Detta jamande och rasande över Luleå Hockeys lagbygge, om värvningar, om Skuggans förmåga och om Osten hit och Osten dit. Kan vi inte bara vara överens om att klubben så klart gör allt i sin makt för att sätta ett så bra lag som möjligt på skridskorna till nästa säsong?
För så enkelt är det.
Jag är bra på att tycka och gnälla. Men jag har dåligt samvete över det. Något som stör mig själv något oerhört annars är människor som tycker, tror och gnäller över saker de bevisligen inte har en blekaste aning om. Folk som har en massa åsikter om saker vi gör på jobbet eller jag gör privat och faktiskt inte har en aning om någonting. Och som inte intresserar sig för att få veta och förstå. Tyckare, utan ork att sätta sig in i komplexa frågor, söka fakta och vad det egentligen handlar om. Tyckare med mer intresse för sig själv än något större.
Jag skiter kanske i det blå skåpet nu och promenerar själv rakt in i rävsaxen. Jag tycker en massa här i bloggen, på Facebook och på Twitter. Jag försöker i alla fall bara tycka till om saker jag är någorlunda insatt i eller i alla fall orkat läsa på och skaffa mig en hyfsat grundad uppfattning om – så att det inte bara är känslor. Det räcker inte hela vägen, men jag lovar att jag försöker.
Men inte i hockeysammanhang. Jag måste sluta med det. Jag måste ta mig i kragen och bara landa i att klubbledningen, styrelsen, tränarna, Robert med #lhflive och till och med Osten gör allt de kan för vårt bästa. De sitter ju som inte och tänker att det som är dags att göra ett skitår i Luleå Hockeys herrlags tröjor. De sliter varje dag. De vände ju för tusan historiens kräftgång i SHL.
De sitter ju som inte och tänker att det som är dags att göra ett skitår i Luleå Hockeys herrlags tröjor.
Vi vet faktiskt ingenting. Vi vet inte vad som sägs i omklädningsrum, styrelserum eller vid klubbens ledningsmöten – eller för den delen i Ostens telefon. Vi kan tro och tycka, men vad ger det? Att lita på och stötta ger mer. Precis som det är i allt annat vi gör i samhället, som vi själva vill bli behandlade och belysta. Jag mår illa över alla ruskiga drev efter politiker och beslutsfattare, oavsett om det är en av Sveriges högsta politiker – som råkar vara kvinna – som råkar säga en mindre bra sak och medias och sociala kanalers drev är så osmakligt att det bara inte kan vara Sverige vi lever i. Eller om det är en sportchef som signade ”fel” spelare. Visst, det kan vara dags att byta ut sportchefer och politiker då och då – men tvivla för fan inte på deras hjärta och vad de brinner för. Det känns ofta som att deras hjärtan inte betyder något. Vad håller vi på med?
Visst, det kan vara dags att byta ut sportchefer och politiker då och då – men tvivla för fan inte på deras hjärta och vad de brinner för.
Jag har länge tänkt försöka sammanfatta årets säsong i ett inlägg. Jag kände att jag kanske behöver göra det efter några sågningar tidigare [läs här]. Men jag ska inte. Jag nöjer mig med mina kortare ord på Facebook efter att Frölunda välförtjänt, till slut skickat oss ur även SHL-slutspelet:
Och om Jonathan Granström. Denna människa. Han som långa stunder var Luleå Hockey när det som mest behövdes denna säsong.
Okej. Jag kan inte hålla mig. Jag har egentligen bara en för mig viktig synpunkt jag håller fast vid. Hjärtan för Luleå Hockey som verkar bli mindre och mindre viktigt. Ledin, Chris, Savva… Och, nu att Janne Sandström varken står under kontrakt eller är med på Luleå Hockeys säsongsupptakt. Det är skamligt.