 augusti 2018)
Del 3 i denna följetong: Sista delen: Det finns inte 90 miljoner att spara (5 september 2018)

 

___

Johan Sjökvist AB
Strategisk rådgivning & kommunikation, Public Affairs & PR, projektutveckling & projektledning
johansjokvist.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.