If it makes you happy

I går kom den så omtalade och debatterade kulturutredningen. Har inte hunnit ögna så mycket i den men det centrala budskapet i går i media var i stort: Kulturen regionaliseras och nu kommer folkvalda politiker på regional och lokal nivå på ett helt annat sätt styra över de (nu) statliga anslagen till kultur. De initierade och respekterade personer som intervjuades i TV uttryckte främst en stor uppskattning till just detta faktum – att äntligen slipper man centrala tjänstemän som sitter 130 mil från där kulturen utövas och med dess enkla logik inte riktigt pallar att styra medlen rätt. Med ett regionalt och lokalt ansvar så hamnar pengarna där man regionalt och lokalt vill ha dom.

Och alla jublar nästan över det faktumet. TV och media rapporterar med en positiv klang. När det gäller kultur. Det är rätt beklämmande att media inte tycks ha förmågan att konstruktivt leverera rätt fakta i en mycket närbesläktad fråga – regionbildningen.

För det är enkelt. Regionbildningen handlar om just detta. Att föra ned beslutandemakten över utvecklingsmedel i de flesta former till folkvalda regionala politiker iställer för som nu att staliga tjänstemän placerade både i andra delar av landet och i Luleå handhar alla möjliga medel för tillväxt och utveckling. Politiker kan ställas till svars för sina beslut, och ska ställas till svars. Statliga tjänstemän är det som rent naturligt svårare att göra det med. Allt detta betyder inte att statliga tjänstemän är puckon som inte greppar vart pengarna bör gå, utan givetvis det är en rent principiell fråga. Norrbottningarna och i en förlängning norrlänningarna ska basa över vad vi ska satsa på, vart utvecklingsmedel ska hamna och vart kulturstöd ska hamna.

Vi har ägnat oss åt så länge någon kan minnas att gnälla och gnälla över fader stat som tar pengarna från oss och som inte satsar på det vi vill satsa på. Med en regionbildning är det bland annat precis det som är åtgärden. Vi får makt över vår egen utveckling och slipper gnälla.

Det är som sagt beklämmande att media väljer att ta detta fokus på en specifik fråga vad gäller kulturen, men givetvis bra. Däremot blundar man konstant för att regionfrågan är precis vad detta handlar om. Norrbotten och Norrland får basa över sin utveckling. Inte staten. Istället springer man efter Storgatan med en mikrofon och ställer välgenomtänkta frågor som ”Vad tycker du om att Norrbotten ska försvinna?” till första bästa person, eller som den i säkert många fall duktiga och ambitiösa ständige morgonprataren i P4 Norrbotten… (även om jag sällan imponeras) ”Ja det var väl skönt att vi slapp det!” när regionfrågan nämndes. Man blir som trött, men det är också den verklighet vi lever i. Kan man inte leverera rätt ingångar i frågor till människor som inte vill förstå. Då kan det aldrig bli någon konstruktivitet. Det är bara i det stora intressant hur en fråga som kultur kan få en sån klar vinkel direkt och en annan närbesläktad fråga med stora likheter – inte ens är nära.