If it makes you happy

Slut i hockeyn och det blev 0-2. Tufft. Skit samma. Har nu dock övergett allt vad heter Treo, Ipren och hostmediciner och istället gett mig in på den enda rätt medicinen. Medicinen som håller i alla väder och för alla tillstånd. Konjak.

I övrigt var det som roade mest under hockeyn, klackens ihärdiga skanderande: ”Borat i båset! Ja dom har Borat i båset. Borat i båååååset… Ja dom har Borat i bååset!” Här har ni förklaringen. Linköpings tränare Slavomir Lener, tillika Luleås gamla tränare, är inte helt olik…

Idag lördag har jag bestämt mig för att det får vara slut med att vara sjuk. I måndags kände jag lite i halsen och på kvällen var jag onormalt hängig, frös och kände lite feber. Tisdagen var man bara tvungen att åka till Umeå om så mul- och klövsjukan slagit till. Och så blev det. Umeåresa alltså. Jobbade ungefär eftermiddagen på onsdag och torsdag-fredag var det sängläge.

Men nu ids jag inte mer. Känner mig pigg. Lite varm kanske, men det är väl bara snyta sig. Ska ta och äta lite, då jag levt på thé sista dagarna. Sedan blir det hockey Luleå-Linköping… och kanske vi får se något så underbart som Linus mål senast i repris!

Till hockeyn är jag värd en konjak. Eller tre.

Så nej. Jag är ingen amatör på detta. Bloggandet höll i sig till den 4 juli 2007.

Mitt sista inlägg var:
Sundsvall it is!
Gatufesten blir det till helgen. Vi dundrar ner på torsdag och jag (iaf) åker hem söndag. Ska bli rätt trevligt även om jag ärligt talat ännu inte är speciellt manad. The Hooters blir kanon! I övrigt mest skit som ex The Ark och annat drägg. Har vi tur och jag får köra ensam så hinner vi nog till Eldkvarn på torsdag.

Vi hann till Eldkvarn, men vi prioriterade att dricka öl istället. Då hade jag inte riktigt upptäckt dom konstigt nog. Bloggandet tog slut. 6 år med rätt miserabla inlägg i en mörk tid av livet. Kanske är det ljusare nu. Eller inte. Men bloggandet ska jag försöka ta upp.

Om inte annat för att det alltid känns bra att vräka ur sig saker.