Förlåt att jag svär. Men idag har en av länstidningarna en tävling ute. Man ska gissa vem den vältränade ”hockeyhunken” är. Att ha en tävling med en vältränad idrottskvinna på bild och kalla henne för säg ”basketpuma” skulle aldrig slinka igenom. Där finns en spärr. Då tänker vi tack och lov. Men av någon anledning funkar inte hjärnan när det är män på bild. Det är på något sätt okej. Ingen rasar.
I somras skulle en av länstidningarna göra en lista över ”Norrbottens bästa fotbollsspelare genom tiderna”. Listan innehöll bara män. Ett inlägg på Facebook jag skrev efter att ha sett en bekant kommentera saken blev omdiskuterad. Förklaringarna och teorierna svävade någonstans kring att det ju bara var män som spelat eller spelar fotboll som skulle listas. Underförstått på något sätt. Men så sade inte rubriken. Jag räknade upp ett antal kvinnor som i alla fall borde varit med i diskussionen, där åtminstone en aldrig kunde ha undgått ”juryn” om de ens haft båda könen i åtanke. Nu handlar det här inte riktigt om det. Det handlar egentligen bara om att tänka. Om de tio bästa fotbollsspelarna i Norrbotten genom tiden bara är män, eller kvinnor, och man faktiskt visar att kvinnorna, eller männen, funnits i åtanke – fine with me. Men här gjorde man inte ens reflektionen. Man slutade tänka. Eller skrev fel rubrik. Välj själva. Det spelar som ingen roll. Det kan noteras att tidningen i fråga senare den dagen ändrade rubriken till artikeln.
Det verkar vara ruskigt svårt att sopa framför egen dörr. Jag vet inte riktigt varför. Det handlar väl om sätt att tänka, gamla mönster och våra djupt rotade och gamla värderingar. Men är det så svårt att tänka? Är det så svårt att vara konsekvent? Är det så förbannat svårt att göra rätt?
Jag är ingen mästare på långa vägar och jag försöker tänka på hur jag uttrycker mig. Ibland misslyckas jag. Men jag stör mig något vansinnigt på att moralens riddare på något sätt, den granskande journalistiken, inte orkar med att sortera i så enkla saker. Det skrivs spaltmeter och debatteras om hur människor, oftast kvinnor, objektifieras i media och på andra sätt. Med all rätt. Men media verkar bara tänka ibland. I dagens fall skulle de aldrig få en tanke på att sätta ut en motsvarande bild på en vältränad idrottskvinna med utsuddat ansikte – och skriva något i stil med ”Vem är basketpuman – vinn en signerad tröja”. Det skulle aldrig hända. Men en man är helt okej.
Eller som när Expressen nedgraderade den svenska VM-spelaren i fotboll Amanda Ilestedt till ”NHL-stjärnans kusin”.
Hur jävla svårt kan det vara?
Skärp er och ta och logga in i 2015.
? Ta höjdhopp. Vem är bättre historiskt sett? Patrik Sjögren eller Kajsa Bergqvist? P hoppade 2,42 och K hoppade drygt 2 meter. Vem är bäst? Patrik saxade säkert samma höjd som Kajsa. Kajsa har gett mig oräkneliga idrottsliga upplevelser men hon är ändå en skugga av Patrik. Om man jämför fotboll mellan damer o herrar så är skillnaden enorm. Damfotboll håller kanske nivå som 15 åriga pojkar… Så, tyvärr ingen kvinna kan vara bästa fotbollsspelare. Har full respekt för allsvenskan för damer, höjdhopp, curling etc. Men snälla, löjligheter som detta är bara för författarens egna pk-poäng. Sen håller jag med om dina åsikter nedanför, men kom inte dragandes om bästa.. För det vet vi båda att det är BS
Tack Lasse för dina synpunkter och för din kategorisering av varför jag skrev detta. Tack särskilt för att du gör mig än mer övertygad över att det var ett viktigt inlägg jag skrev och att det är många som har en lång väg att vandra.