Stacken: Värt varenda krona huset någonsin kostat Gällivare kommun.

När ungdomar i Sverige inte hade någon lokal ordnade Gällivare kommun det. Visst kommer ni ihåg någon sketch för många år sedan som exemplifierade ungdomars situation, det skreks ”Vi haar iingen lokaaal!!”. Fritidsgårdarnas existens var räknade runt om i Sverige, även i Gällivare. Min hemstad. Min uppväxt. Min fina uppväxt. Min trygghet. Och man byggde ett ”Ungdomens Hus”, som ett av de första i landet. Eller åtminstone ett av de mest omtalade och kända. Stacken.

Gamla Centralskolan mitt i Gällivare Centrum står där än. Skolan togs ur bruk för många herrans år sedan. Den har sedan inrymt det mesta från Hembygdsmuseum, café, turistbyrå, fritidsgård, Ungdomsmottagning och kontor. Skolan hade en gammal gymnastikhall alldeles bredvid. Det huset byggdes om till ett Ungdomens Hus tidigt på 90-talet. Det var nästan unikt. En namntävling utlystes. Den fick namnet ”Stacken”. Det skulle myllra. Det myllrade under många år. Det gick upp, upp, och ner. Ungdomar kommer och ungdomar går. Och ungdomarna fick leda och styra. Rollen som plats och trygghet för många unga genom åren glöms ofta bort. Jag har inte glömt.

Stacken är nu riven. Den ger plats till ny historia när bland annat nya gymnasieskolan byggs där, ett resultat av samhällsomvandlingen som gruvan i Malmberget för med sig. Historian finns kvar, och ny skrivs. Det är tidens gång det också. Min vän Stefan Rautavuoma skrev så fint och bra på Facebook tidigare om det: läs gärna här.

Nej, jag har inte glömt. Lyssna nu. Den roll Stacken har spelat i många ungdomars uppväxt. Som gemenskap. Som närhet till vuxna. Som trygghet. Det är värt varenda krona det huset någonsin kostat Gällivare kommun.

Den roll Stacken har spelat i många ungdomars uppväxt. Som gemenskap. Som närhet till vuxna. Som trygghet. Det är värt varenda krona det huset någonsin kostat Gällivare kommun.

Den viktigaste dimensionen under Stackens långa liv är just liv som skapats, liv som utvecklats och liv som bevarats. Jag är helt övertygad om att Stacken som hus, som företeelse, som gemenskap och som trygghet räddat liv. Ganska många genom åren.

Jag tror att många förstod det rätt tidigt. Det var och är många gånger anledningen till att diskussioner som ett ”Ungdomens Hus” dyker upp, även i takt med att fritidsgårdsverksamheter började avvecklas mer och mer på sena 80-talet och under 90-talet. Stacken var en föregångare i Sverige. I en kommun där drivna politiker och tjänstepersoner vågade. Det finns många att nämna. Bland politikerna var i början kommunalråden Ulf Sundberg och Ulf Rehnberg i olika perioder viktiga och drivande, fler också så klart. Bland tjänstepersonerna bland många exempelvis Rita Poromaa, Lars-Erik Johansson, Staffan Isling, Björn Persson och Karin Lyngmark. För att inte tala om alla föreståndare huset haft genom åren, bland andra Stina Forsberg och Eva Spets. Och inte minst Dick Lannerblad och Tor-Leif Karlsson på UNF/IOGT-NTO som alltid rörde sig i och runt husets människor. Det är så klart vanskligt att nämna namn, men istället för att fokusera på exakt vilka som varit viktiga ska vi se det symboliskt att människor med driv just varit det. Politiker, chefer, föreståndare och eldsjälar.

Istället för att fokusera på exakt vilka som varit viktiga ska vi se det symboliskt att människor med driv just varit det. Politiker, chefer, föreståndare och eldsjälar.

En anledning till att Gällivare kommun vågade var att man var en av de första i landet som tillsammans med ungdomarna arbetade fram ett ”Ungdomspolitiskt Handlingsprogram” tidigt i början på 90-talet. Man hade ett fundament att stå på. Man ville och skulle satsa på ungdomarna. Något år senare bildades Ungdomsrådet. 1996 fick Gällivare kommun utmärkelsen som Årets Ungdomskommun av dåvarande Ungdomsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet (nuvarande Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Sveriges Kommuner och Regioner). Första gången priset delades ut. Om ungdomsarbetet i Gällivare skrevs en bok av mig, Daniel Persson Asp och Lena Edenbrink: ”Vi hade väl egentligen inget val”.

Stacken var under lång tid en utgångspunkt för aktiviteter. Studion i källaren har varit oerhört viktig för musiklivets utveckling i kommunen. På scen har bland annat Refused uppträtt, och många andra. Kronprinsessan Victoria har varit där, och säkert ett hundratal kommuner från hela Sverige. För att lära. Debatter har anordnats, bland annat inför valet 1994 (bör det ha varit) där kommunens partier frågades ut av Ungdomsrådet och alla unga som ville. Det var spännande eftersom ett parti veckan innan haft en annons i Annonsbladet där de bland annat gick till val på ”Bygg ett Ungdomens Hus”, det blev rubriker i tidningarna som skrevs ”Parti vill bygga hus som redan finns”. Dessutom fick de inga frågor i förväg som de var vana vid.

Stacken har också haft sina problem och utmaningar, det är inget snack om det. Det är inte annat att vänta i en verksamhet där ungdomar kommer och ungdomar går, och växer ur den. Där kommunen många gånger behövt balansera behovet av närvarande och ansvarstagande vuxna, med viljan att ungdomarna ska få styra och driva själv så mycket det går. Stackens utmaningar under åren är historia. Stackens förmåga, med sina människor och sin trygghet och gemenskap, att rädda och utveckla ungdomars liv är det viktiga minnet och den riktiga historian.

Jag hoppas Gällivare kommun har bevarat skylten som satt på taket. Något annat vore att slänga över 25 års viktig historia.

Tack Gällivare.


Rekommenderar er också att läsa Maria Stoltz väldigt fina dokument! Mycket historia och bilder från huset.
http://www.mariastoltz.nu/2017/08/fritidsgarden-stacken-1914-1995.html

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.